Första stoppet på väg hemåt blev här, i Lissabon. Och vilken mysig stad. Hur krångligt som helst att gå runt med två halvstora hundar i alla gränder och bland alla människor. Men myset och alla steg! Så fort vi fick lastat in väskorna på hotellet, gick vi ut på stan. Och sen gick och gick och gick vi. I de smala gränderna, bland de roliga små butikerna på kullersten bland de färgglada och kakelklädda husen.
men jag gick runt och tyckte allt var himla romantikst och mysigt
(en uppfräschning och -hippning från att ha varit ett red light district)
Socialiseringsträning?
Att komma till en stad efter ett tre veckor långt liv vind för våg är världens socialiseringsträning för hundarna. Och oss, kanske? Vi får godkänt allihop, som klarade av att knô bland andra och betedde oss alldeles ypperligt på restaurang. Två däckade under bordet och två åt och drack gott (gissa vilka som gjorde vad om ni vill).
Ett av de bästa sätten att upptäcka nya platser på är väl ändå genom att röra sig av egen kraft? Så att man kommer nära och kan stanna när man vill, gå tillbaka, svänga runt ett nytt hörn, gå fel och ändå hamna rätt eftersom man inte vet vart man ska … Passar hur som helst perfekt här i Lissabon.
Men det ser ju så mysigt ut.
Efter många timmar och ännu fler steg i Portugals huvudstad är jag jätteglad att vi bestämde oss för att stanna här. Myset alltså!
Imorgon rullar vi vidare norrut. Alla inlägg om vårt äventyr på världens ände och resan dit och hem hittar ni här: Vi åker till världens ände.
Vi ses snart här igen! Tills dess: heja myset och alla steg vi tar i livet!
Kram Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.