
Vi plockade vilda ostron i Grebbestad igår, Claes och jag. Och jag öppnade ostron för första gången i mitt liv. Det där öppnandet är något jag har en extrem utvecklingsmöjlighet inom, för min nivå är så låg, så låg … (undrar om jag inte vill låta Claes fortsätta vara förste ostronöppnare hemma hos oss dock). Men wow för en utflykt till Grebbestad med professionell guidning av Bengt Klemming på Brödernas Klemmings dykhjälp. Ett hett tips för er som gillar hav, värnar om miljö och det närodlade och som vill kanske vill lära er nytt om ostron. Ja, gillar ni ostron blir det ju liksom en extra krydda på en sådan här utflykt.
Ostron på vilda bankar
När jag skrev vilda ostron, menar jag att de inte är odlade. De svenska ostronen växer vilt längs en tre mil lång sträcka längs bohuskusten, med Grebbestad i mitten. Men! Bara för att de växer vilt betyder inte det att vi kan plocka dem hur vi vill. Oh no. De är fridlysta och historien kring artens överlevnad trots ett komplicerat fortplantningnssystem och andra ostronarters intrång i våra vatten fick vi oss också till livs. Visst är det kul att lära sig nytt och förstå samband?
För övrigt undrar jag om jag är den enda som inte visste att en ostronbank är en bank av ostron, inte massa ostron som sitter fast på en klippa?
Vi plockade vilda ostron med vattenkikare och håv



Efter en båttur in i dimman förbi huset där Evert Taube hängde när han var i Grebbestad (jag älskar gamla Taube-visor och blev besviken på berättelse om att han – också – var en skitgubbe mot kvinnorna, men det återkommer jag till i annat inlägg) hamnade vi på en perfekt plats för ostronplockning. En stenstrand, en västsida och massa krossade ostronskal från måsarnas måltider på klipporna.



Sen hoppade vi i, med vadarbrallorna på, en vattenkikare i ena handen och en håv i den andra och harrejaddrar vad ostron vi plockade. Vi fyllde våra korgar fortare än kvickt genom att hitta ostron, peta in dem i håven med foten och sen gjorde vi det om och om igen. Tills det var dags att sortera. De små åkte i vattnet igen, de som var lagom stora åt vi mängde av och några av de riktigt stora stilla havs-ostronen har vi med hem för att lägga på grillen. Det berättar jag också om senare, nu tillbaka till de råa ostronen. För de är (just nu) mina favoriter.



Har testat sjöpungstonic, funkar finemang!
Jag lärde mig (hyfsat) att öppna ostron
Vi fick lära oss att öppna dem och som sagt: fan vad jag tyckte det var svårt! Men skam den som ger sig och så vidare …



Och sen åt vi. Oj, vad vi åt! Och visst är utomhus bästa matplatsen? Rätt upp och ner stod vi där vid stranden och öppnade, testade olika ’pålägg’ på ostronen och drack bubbel. I dimman. Underbart! Och gott. Jag tror naturella är min favorit eventuellt med en droppe citron på. Kan bero på att jag gillar hav kanske? Annars var rosa vinäger en nyhet för mig, det var också supergott på. Okej, tabasco är också gott. O vinäger med hackad rödlök. Och ..? Vad brukar ni ha på era ostron, ni som brukar ha något?
Rammstein i Grebbestad

Ser ni vad båten vi var ute med heter? Bengts brorsa är tydligen ett stort Rammstein-fan, så när han ritade båten fick båttypen namnet Rammstein. Ni som kan er tyska metal känner kanske igen typsnittet också? Hur som helst har de fått godkänt av musikerna själva att använda namnet på och typsnittet. Ni fattar vad båten jag en dag ska rita kommer att heta, va? Okej, jag kommer förmodligen aldrig att rita en båt, men om … Ni som inte kan gissa, kan hitta ledtrådar här.
Vi hittade en ölbar och åt världsgo middag på Telegrafen
Ostron-weekenden var min födelsedagspresent till Claes och det hade ju varit liiite tråkigt att åka hem när vi ändå hade tagit oss från ön, lämnat hundarna till våra hundpassande barn och dessutom druckit bubbel. Så vi lämpade av våra minimala packning på hotellet på Grebbestadfjorden som är ett stort campingområde. Och sen drog vi ut på stan. Eller byn?


Hur som, Grebbestad är större än Knippla och eftersom vi hade någon timma kvar innan vårt bokade bord på Telegrafen stod dukat, strosade vi runt i Grebbestad och hittade The Tap Station. Coolt ställe med fyrtio olika hantverksöl på kran, där vi fick provsmaka ölen innan vi bestämde oss. Ja, men ni fattar ju själva: fyrtio sorter! Personalen var så himla trevlig, hade bra koll på ölen (även killen som bara hade jobbat en dag) och bidrog så självklart till den familjära stämningen.


The Tap Station är verkligen värt ett besök om ni är i eller i närheten av Grebbestad. Särskilt om ni gillar öl förstås, men också för den väldigt hemtrevliga inredningen och för att ägaren ganska nyligen har öppnat stället och strävar efter att ha öppet året runt. Hoppas att det lyckas! Det inspirerar ju oss i vårt återuppbyggande av den nedbrunna Den Glade Knoden.
Middag i Grebbestad

Så här ser pärmen till menyerna ut på restaurang Telegrafen
Och till sist åt vi middag. På restaurang Telegrafen, som lyckades ha fullsatt. I slutet av oktober. I lilla Grebbestad. Ytterligare ett ställe som var väl värt besöket. Sedan vi själva öppnade krog ser jag på restaurangbesök på ett lite annat sätt. Beundrar smarta lösningar i inredningen, väl utnyttjade ytor och självklart också myset, servicen och smakerna. Men det där sista är kanske inte nytt sedan jag själv blev krögare.

Förrätt: ostron från Klemmings ostronbankar. Nu testade vi dels råa och dels gratinerade med pestosmör på. Gott både och, men råa. Jag säger bara det. Råa! Till varmrätt fick vi dagens fångst som var så god att jag glömde fota den, men vidunderligt tillagad havskatt med krämig sås på en musselbuljong, uppmixad med dill, rotfruktsfräs och potatis till. Och en dessert på det. En chokladdessert från himlen eller nåt.

Igår plockade vi vilda ostron i Grebbestad och idag är vi tillbaka på Knippla igen. Jag tycker verkligen om korta utflykter, där naturen får vara med på ett stort hörn och där jag lär mig något. Och jag tycker verkligen om att komma hem igen, även om hem just nu inte är hem eftersom vi har flyttat hemifrån. Men ni fattar grejen …
En eloge till dig som har orkat läsa hela blogginlägget. Om du inte har det, utan landar här i slutet så är den korta sammanfattningen av hela inlägget att ostron är gott. Typ …
Ses snart igen, tills dess: massa varma kramar Malin Lundskog
