morgonsidor

Nästan, nästan varje morgon skriver jag det som kallas morgonsidor. Alltså, jag längtar upp oavsett hur trött jag är när klockan ringer eller jag vaknar av mig själv. Jag vill upp och skriva morgonsidor. Komma ner till köksbordet, tända ljus (så här års i alla fall) och dricka dagens godaste kopp kaffe. Och kanske få reda på mer om mig själv. Som i morse, när jag skrev något om att en magkänsla säger mer än tusen tankar.

Inte för att ni ska behöva få ta del av det jag skrev, det är både svamligt och vimsigt och ganska oläsbart, men vill ändå skriva något här om magkänslan. Hur sann den är. Hur den vet. Ibland försöker jag verkligen jobba emot den i tron om att mina tankar har mer rätt, men i slutändan visar det sig ändå. Magkänslan! Det är något visst med den. Och den är alltid mer ärlig än mina tankar. Herregud, de lurar mig vart de vill. Både upp bland molnen och ner i mörka träsk. Och visst blir den allt mer sann magkänslan, ju äldre jag blir. I den finns alla mina tidigare erfarenheter och mitt sanna jag samlat och jag tror verkligen aldrig att magkänslan skulle lura mig. Tvärtom! När jag känner att något skaver, nog sjutton är det huvudet som har lett mig på villovägar och inte magkänslan.

Morgonsidorna påminner mig om magkänslan

Ja, att komma fram till det kanske inte kräver tre sidor morgonsskrivande, men vad de sidorna påminner mig om är att en magkänsla säger mer än tusen tankar. Och att de tillfällen då jag tror att den inte är här, då behöver jag bara stilla mig en stund. Glo på havet. Promenera. Eller skriva morgonsidor …

Morgonsidorna har jag skrivit om förut, som här och här. Har ni testat? Vill ni? Berätta gärna. Tänk om vi en vacker dag kan samlas och snacka morgonsidor och magkänsla? Blir helt pirrig (ja, i magen) av den tanken.

Ses snart igen! Tills dess: HEJA magkänslan.
Kram Malin Lundskog