Härmed stryker vi ”unna sig” från livet. Och ordlistan! Ungefär så avslutade vi dagens ig-live, Dorotea Petersson och jag. Hela grejen med att unna sig är så förknippad med dåligt samvete, motprestation och ansvarslöshet och känner jag er rätt så är det inte er grej. Eller hur? Ni vill hellre ha gott samvete. Njut och goda vanor. Och visst vill ni väl ta ansvar för era liv också? Häng med ska jag berätta vad jag menar. Och vad vår insta-live gick ut på idag.
Unnandet och det dålig samvetet
Att unna sig något innebär allt som oftast att vi har presterat och känner oss duktiga. Då kan vi unna oss. Det kan också vara himla synd om oss. Klart att vi ska unna oss något extra då (vad som är extra är individuellt, precis som vad som är synd om). Ibland är det fredag, helg, sommar, vinter, regn, sol, mycket på jobbet, lite på jobbet som gör att vi vill unna oss. Och aldrig (i alla fall väldigt sällan) unnar vi oss något utan dåligt samvete. Med en känsla av att vi borde göra något annat. Känner du igen dig?
När det händer är den onda spiralen igång. Den som gör att vi unnar oss, får dåligt samvete, behöver prestera ännu mer, unnar oss, får dåligt samvete … Och. Så. Vidare. Ja, tänk träning, godis, träning, godis, träning …
Både Dorotea och jag kände igen det här hos många av våra kunder, så vi bestämde oss för att prata mer om det. Och alltså att stryka begreppet ”unna sig” från både ordlistan och livet. Inte bara begreppet förresten. Hela konceptet. Bort! Bra eller dåligt, vad säger ni?
Ta ansvar istället för att unna sig
Vi pratade också om hur bekvämt det är att unna sig, då slipper man liksom undan det där med att ta ansvar för sina handlingar. ”Ja, men jag som har tränat/jobbat/pluggat så himla bra kan gott unna mig.”. Ja, men det är klart att du kan! Men. Känner du? Det dåliga samvetet som pickar på uppmärksamhet?
Istället för att välja att göra det du ville innan dig. Välja att ta hela godisskålen, sova halva dagen eller köpa en ny top. Välj! Då blir njutet av godiset/sömnen/toppen så mycket större. Det kräver ingen motprestation. Då är det ett medvetet val av en himla klok människa. Är ni med?
Vad har normerna med unnande att göra?
Vi pratade förmodligen om mycket mer, men det här är det sista jag skriver om idag: normerna. De som sätter ribban för vad som bör (åh, nu kom borde in i bilden också. De har vi väl redan gjort oss av med, alla borde?) ge dåligt samvete. Du vet, normerna som säger att det inte är okej att sluka allt godis i skålen utan i alla fall en kommentar om att vi inte borde, men vi unnar oss.
Vad fan egentligen? Vem bestämde att det ska skammas till höger och vänster för både det ena och det andra? Visst är det tryggt med normer, som gör att vi vet vad som gäller, men kan de inte hissa oss istället? Är det inte dags för normer som låter oss vara som vi är? Som säger att hey! Du är okej. Du också.
Så tänker jag. Och så pratade vi idag. Om en vecka kör vi igen, då på mitt Instakonto. Undra om det blir ännu färre ord i ordlistan efter det …
Hur som helst: njut av dina val!
Tills vi ses igen: HEJA HEJA DIG!
Kram M
PS. Jag har skrivit om det ohälsosamt med att unna sig förut. Kolla här: Jag äter skumtomtar utan att unna mig och Sluta unna dig
PPS. Du vet att vi tränar på sådant här i medlemsprogrammet GLAD FRi STARK va? Häng gärna med oss där, för gott samvete, gott mindset och goa vanor!
PPS. Godisskål och träning är bara exempel, men det är jag säker på att ni förstår utan min kommentar om det 🙂
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.