Jag älskar att tävla! Verkligen alltså. Du kan lura mig att göra tråkiga saker, bara det är tävling inblandat! Det har inte med priser att göra, det har med min vilja att….. vara bäst att göra! Jag vill vara bäst! Ja, det vet jag ju också: jag är inte ett dugg bäst på någonting egentligen, inte om jag jämför mig med andra i alla fall. Det finns de som springer både mycket snabbare och galet mycket längre än mig, det finns de som skriver både snyggare och bättre, det finns de som är starkare, smartare, smalare, snällare och de som är mer strategiska, mer affärsmässiga, mer noggranna än mig. Men om jag jämför mig med mig själv. Då kan jag vara bäst!
OK, det är klart att jag inte alltid jämför mig med med mig själv, ibland vill jag vara bättre än de omkring mig också. Och då är det jobbigt att vara tävlingsmänniska… Det är när jag inte kan påverka resultatet själv som det blir jobbigt, när det inte spelar någon roll om jag gör mitt livs mest fanastiska insats. Jag kan inte göra något åt motståndarna utan jag kan bara göra något åt mig själv och min situation.
Veckans ord den här fredagen är
TÄVLA
Att tävla är trendigt! I alla fall när det handlar om hälsa. Ja, du har säkert själv läst, sett, hört eller kanske till och med upplevt hetsen till alla motionslopp, när anmälningarna öppnas. Det är rätt hysteriskt! Och hur kul jag än tycker att det är att tävla, hur mycket sporre det än är att vara med i eller anmäld till en tävling, så sätter det ju press på mig. Tänk då på de stackarna som inte gillar att tävla! För i den här tävlingstrenden är det mycket hälsotävlande på företag. Stegtävlingar, företagsklassiker, viktnedgångstävlingar och så vidare. Incitamentet är gott! Tävlingen kan vara en igångsättare för någon som verkligen behöver förbättra sin hälsa, en tävling kan öka lagandan om tävlingen går ut på att göra något gemensamt och inte att tävla mot varandra. Tävling kan absolut vara ett verktyg till bättre hälsa, men kan i ärlighetens namn också få precis motsatt effekt. Som när den som är med i en tävling vet att han eller hon är chanslös redan från början, där en vältränad chef demonstrativt visar hur snabbt och/eller långt han (faktiskt, oftast en han i det här fallet) springer/cyklar/går. Då tappar tävlingen sitt positiva anslag i att generera förbättrad hälsa på jobbet.
Tävla gärna på jobbet, men gör det på rätt sätt. Tävla tillsammans. Tävla mot dig själv. Men tävla inte mot dig själv eller mot någon annan. Handlar det om hälsa vill vi att alla ska vara vinnare, eller hur?
Jag var en av alla tävlingshetsiga som lyckades skaffa mig en plats till nästa års Vasalopp. Den har jag sålt nu. Kände inte glädjen längre, bara pressen. Kände också min plantar fasciit (hälsporren) lite väl mycket för att glädjas i träningen. Plantar fasciiten gjorde också att jag la ner Lidingöloppet i år. Ett lopp jag älskar att springa. Jag börjar om från början lite grann (som jag skrev om i omtagning: träna lättare). Hittar glädjen. Och får enligt min fantastiske kiropraktor/osteopat Martin provspringa lite. 5-10 lyktstolpar sådär. En bra början för en ultralöparwannabe!
Inget ont som inte har nåt gott med sig, eller hur? Mina cykeltransporter som jag utmanade mig själv till (sa ju att jag gillar att tävla!) har hittills genererat 617,50:- den här veckan. Kan bli finfina löpardojjor på en månad…
Har tävling positiv hälsoeffekt på dig? Hur? Om inte, varför det?
Malin L, som firar fredag med några löpsteg…
Lämna ett svar