Så kom den då, den första recensionen av Min sämsta väninna. En recension som slutade med betyget fyra (smarriga bakelser, mind you!) av fem. Så här skriver Wersans bokvrå, som har lyssnat och tyckt: ”En välskriven berättelse om vänskap, mod, att våga följa sin inre röst. Vem är jag, när en relation förändras? Att vara den som följer per automatik, betyder det att det alltid ska vara så?
Vi lär känna Sabina & Erika som har varit bästa vänner i över 50 år. Till den dag då Erika för slut. Sabina går över gränsen och läser Erikas dagbok, där vi läsare får dåtidsglimar av ex. gamla tidningar som Starlet och forna flickidolen Luke Macahan på väggen, där skolidrotten hette jumpa kort och gott.
Känslosamt i kombination med jävlar anamma. En berättelse som berör. Fin miljöbeskrivning och ett levande språk.”
En berättelse som berör
En berättelse som berör med fin miljöbeskrivning och ett levande språk. Alltså! Fattar ni hur glad jag blir? Det är så stort det här. Och så skönt. Och visst gillar vi tillbakablickar från ungdomsåren? Vem minns Starlet? Och vem mer än jag var förälskad (om det nu är vad man är i en skådis) i Luke Macahan?
Och återbudet som ledde till läsning av Min sämsta väninna
Idag dök det upp ytterligare en bild på min skitsnygga sämsta väninna på Instagram. Under bilden beskrev Kristina läsningen av romanen så här: ”Har just läst ut Min sämsta väninna av Malin Lundskog. Vet inte om jag hade läst den om inte (hennes vänner, min anm.) ”ringde in mig” till återbudsplatsen på Bokbytardagen i Grästorp för några veckor sedan där Malin var med och berättade om sitt författarskap. Det hade helt klart varit en förlust.
Jag har liksom känns doften av tång och saltstänk genom berättelsen och njutit av språket och de vindlade vägarna berättelsen tog. Dessutom satte jag äntligen saxen i tyget som ligger och väntar på att bli shorts till ungen. Lite avundsjuk på huvudkaraktärens hand med symaskin, design och mönsterkonstruktion men rätt tacksam över att jag faktiskt har betydligt större kunskaper i sömnad än syslöjdens körkort både från mamma och folkis och att jag inte valde min utbildningsväg efter någon annans drömmar.”
Den magiska återbudsplatsen, alltså. Tack för den!
Nu har hon funnits några dagar, Min sämsta väninna och oj oj oj vad skoj vi har. Hoppas att ni som läser och lyssnar får en härligt stund med Min sämsta väninna här på Knippla. Det har jag sannerligen haft när jag har skrivit om henne.
Ses snart! Tills dess: HEJA!
Kram Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
Lämna ett svar