Idag har jag köttat korrekturläsning hela dagen. Ja, minus några bad och en jogg förstås. Men annars. Köttat på. Läst högt för mig själv, för att enklare höra fel och konstigheter. Velat ge upp så många gånger för att skjuta upp till en annan dag. Men. Jag har tagit nya tag. Bitit ihop och kommit igen. Och nu har jag korrekturläst till sista sidan av det manus som snart ska ut på äventyr och förhoppningsvis bli bok. Klar! Färdig!
Flera gånger om under läsningen har jag skrattat. Några gånger har ögonen tårats. Och både det ena och det andra har skett när jag har varit på just de ställena i berättelsen där det är sådana känslor jag vill få fram. Ja, så just nu känns det bra. Men, det betyder inte ett smack för berättelsen framtid. Det enda jag vet är att jag tamejtusan har gett historien de bästa förutsättningar jag har förmåga till. Bättre än så här kan jag inte. Inte just nu i alla fall.
Lycka till, feelgoodberättelsen!
Men den här feelgoodberättelsen ligger mig varmt om hjärtat och jag önskar den lycka till. För jag tror att det är fler än jag, mina testläsare och Anna-Lena och Alexandra på bywrtrs som har redaktörs-/lektörsläst den som kan tycka om den. Åtminstone hoppas jag. Åh, vad jag hoppas!
Det som händer nu är att jag ska hitta förlag jag tror att berättelsen (och jag) passar hos. Och jag ska skriva följebrev (tänk cv fast för dig och ett manus. Typ.). Sen? Jo, sen ska jag hålla tummarna så hårt jag bara orkar. Ni får gärna hålla era också. Tack i förskott.
Men först ska jag vila huvudet från allt vad manus heter i en hel lång morgondag, för det behöver jag. Det är bara det att när vi badade i morse hittade vi en kräftbursmarkering, som hade flutit i land. Från Danmark. Inte är det konstigt att nya idéerna börjar poppa runt i huvudet då, nu när den ligger hemma i trädgården och läskar mig?
Men hur som helst: Tänk att det gick hela vägen, trots att jag ägnade mig åt promenader och bad häromdagen (som ni kan läsa mer om här) …
Vi ses snart igen, tills dess: heja alla hållna tummar!
Kram Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.