kalender

Penna och papper vinner när jag planerar livet

Kommer ni ihåg när jag skrev om min analoga revolution? Läs om den här annars, det är ju inte ett dugg konstigt om ni vare sig har läst eller minns. Men, via det inlägget hittade Hanna Nolin, som skriver för tidningen Läs, mig. Vi pratade både länge och väl om fördelar och nackdelar med det analoga vs det digitala. En sak är säker och det är att penna och papper vinner när jag planerar livet.

penna och papper, papperskalander, malin lundskog, tidningen läs — artikeln i tidningen Läs

Ni som känner mig, vet ju att jag inte är så mycket för att planera. Men vissa saker behöver ju ändå planeras. Och framför allt kommas ihåg. Har ni märkt hur mycket bättre man kommer ihåg sådant man skriver för hand jämfört med det man knackar in digitalt? För mig är det stor skillnad. Det är till och med så att det räcker att jag skriver in det för hand i min kalender, sedan sitter det som en smäck i minnet. Jag behöver (nästan) inte ens titta i papperskalendern jag vurmar så för.

Ja, kort och gott: penna och papper är grejen för mig. Kul att tidningen Läs uppmärksammar det. under samtalet med Hanna var det nästan som att jag var tillbaka i min gamla goda hälsobransch igen. För det är hälsosamt att skriva för hand av flera anledningar. Som att det är bra för minnet, det sänker farten i livet, ger tid för reflektion och tvingar fram småprat (kom inte här och skicka kalenderbokningar via mejl med mig. Prata med mig.)

Och snart är det dags att både reflektera och planera. Nytt år är ett himla bra tillfälle för sådant, eller hur?

Vi ses snart igen. Tills dess: heja magin mellan hand och hjärna när vi skriver för hand (kolla här för mer om det)
Kram Malin Lundskog

Min kalender för 2025

Snart ska den fyllas med drömmar, planer och påminnelser, min kalender för 2025. Men än så länge är den så där härligt tom och öppen för varenda möjlighet som dyker upp. Jag köpte den häromdagen och har inte börjat skriva i den än. Det är nämligen något högtidligt att börja skriva ner det viktiga, härliga och nödvändiga på de blanka bladen.

Jag funderar på om det är friskt att vara så förtjust i oskrivna blad, ännu inte nedtecknade drömmar och tid som inte är planerad för någonting. Varför är det så betydelsefullt med en kalender när jag egentligen inte vill ha något för mig som kräver planering? Jag vill ju bara köra det jag känner för, när jag känner för det.

Kalender fylld av oskrivna blad

Men det är klart, även jag har möten att gå på, tider att passa, poddkollegor att podda med, författarhäng att gå på, uppdrag att dyka upp på, skoluppgifter att lämna in, bokmässor att delta på och så vidare. Allt det där ska in i kalendern och det fina med en papperskalender är fortfarande att jag får en mycket bättre överblick än i en digital. Jag blir medveten om att det är på väg att bli för mycket, för egentligen vill jag fortsätta att ha en kalender fylld med oskrivna blad. I alla fall oplanerade dagar. Jag vill ju lämna utrymme för ett liv fyllt av lust och spontanitet.

min kalender för 2025, nuuna — Nuunas kalendrar är mina favoriter. Kolla in första sidan bara …

Vi får väl se hur det går, kanske ett nyårslöfte jag inte kommer att hålla? Hur som helst: när jag väl börjar skriva i den här kalendern ska jag skriva skitsnyggt. I alla fall början …

Nuuna kalender, 2025 — än så länge oskrivna blad i kalender som jag i vanlig ordning har köpt på Rum för Papper i Göteborg.
Älskar verkligen den pappershandeln!

Vad säger ni – analog eller digital kalender? Eller kanske både och?

Vi ses snart igen allihop, kanske när andan faller på rent av?
Kram så länge, Malin Lundskog

Förresten, vill ni läsa mer om min vurm för analoga kalendrar och hur de till och med får mig och min man att prata mer? Läs här om den analoga revolutionen i min digitala värld och Papperskalendern tvingar oss att prata.

Den analoga revolutionen i min digitala värld

Den analoga revolutionen! Ja, det är faktiskt en revolution i min digitala värld och mitt ivrande för online-möten och jobba hemifrån och spara på papper och så vidare. Men vet ni vad: Jag har släppt min digitala kalender. Av flera olika anledningar. Det började med att jag ville få kontroll över mitt liv och min tid och längs vägen har jag upptäckt att jag har inte alltid en kalender med mig och kan inte säga ja eller nej direkt. Det ger mig tid att känna och tänka.

Sedan september förra året är det papperskalender som gäller för mig. Igen. För det var ju så det var förr (vad nu förr är? Låter väldigt längesen …) Då fick jag fullständigt spel och insåg att mycket av min upplevelse av att jag inte hade kontroll på varken mitt liv eller min tid berodde på min digitala kalender. Jag fick ingen överblick!

den analoga revolutionen, Malin Lundskog, kalender, Riple paper, planering, skriva för hand — Välanvända! Både kalenderns och pennan (min bästa signeringspenna!) från Riple Paper

Och jag glömde av vad jag hade lagt in i kalendern. Det är inte samma sak att knappa in något i telefonen eller datorn som det är att skriva ned något för hand. Penna mot papper.

Papper och penna, helt enkelt

Känslan av kontroll och att minnas bättre när man skriver med papper och penna istället för att knappa med telefon, dator eller platta är inte bara en känsla. Forskning visar att vi minns bättre när vi använder papper och penna. Skönt ändå, när man får bevis för sin känsla? Vill ni läsa mer om forskningen kring det hittar ni en blänkare om fördelen med att skriva analogt här.

En annan fördel med att skriva med papper och penna är just förmågan att skriva för hand. Kommer ni också ihåg när man satte en ära i att skriva snyggt? Tränade på lektionerna och gjorde sina egna stilistiska val på fritiden. Ja, som att göra hjärtan istället för prickar över i till exempel. När jag var som mest digital upptäckte jag att jag inte kunde skriva för hand längre. Eller kunde, kunde jag, men det blev skitfult. Oläsligt. Även för mig själv. Och det kändes avigt i handen. Som om motoriken inte var med mig längre.

den analoga revolutionen, anteckningsblock, nuuna, Malin Lundskog — Älskar känslan av en riktigt go penna mot ett riktigt gott papper.

Min nya kalender

Eftersom det var mitt i ett år när jag till slut kom fram till att jag ville köra analog planering igen trodde jag inte att jag skulle hitta någon (snygg) kalender, men då visste jag inte att jag skulle få tipset om Rifle Paper Co när jag klev in i min favoritpappers- och pennaaffär i stan, Rum för papper. De hade en kalender som började i augusti och räckte i ett och ett halvt år (bilden högst upp). Halleluja!

För nästa år har jag valt en kalender från Nuuna. Älskar deras anteckningsböcker, både för kvalitén på pappret och designen. Anteckningsböckerna väljer jag alltid på prickat papper, inte så uppstyrt som randigt eller rutigt och inte så totalt okontrollerbart som helvitt. Vad föredrar ni?

den analoga revolutionen, kalender, 2023, papperskalender, nuuna, Malin Lundskog — Kalendern som redan innehåller några roliga grejer för 2023.
Snygg va?

den analoga revolutionen, kalender 2023, nuuna, Malin Lundskog — mina dagar framöver

den analoga revolutionen, nuuna kalender, 2023, överblick — mina dagar framöver

Fler anteckningsböcker och kalendrar åt folket

Tack vare analoga kalendrar och anteckningsböcker och dessutom mitt morgonskrivande för hand, så har jag hittat tillbaka till en go känsla i handen igen. Skrivande kommer naturligt och det är tamejtusan en befrielse.

den analoga revolutionen i min digitala värld, anteckningsbok, Nuuna, skrivrutin, morgonrutin, Malin Lundskog — I den här anteckningsboken från Nuuna, skriver jag just nu varje morgon. Får se vad det blir när det blir full …

Den analoga revolutionen ger tid för reflektion

Som jag skrev i inledningen, så bar min analoga revoultion med sig att jag upptäckte friheten i att inte tacka ja (eller nej) till både trevligheter och annat direkt. Jag har inte alltid med min papperskalender och vet ni, det här minimerar risken att jag trycker in för mycket i kalendern. Hur smart som helst om jag får säga det själv, eftersom jag är väldigt vältränad på att säga ja och går igång på nya grejer, fler uppdrag och annat som tillslut knôr kalendern så full att det inte finns utrymme för någon som helst flexibilitet.

Flexibilitet är nödvändigt och utrymme är mitt ord för i år, såatteeeee … Men berätta nu. Hur gör ni med kalendrar och anteckningar? Papper och penna, digitalt eller både och (been there, done that också)? Berätta!

Vi ses snart igen, eftersom det ändå är här vid datorn som jag skriver det mesta och också det sätt de flesta av er och jag har kontakt genom. Det digitala. Blandat är bäst?
Varma kramar Malin Lundskog