Mental nedskräpning

Så här kan ni undvika mental nedskräpning:

• Lyssna och reflektera. Vill den som säger något negativt nå en lösning? Om inte är det fritt fram att sluta lyssna och istället fnysa för er själva eller säga ifrån. Det är faktiskt inte okej att skräpa ner andras miljö.
• Lita på och lär känna er själva. Ju mer ni gör det, desto snabbare reagerar ni när något känns fel och blir inte lika långvarigt utsatta för nedskräpning.
• Om miljön inte vill ändra sig, byt miljö. Det är ni verkligen värda.
• Var medvetna om vems ansvar ni går runt och bär på.
• Rör på er ute i naturen, det gör er mer tillfreds med livet och ju mer tillfreds ni är, desto mindre kommer ni att påverkas av skitsnack.

Kommentarer och skitsnack går inte lika lätt att plocka upp och slänga i papperskorgen i efterhand som fysiskt skräp gör, vilket gör det ännu viktigare att reagera i tid.

Att vi inte vill bära runt på den skit andra dumpar på oss betyder inte att vi inte kan hjälpa andra att städa upp. Vem som helst behöva prata, gråta och älta mellan varven och det kan de (vi) väl få fortsätta att göra. Vi är ju människor allihop, eller hur?

Sedan jag upptäckte hur mycket lättare livet blir utan att bära på andras skit, det räcker som sagt med min egen, har jag fått så himla mycket mer kraft och energi att göra skillnad för andra. Inte fy skam, eller hur?

Har ni fler tips som ska upp på listan här tar jag gärna emot dem.

Vad är mental nedskräpning?

Det jag menar med mental nedskräpning är när andra dumpar illvilliga kommentarer om både det ena och det andra och pratar nedlåtande om andra. Ni vet sådant som kan komma från den som står bakom oss i kassakön, från grannen eller kollegan på fikarasten. Skitsnack leder oftast till en enda sak och det är mer skitsnack. Nej, förresten, skitsnack leder också till att både den som pratar och de som lyssnar, eller tvingas lyssna, mår dåligt.

Nej, det är inte alls samma sak som när en vän behöver prata av sig eller man själv är ledsen. Har man något att gnälla om kan man väl få göra det, men gnäll utan orsak och utan ens en vilja att hitta lösningar utan bara just få gnälla. Snälla, sluta med det.

Hur reagerar vi på nedskräpning?

Det finns de som slänger fysiskt skräp där det inte hör hemma och då är vi rätt snabba på att reagera. Några av oss kanske fnyser för oss själva, medan några kanske säger till den som skräpar ner att inte göra så. Men vad gör vi när någon skräpar ner mentalt genom att snacka skit eller klaga omotiverat? Ja, det räcker att jag går till mig själv så vet jag att jag inte alls reagerar lika snabbt. Eller tydligt.

Jag kan liksom känna att något skaver och att jag inte vill lyssna längre, men från det till att agera? Det är inte ett lika självklart steg som när det gäller bananskal och gamla glasspapper. Eller vad säger ni? jag tror inte vi inser alla gånger hur tungt det är att bära runt på andras gnäll.

Ta hand om andras skräp

Innan jag hamnade i utmattningsdepression (som jag har skrivit om här: inte utmattningsdeprimerad. Längre.) var jag en mästare på att ta hand om andras skit. Jag tog ansvar för både det andra människor sa och det de kanske inte sa. Om ni visste vad härligt det är att ha lärt mig att jag inte alls behöver ta det ansvaret. Och visst är det skönt att inte ni heller behöver det?

Ses snart!
//Malin