transportmotion

Min utmaning för mer transportmotion gav mersmak.

Min utmaning för mer transportmotion drog jag igång i februari för två år sedan. En riktig skitmånad att börja transportmotionera på var det många som tyckte. Visst, jag är beredd att hålla med, bor ju ändå i Göteborg … Men: en utmaning är ju ingen utmaning om det går för lätt, eller hur?

Det kanske inte gick jättelätt, men utmaningen gällde bara 30 dagar och en månad kan en stå ut med en hel del. Det här talar egentligen emot mycket av det jag brukar prata och skriva mig varm om: satsa inte järnet en kort period för då är risken stor att du tröttnar och skiter i hela alltet efter den korta perioden. Jag har rätt: det kan vara så! Men det behöver inte vara så.

Det kan nämligen också vara så att det du har utmanat dig själv med känns så himla rätt och ger en sådan skön känsla att du vill fortsätta. Och fortsätta! Och innan du vet ordet av är du en sådan som transportspringer eller -går eller -cyklar nästan vart du än ska. Nästan när du än ska dit. För att det är inte alls så krångligt som det verkade från början. Ja, om just transportmotion är din utmaning alltså, men du är med på vad jag menar va?

Min utmaning för mer transportmotion gav nya möjligheter

Så här skrev jag när jag påbörjade min utmaning: 30 dagar börjar nu! I korta drag utmanade jag mig för hälsans, miljöns och även ekonomins skull. Just den här utmaningen blev startskottet för att jag skulle tänka till inför varje gång jag skulle iväg någonstans. Bilen har på något sätt blivit norm i samhället och i mitt liv. Ibland tror jag inte ens att jag tänkte på att jag inte behövde ta bilen. Det var … bara så självklart. Och så bekvämt!

Ja, jag tror att den största effekten till att börja med var just den att den fick mig att tänka till. Utmaningen gav mig utrymme att se att jag faktiskt hade möjligheten att välja. Jag rörde mig mycket ändå, så hälsoeffekten upptäckte jag inte direkt även om jag blev medveten om en oanad sådan också efter ett tag. Ekonomin? Jomenvisst, självklart gav det mer pengar över men det var ju inte heller någon direkt effekt på bara en månad.

De nya möjligheterna gav mersmak

Min utmaning för mer transportmotion gav mersmak form av att jag ville cykla, springa och gå mer som transport. Det var ju perfekta stunder för mig att hinna tänka klart mina tankar. Att hinna reflektera och också planera. Snacka om att resan helt plötsligt blev mödan värd och inte bara ett sätt att så snabbt och effektivt som möjligt ta sig från A till B. Hälsoeffekt, eller hur? Och den effekten gav mersmak. Herregud vad härligt det var att upptäcka omgivningarna långsammare. Närmare. Mer! Mer!

Och ju mer jag var ute och sprang förbi bilköer, desto mer övertygad blev jag att jag inte behöver sitta där och bidra till mer miljöförstöring än jag redan gör. Jag måste inte ha en bil. så … i förra veckan sålde jag den. Och jag förstår att du kanske rycker på axlarna och undrar vad som är så stort med det, men … jag älskade faktiskt min bil. Den var ascool (en mini cooper) och jag kände mig ascool i den. Tills jag inte gjorde det längre alltså! Och det är ju en enorm frihet att ha en bil. Men det är också en enorm frihet att inte ha en bil!

Min utmaning för mer transportmotion, transportlöpning, Malin Lundskog — Ja, även att springa funkar i regn … Och thank god för raggarduschar!

Allt funkar inte för alla

Jag förstår förresten också om du tycker att det är omöjligt för dig att göra dig av med din, men jag bor nära buss, 10 km från stan, nära havet, nära skogen … Jag har allt inom räckhåll. Just nu. Och just nu är ett liv utan bil perfekt för mig. Men det var ju inte det som var grejen med det här inlägget, utan det var det där med att det inte alltid blir som vi tror när vi påbörjar något. Ibland blir det så himla mycket bättre!

Har du upplevt något som du har förändrat som sedan har fått oanade effekter, på gott och/eller ont? Berätta gärna! Jag har en känsla av att det ofta är så och att det kan få oss att våga påbörja förändringar utan att ha full koll på slutresultatet för det kan faktiskt bli mycket, mycket bättre än vi någonsin hade kunnat tro.

HEJA OSS!
Ses snart igen såklart
och om du vill ha pepp och stöttning på din väg till nya vanor – kolla in medlemsprogrammet GLAD FRi STARK

Kram Malin

Fredagsfys är inget för mig …

Fredagsfys är inget för mig

Fredagsfys är inget för mig, jag är mer för fys. Vilken dag i veckan som helst alltså. Även fredag. För visst behöver vi röra på oss, men grejen med fredagsfys ändå: det känns påtvingat. Och det verkar som att fredagsfyset är ett enda stort berättigande för att få fredagsmysa. Rejält! Att få tillåtelse av omvärlden att môla onyttigheter, because I´m worth it. Har ju tränat liksom … Och att lindra sitt eget dåliga samvete över att en äter onyttigheter som en sköljer ner med andra onyttigheter.

Träna för att du vill

Träna! Hur mycket du vill, hur ofta du vill och vilken dag i veckan du vill. Och vill du inte så träna ändå. Vilken veckodag det än är. Det är jättebra för dig. Har du inte kommit på varför just du mår bra av träning får du gärna höra av dig – jag älskar att prata om varför och goda vanor. Det är inte bara mitt jobb, det är också ett av mina största intressen. Ändå: fredagsfys är inget för mig.

Hitta din anledning att träna och gör det. Inspirera andra att röra på sig, ju fler vi är där ute som svettas och flåsar, desto bättre. Både för oss som individer, men också för samhället i stort. Men: ha inte dåligt samvete för att du inte tränar trots att det är fredag. Träna för att du vill och behöver det. Visst, ibland innebär det att tvinga sig ut i löparspåren eller in på gymmet, upp på spinningcykeln, in i boxningsringen, ut på dansbanan eller var du nu tränar någonstans. Det är alltid värt det. Oavsett veckodag. Och det ligger ingen prestation i det. Det är i alla fall mycket roligare och enklare om vi släpper det där med att prestera på träningen (aja, du som elitidrottar förstår säkert att det inte är dig jag pratar med. Det är till oss andra, alldeles vanliga människor som presterar på jobbet och behöver tärningen som återhämtning och mental uppbyggnad)

Fredagsmys efter fredagsfys?

Ja, det är ju det där med fys först och mys sen … Vill du mysa så mysa! Och seriöst: måste mys alltid innebära för mycket av det som ger dåligt samvete? Självklart handlar vårt mående om energi in och energi ut, vila och träning, skratt och gråt (? inte helt säker på hur den kom in här, ,men faktiskt … både skratt och gråt ingår i ett vanligt hälsosamt liv). Men: välj det du vill. Njut av dina val. Och gör inte det som du får dåligt samvete av. Dåligt samvete är förkastligt, alldeles särskilt om du agerar mot det. Får du dåligt samvete av ditt mys? Strunta i det! Får du dåligt samvete av att inte ha tränat? Träna! Eller ändra inställning till vad du behöver just nu … Efter en jobbig jobbvecka kan det rent ut sagt vara välbehövligt med soffläge och tidigt i säng, med kramar som mys och en lång natts sömn som mys.

Nej, jag har inte fredagsfysat idag. Däremot har jag cyklat tre och en halv mil. Men det var som ren motion. I glädje-, frihets- mental återhämtningsanda mellan diverse möten. Mitt fredagsmys? Tja, jag skriver det här samtidigt som jag njuter en Brooklyn lager och tänker på mitt fenomenala möte med Bruce i New York. Räkorna står snart på bordet och sedan … ser jag fram emot att få lägga mig tidigt och vara redo för det som är en av veckans alla höjdpunkter: lördagsmorgonen! Med tillsammans-spring i skogen. Lördagslyx? You bet!

Vad säger du, är fredagsmys ett måste? Fredagsfys är inget för mig, är det något för dig? Vill gärna höra din åsikt och ser fram emot kommentarer …

Ses snart igen, och då bjuder jag på min allra snyggaste löpning

HEJA DIG sålänge!
//Malin

PS. Här kan du läsa mer om mina tankar om dåligt samvete och att unna sig och du vet väl att jag i min bok GLAD FRi STARK skriver om det också? Den köper du här: GLAD FRi STARK

Solskenshistorier skiner mer efter regn

Som jag njöt på min löprunda idag. Sådär så jag rös och inte kunde låta bli att le. Tänker ibland när jag mår sådär riktigt gott att jag mycket väl kan uppfattas som den där tokiga tanten som folk ler vänligt och samtidigt skakar med huvudet åt bakom ryggen på henne. Kanske rent av tycker synd om. Men vet du: det skiter jag i!

För känslan när benen är lätta (hallå! Jag är i mig själv minsann ingen lättviktare, så det är inte så självklart), tiden obegränsad (skrev känslan …. betyder inte att det var så) och solen strålar med sådan kraft att den nästan välter omkull en, den känslan gör saker med mig som visar sig i ett glatt leende,ibland tårar i ögonen och en obeveklig lust att sjunga. Så, ja – det kan hända att de som tror att jag är den där tokiga tanten har mött mig i just ett sådant läge. Kan hända. Men vet du: Det skiter jag i!

Idag när jag transportlöpte i strålande sol, log utan att ens försöka hejda mig, tårade ner mina svettiga kinder utan att torka bort och sjöng en trudelutt utan att hyssja mig själv då tänkte jag att det här med solskenslöpning – det är tamejtusan något av det allra bästa en kan vara med om. Särskilt när en är van vid regniga, stormiga rundor. Solskenslöpningen blir så mycket mer värd efter ett gäng regntyngda löprundor. Hett tips till dig som inte springer när det regnar och blåser. Vill du njuta ännu mer av dina löprundor? Ut i ur och skur. Ta skiten, de tunga benen och slitet ett tag – oj så värt! Jag lovar, en solskenshistoria skiner ännu mer efter regn …

Vad jag gjorde när jag sprang hemåt? Jag badade! Kunde inte låta bli. Sjöng säkert då också 😉 Men vet du? Det kanske sprider glädjen vidare?! Skönt och skita i vad en tror att omgivningen tycker och tänker och köra sitt alldeles eget race!

Tankar från min tisdag och i spåren efter löparspåren

Ses snart igen!

tills dess: heja heja dig!

//Malin

PS. följ bloggen på Bloglovin´ så att du inte missar fler tankar från mig, mer löpning, mental träning, fler ursäkter och andra hälsosamma härligheter. Missar jag något område på bloggen om hälsa tycker du? Säg till!

Hållbara människor i hållbar miljö

Jag tycker verkligen om att vara utomhus. Gärna utomhus och röra på mig. Och äta utomhus. Bada. Vila. Umgås. För både min och miljöns hållbarhet. Men vad fasen???

Det är inte bara som jag tycker om, jag vet också. Jag vet hur otroligt hälsosamt det är att vara ute i naturen. Andas frisk luft, höra vågskalp och se trädkronorna vaja fram och tillbaka. Jag vet, det gör du också, hur hållbar jag blir i både kropp och knopp av att vara fysiskt aktiv utomhus. Jag vet att hela jag tål stress bättre av regelbunden konditionsträning utomhus, jag vet att mitt huvud och mitt sinne blir hållbart av konditionsträning och allra helst av konditionsträning utomhus. Jag vet att jag blir tåligare att vistas utomhus, både till kropp, knopp och själ. Jag vet att maten smakar godare och umgänget blir mer lekfullt utomhus och jag vet att om jag har vett att njuta av det behåller jag vettet. Längre…

Min hållbarhet ökar om jag använder kroppen som transportmedel, som att springa, cykla eller gå dit jag ska. Jag vet att miljön behöver fler tranportmotionärer som springer, cyklar eller går dit de ska. Och jag vet att fler vet det jag vet, jag är inte exceptionell på något vis. Jag kör bil ibland och flyger någon gång, men jag gör det inte per automatik. Jag tänker till. Dels av rent egoistiska skäl, som min egen hållbarhet, och dels av miljömässiga skäl. Du vet: ibland måste vi välja mellan det enkla och det rätta! Även om det rätta tar emot för stunden…

Jag vill inte delta i att paja det fina vi har omkring oss. Jag vill inte vara en aktiv del i något som förstör. Tvärtom! Jag vill vara en aktiv del i framtiden. Jag vill vara en aktiv del i det som mina barn och deras barn och deras barn och deras… ska leva i. Som alla ni som lever samtidigt som mig ska leva i. Som alla djur ska leva i. Alla vilda djur. Alla husdjur. Fiskarna i havet, fåglarna på taken och i luften och alla andra djur (okej, fästingen. Jag har ingenting till övers för den. Men alla andra djur). Då är det ju himla fiffigt att det som gör mig hållbar och gynnar miljön och ökar dess hållbarhet. Eller hur?

Jag är inte pedant på något sätt (om du frågar någon annan än mina barn alltså…), men jag tycker att det är gôtt när jag har hyfsad ordning omkring mig. Rättare sagt; jag vill inte ha det för skitigt omkring mig, du vet sådär som fimpar under huvudkudden, någon annans glasspapper på tallriken eller andra människors våtservetter under fötterna. För att inte tala om cykeldäcken uppskurna av någon annans glasplitter. Vill någon det? Men vad fasen??? Det verkar så!

Hur kommer det sig annars att det ligger så mycket skräp på klipporna när jag kommer för ett kvällsdopp? Eller att det om 50 år beräknas finnas mer plast än fisk i våra hav? Eller att det blåser engångsgrillar runt min badhandduk? Eller att jag skär mig på en ölburk när jag plockar blåbär?

Jag är helt säker på att de som lämnar det där efter sig inte läser min blogg, för de kan väl inte vara intresserade av hälsa, som ju hänger så tätt ihop med miljö? Så, jag struntar i dem (de fick knytnäven på bilden bara). Men du och jag, vi som inser finessen med hållbara människor i en hållbar miljö, vi kan väl göra vårt bästa i alla fall? Tänka till, transportmotionera (kommer du ihåg min deal med mig själv från januari? Den håller än!) och plocka upp det skräp vi ser, även om det inte är vårt. Det är ju ju vår miljö. Vår hälsa. Vår framtid.

Som jag skrev igår i Tre steg till att bli sann mot dig själv: hållbarhet är en av mina grundvärderingar och det som driver mig i många sammanhang. När jag lever efter den känns det gott i magen. Det är inte alltid lätt, men det känns väldigt rätt!

Jag vet (minst) en sak till och det är att jag tycker att Håll Sverige rent håller med mig om skräpet och jobbar för ett skräpfritt Sverige. Tillsammans med dem kan du både skräpdyka och bli kusträddare. Tillsammans kan vi alla bidra till en hållbar framtid.

Kommer du ihåg mitt inlägg om att plogga? Hett tips för dig som ändå är ute och springer! Lär mer här: Plogga – så håller vi längre

Och här kommer de – de enklaste av alla enkla tips för alla lägen, även utomhus.

Hur svårt kan det vara? Ännu ett bevis på att det går att träna även på det här. Så, är du inte där du vill vara – träna på att ta dig dit. Du ser ju själv – det är inte ett dugg svårt!

Vill gärna höra vad du tycker och tänker, har nedskräpning och miljö inget på en hälsoblogg att göra eller hänger allt ihop?

Vi ses imorgon, då kommer jag att ha spring i benen igen (häng med mig på Instagram så länge, så får du veta mer om det. Följ mig gärna på Bloglovin´ – så får du mina blogguppdateringar automatiskt)

Heja heja!
Malin