• Skip to primary navigation
  • Skip to main content
  • Skip to primary sidebar
  • Skip to footer
glad fri stark är medlemsprogrammet för dig, Malin Lundskog, hälsa

Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

  • Tjänster
  • Aktuellt
  • Skryt och kul
  • Bloggen
  • Poddar
  • Kontakt

tillsammans

Vi uppmärksammade årsdagen av branden på ön

Idag är det ett år sedan branden som tog mataffären, de nyrenoverade lägenheterna och vår restaurang härjade runt med oss. Hur kan det redan ha gått ett år? Samtidigt undrar jag hur det bara kan vara ett år sedan. Jag menar, det känns som ett helt annat liv. Vi har kommit långt sedan den sextonde augusti 2022 och det är värt att uppmärksamma.

Vi uppmärksammade årsdagen av branden. Tillsammans

På tre dagar fick vi ihop musikanter, specialskriven sångtext, talare, kaffe och kaka. Ja, vi fick till och med en bröllopstårta. Och vi fick solsken. Men mest av allt fick vi umgås med varandra allihop. Ja, det var verkligen allihop. Helt otroligt att så många av oss som bor på ön kom ner till Centrumplatsen för en stund tillsammans. Livet på ön och människorna som bor här får hjärtat att gå bananas och svämma över. Tänk vad fint det här med tillsammans är.

vi uppmärksammade årsdagen, knippla, brand, gemenskap, människor, öbor
vi uppmärksammade årsdagen, knippla, brand, gemenskap, människor, öbor, planer
knippla, brand, gemenskap, människor, öbor
vi uppmärksammade årsdagen, knippla, brand, gemenskap, människor, öbor, tillsammans, västkusten
alla vara där. i alla fall nästan …
vi uppmärksammade årsdagen, knippla, brand, handelsföreningen
Handelsföreningen
vi uppmärksammade årsdagen, knippla, brand, den glade knoden
Den glade knoden
vi uppmärksammade årsdagen, knippla, brand, gemenskap, människor, öbor, historia
Om hur det var på konsum förr
knippla, kladdkaka, sockerkaka, bröllopstårta
Kaffe o kaka. O bröllopstårta.

Att fira framgångar, framsteg och utveckling gillar jag. Inte bara gillar förresten. Jag tror också att det är viktigt för att vi ska inse att vi hela tiden utvecklas. Lär oss. Växer. Och även om fira kanske är fel ord i just brandsammanhanget, så ville jag i alla fall uppmärksamma hur långt vi har tagit oss sedan branden.

Från ord till handling

Allt började med att jag bjöd hem värnet, ni vet vi som rycker ut när larmet går här på ön. Jag fegade ur och vågade inte säga till hela ön att vi skulle göra något tillsammans (även jag kan få en släng av jante …) Men, så i söndags pratade jag med Anne-Louise och Ylva på ön. Vi sa alla tre att vi skulle vilja göra något. Så det gjorde vi. Alltså, är inte det underbart när man går från ord till handling och så får det bli som det blir. Jag menar, det brukar ju bli som det ska. Och så blev det allt detta, på bara tre dagar. Wow, eller hur?

Häng med över till Instagram nedan, för sångtexten jag klämde ur mig i måndags eftermiddag. Ja, ni fattar ju att vi inte direkt har tränat ihjäl oss på sången utan litade på processen och att det perfekta är det som är.

View this post on Instagram

A post shared by MALIN LUNDSKOG I författarskap och livsglädje (@malinlundskog)

Det här har hänt på Knippla under året

Det obegripliga i att det både redan och bara har gått ett år sedan den ödesdigra branden på Knippla som jag nämnde ovan. Det kanske inte är så konstigt. För år går fort. Och mycket hinner hända … Det här har hänt på Knippla under året till exempel:

Handelsföreningen fick igång en provisorisk butik på drygt tre månader och har dessutom tagit fram ritningar för både butik, lägenheter och restaurang. Vi som drev restaurangen har gjort klart allt med försäkringsbolag (tack för att de finns i sådana här situationer, men vilket hästjobb det var att reda ut allt). Som ni ser på bilderna är vår väggen vi målade klart dagen innan vi öppnade Den Glade Knoden kvar och det känns fint.

Och nu spelar barn basket och innebandy på betongplattan som finns kvar på brandplatsen. Och alla vi som bor på ön har slutat att oja oss för det eländiga varenda gång vi möts. Vi pratar om annat. Blickar framåt och är i nuet. Och jag tror att vi alla vet att tillsammans är vi starka. Det var hur som helst fint att få uppmärksamma årsdagen tillsammans på det här viset.

Ses snart igen och tills dess: HEJA ALLA!
Kram Malin Lundskog

PS. apropå det här med att fira. Det är en av formlerna för hälsosam framgång som jag skriver om i min bok GLAD FRi STARK, som ni hittar här.

16 augusti, 2023 av Malin Lundskog 1 Comment

Sånt som ger mig hopp just nu

Jag tror att vi behöver känna det ordentligt allihop, det där hoppet. I alla fall ibland. Ni vet, hoppet för mänskligheten, jorden, världen, framtiden, nuet. Och oss själva. Kan det inte till och med vara så att det är avgörande för att vi ska fatta att vi spelar roll och betyder massor för varandra? Att vi alla är en viktig del i något stort och att det vi gör och de vi är gör skillnad. Vad tror ni? Hur som helst, här är tre grejer av sånt som ger mig hopp just nu:

Konserter ger mig hopp

  • Coldplay

Coldplay-konserten på Ullevi igår alltså. Där stod jag igen med tårar ögonen och kände den där sköna känslan av hopp. Nej, jag vet inte exakt för vad, men en stor känsla är det. När flaggorna med ordet Love fladdrade i vinden, när Coldplay gör en så klimatsmart turné det bara går genom att låta en dansande publik alstra energi till exempel, när Chris Martin viftade med pride-flaggan och handlederna var täckta av blågula Ukraina-armband och vartenda ord i låtarna de spelade var fyllda av kärlek. Då kände jag det så starkt. Hoppet.

sånt som ger mig hopp just nu, coldplay, ullevi, konsert, Chris martin
här finns den: gemenskapen, glädjen, dansen, energin och viljan att bidra till en bättre värld
  • Bruce

Kan ju inte skriva om Coldplay utan att skriva om Springsteen. Att han är bäst behöver jag däremot inte berätta mer om, det vet väl alla, he he. Men förmågan att samla människor och göra dem (oss) genuint lyckliga genom möjligheterna i texterna och kärleken till musiken. Att Bruce och E Street band också visar att kul inte har med ålder att göra. Och att Little Steven körde gitarr med Ukrainas färger.

sånt som ger mig hopp springsteen, little steven Ukraine. ullevi
Foto: Fredrik Beskow

Konserter med hur mycket folk som helst och allt är varmt och kärleksfullt. Visst är det fint? Hoppfullt, liksom …

Sårbarhet ger mig hopp

Sårbarhet och öppenhet ger mig hopp. Det kan handla om att visa sina svagheter och rädslor, som Camilla Läckberg i hennes sommarprat om kroppen till exempel (här hittar ni det). Jag känner också hopp när människor vågar vara stolta över sig själva, utan att be om ursäkt. Tänk om det kommer en tid då vi inte behöver vara rädda för att varken berätta om våra rädslor eller våra framgångar?

Regnet ger mig hopp

Normalt regnväder gör mig hoppfull, även om jag älskar sol och det vi brukar kalla vackert väder. Regnet ger mig hopp om att jag kanske kan få till något som liknar trädgård med blommor och örter och grönsaker. Och regnet ger mig hopp om att vi kanske kan lyckas få till ett hållbart klimat, för jorden och alla människor här.

hoppas på regn, sånt som ger mig hopp, sår gräs
ja, vi får väl se … Men här sår vi gräs och jag är tacksam över regnet tillskillnad från bevattningsförbud på mitt lilla, egoistiska plan som i det stora hela är skitsamma. Dessutom kommer hundarna säkert springa sönder det, när det väl börjar växa …
På ett större plan: hoppas grundvattennivån höjs, att vi undviker skogsbränder och att djur och växter mår som de ska.

Jag är generellt en hoppfull person och har (faktiskt) aldrig tankar som ”tänk om det går åt helvete”. Men det att vara uppfylld av hopp gör ändå så gôtt. Och obs för att jag skrev att det här är sånt som ger mig hopp just nu. För det finns mer. Som att jag är frisk, kroppen mår bra, mina barn verkar bli glada av mig, Jackson drar inte alltid i kopplet utan det finns hopp om bekväma promenader med honom, mina föräldrar fortsätter att vara nyfikna på livet, människor läser mina böcker och vänner hör av sig. Det gör gott för framtiden, att känna hopp. Och det är fint i stunden, att framtidstron finns i det där hoppet.

Vad gör er hoppfulla precis just nu?
Oavsett, så ses vi snart igen och tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

10 juli, 2023 av Malin Lundskog Leave a Comment

Det brinner på Knippla

”Det brinner här nere”, sa Oscar, en av delägarna, när han ringde mig från vår restaurang igår. Jag hojade ner till Den Glade Knoden utan någon större oro. Har ju inte fått något officiellt larm (kommer ni ihåg att jag är stolt medlem av Knipplas räddningsvärn?), så hur allvarligt kunde det vara?

När jag kom ner (efter ungefär en minut, eftersom allt här på ön är så nära) rök det hysteriskt ur restaurangens skorsten. Bara det fick pulsen att stiga. Sedan såg jag bortom Knoden. Mot lägenheterna de renoverar. Som ingen har flyttat in i än. Tack. Och. Lov.

Mellan vår krog och lägenheterna ligger Sveriges minsta och bästa Coop. Det brann. Där också. I butiken som är navet här. Inte bara för mathandlingen, utan för det sociala livet.

det brinner, brand, Knippla
När det brann hann jag ju inte fota, men så här ser det ut nu där det var lägenheter på gång igår.

Jävlar vad det brann!

Det brinner

Och någongång i den här vevan kom larmet på min telefon. ”Stor brand på osv.” Jag behövde inte läsa mer. Jag visste redan. Slängde mig in på vår brandstation tillsammans med mina kollegor och sedan vet jag inte hur det gick till, men hux flux stod jag där i full brandmundering och skickade bort människor som stod i vägen, körde fram vagnar med slangar som drar upp vatten till vattenslangarna och gjorde mitt bästa tillsammans med mina värnet-kollegor och andra öbor.

Vattenslangarna! Stora. Astunga. Med tryck från helvetet. Jag ångrade inte ett enda träningspass när jag stod där tillsammans med de andra och sprutade vatten. Och mera vatten. Och ännu mera vatten. Men branden fortsatte.

Jag har på riktigt aldrig någonsin varit så slut. Inte ens efter mitt värsta träningspass evvvvvvver. Även om fina öbor kom med vatten har jag haft kramp i vaderna i natt …

Efter något som kändes som en evighet, men var ungefär femton-tjugo minuter kom räddningstjänsten från Öckerö. De som kan. På riktigt. Och sen kom de från Lindome, Mölndal, Lerum och Stor-Göteborg. Med stegbilar. Och branden fortsatte. Och jag kan ha fel på brandstationsorter, men jag har för mig att det var så. Kanske att Torslanda ska till också? Ber om ursäkt till er som kan detaljerna. Till er andra: det var många gäng involverade i släckningsarbetet. Tillsammans är så jädra bra!

det brinner, brand, knippla, Den Glade Knoden
Nej, vi möblerar inte om på Den Glade Knoden. Det gjorde räddningstjänsten åt oss …

TV, tidningar och radio

Här kan ni höra vad jag säger i P4 Göteborg om natten. Och branden.

Och här pratar jag i GPTV om branden och den fina feelingen på Knippla, när det känns för jävligt.

Här pratar Anna, min fina vän och Knoden-kollega om förödelsen.

Tillsammans är vi starka

Ni vet det där med att vi orkar mer än vi tror? Jädrar vad starka vi var. Särskilt tillsammans. Men när jag såg lågorna slå upp inne på min restaurang, då brast det för mig. Tårarna kom på insidan masken. Och jag gav upp. Det får man när man är värnare. Och även om jag just i den stunden kände mig riktigt svag och som en svikare, så tror jag att det var bästa beslutet. För både mig och de andra. Inte hade jag gjort någon nytta utan kraft i arm och mod i barm?

Så jag gick hem. Ensam. I natten. Ute i trädgården slängde jag av mig utrustningen. Ledsen och ändå så in i hoppsan tacksam över det vi åstadkom. Tillsammans.

igår en blomsterspaljé, idag upphängningsanordning för rökkontaminerade kläder …

Att det brinner på Knippla är inget hinder för att känna hopp. Idag är det dagen efter och vi gråter tillsammans här på ön. Ger varandra värme, omtanke och sprider ett riktigt gôtt jävlaranamma omkring oss. Vi bryter ihop. Och kommer igen. Tillsammans!

17 augusti, 2022 av Malin Lundskog 20 Comments

Primary Sidebar

Bloggen

Bloggen

  • Fin artikel i Må bra om min sorts skogsbad
  • 157: Vi fortsätter spela Rock ’n’ Roll …
  • På helsida i Torslanda-Öckerötidningen
  • 156: Mors lilla Olle …
  • Min sämsta väninna är omslagskvinna!
  • 155: Mamma mia …
  • Författarturné på Västkusten, i Värmland och Västmanland
  • 154: That´s what friends are for …
  • Ett nytt boulelag har sett dagens ljus
  • Iko Iko …

Footer

Malin Lundskog

Malin Lundskog, författare, porträtt i Knippla gästhamnHej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.

Här på bloggen och i mina sociala kanaler @malinlundskog delar jag med mig av författarlivet, ölivet och livsglädjen. Följ och dela gärna med er tillbaka.

Vad jag gör på riktigt? Lever, skriver böcker, artiklar, föreläser, poddar och inspirerar kvinnor till mod och ett gôtt liv.

Instagram »
Facebook »
hej@malinlundskog.se

En hemsida från Everday