Jag träffade en av mina vänner på ön i går morse och hon berättade att hon hade läst ut min bok. Och vad hon tyckte om den. Jo, jag höll andan en stund, för jag känner något slags ansvar för att ni som läser ska tycka om det jag skriver. Så att jag inte har lurat er att köpa eller låna boken och dessutom lägga tid på att läsa den. I onödan … Men sen pustade jag ut. Tog in det fina i hennes ord om temat i Ett oönskat arv.
Hon berättade om hur hon uppskattar att jag alltid (vet inte om alltid är rätt ord efter enbart två romaner, men det var så hon sa) har ett tema i mina böcker. Och jo. Så är det. Dels är det skitsvårt att skriva utan tema och dels vill jag underhålla med utrymme för någon slags eftertanke.
Visst är klimakteriet ett tema i min roman
Det läsaren berättade var att hon uppfattar klimakteriet som tema i boken. Och att den fick henne att reflektera över sina egna hormoner. Och visst tar jag upp klimakteriet i romanen, det har hon helt rätt i. Men vet ni vad jag kom att tänka på? Jo, att temat i en bok är vad läsaren upplever att det är. Det blev tydligt när jag efter vårt samtal om klimakteriet ställde frågan i mina stories på Instagram: Vilket är temat i Ett oönskat arv? För kolla här vilka svar jag fick. Och alla är rätt!
Ja, som sagt: temat är så som ni uppfattar det och så fort jag som författare lämnar i från mig min berättelse är den ju er att tolka, alla ni som läser den.
Kan det vara därför det är så kul (och intressant) med bokklubbar och andra sammanhang att prata böcker? När man diskuterar boken med andra får man både sin egen och de andra i bokklubbens upplevelser av en bok. Som att läsa den flera gånger, med helt nya ögon. Kanske dags för en bokklubb för Ett oönskat arv, precis som jag hade för Mariannes mirakel? Den bokklubben kan ni läsa mer om här.
Om ni läser boken, hör gärna av er med era tankar om både temat och annat ni kommer att tänka på. Det är verkligen en av de fina grejerna med det ensamma arbetet som författare: kommunikationen med läsare.
vi ses hur som helst snart igen och tills dess: heja möjligheterna till samtal kring böcker och att alla tolkningar är rätt.
Kram Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
[…] jag och boken gjorde på kursen för kvinnor i klimakteriet? Jo, som jag skrev här häromdagen är ett av teman i romanen just klimakteriet och skönlitteraturen är definitivt ett sätt att […]