poesi

Kolla det här fina jag hittade på min författarkollega Malins Instagram häromdagen. Det gick rätt in i hjärtat på mig. Jag håller med om hela alltet och blev så där spritt-glad över Malins ord. Klart att vi blir klokare med åren, eller hur?

Är du riktigt klok? 

Många nyårstankar som florerar. 
Du bör planera mera. Utföra färre
fast betydligt värre. Du upptäcker 
fler veck i pannan, men har slutat 
leta efter dig själv. Du vill inte längre 
vara nån annan. Du lever på riktigt 
och inte nåns flöde och tror inte på 
tillfälligheter och öde. 

Du ska bli klokare med åren. Det är så 
det är sagt. Du har huvudrollen i andra 
akt. Med gråare strån i håret och fler 
gropar i låret. Du har luftat dina vingar. 
Lärt dig av dina misstag och bytt rätt 
ringar. Du lever i presens, du har synat 
klart sömmen och slutat skjuta upp 
drömmen. Eller? 

Det är dags att lämna mer skit i vrårna 
och levla upp en nivå. Är du på? Gör det 
nu. Bara gör’t! Hallå!? Du är långt ifrån 
dekadent! Det bästa har inte hänt. Än.

Ibland undrar jag om jag blir klokare

Ibland undrar jag faktiskt om det stämmer. Att vi blir klokare med åren. Eller jag kanska ska tala för mig själv? För jag glömmer och jag hittar inte namn. Ibland känns det som att hjärnan är belagd med teflon och all ny kunskap jag vill ta in glider iväg fortare än jag hinner blinka. Särskilt efter en julhelg med de unga vuxna i familjen. De med de snabba tankarna och det fenomenala minnet, ni vet.

Då är det väldigt skönt att inse att klokskap inte sitter i förmågan att lära nytt eller att komma ihåg namn. Att vara klok innebär att använda sin erfarenhet med gott omdöme. Och då är det klart att vi blir klokare med åren, för erfarenheter att lära av och fatta beslut ifrån får vi ju fler ju längre vi lever. Härligt, eller hur?

ses snart igen och tills dess. HEJA alla kloka, som bara blir klokare.
Kram Malin Lundskog