Tempus och perspektiv och framtidsplaner för skrivandet

Tempus och perspektiv och framtidsplaner har vi fått frågor om till podden Skriverier med Malin och Cilla. I vårt fyrtiosjunde avsnitt svarar vi på dem och på frågan om hur vi håller tråden. Om vi nu gör det ..?

Hur bestämmer vi tempus till våra böcker

Jag började skriva Mariannes mirakel i imperfekt (ja, jag veeet att det heter preteritum nu för tiden), men kände mig inte tillräckligt nära mina karaktärer och bytte därför till presens. Cilla skriver sina böcker i dåtid och vårt svar på frågan hur vi bestämmer tempus är: det beror på … Det beror på författaren och det bero på berättelsen. Det enda som är the fig no no när det gäller tempus är att inte vara konsekvent. Ja, om det inte finns en logisk inkonsekvens som en berättelse som utspelar sig i nutid med återblickar på dåtid. Är ni med?

Från vilket perspektiv berättar vi?

I min roman Mariannes mirakel skriver jag ur ett tredje persons-perspektiv och växlar mellan de två systrarnas, Heléns och Carolines, synvinklar. Cilla skriver också från tredje person och låter sin huvudkaraktär Annas upplevelser stå i centrum. Jag valde bort jag-form eftersom jag efter en stunds skrivande insåg att jag ville ha med båda systrarnas perspektiv på det som händer i berättelsen. Jag-formen gör ju att måste veta om allt som händer och frågar ni mig så tycker jag att det verkar jättesvårt. Eller inte? Det beror på berättelse. Och författare. Igen.

Det finns ju också ett allvetande perspektiv, där en berättarrösten har koll på allt som händer. Det är jag jättesugen på att testa i något manus framöver. Kanske att jag ändrar ett av allt e tre jag håller på med till det. Vi får se …

Svaret på perspektivfrågan om hur man generellt väljer form är (återigen): gå på känsla. Våga börja på ett sätt och om det känns fel: ändra!

Hur vi får flow i skrivandet:

Vi fick frågan om hur vi får flow i vårt skrivande och jag återkommer till det som jag tycker går igen i alla delar av livet och att få något gjort: vi behöver jobba för det. Flyt kommer inte gratis, även om det känns så när man är i flow. Ja, ni vet när tiden står still och allt går lekande lätt och man skulle kunna hålla på hur länge som helst utan att bli trött.

För att hamna i flow pratar vi båda två om att vi sätter rôven på stolen och skriver. Även om det inte infinner sig under de första raderna så är chansen bra mycket större att flytet kommer om vi sitter där och skriver än om vi går och väntar på den stora inspirationen.

En sak som hjälper mig ofantligt mycket för att hitta flytet i skrivandet är att våga backa bort från skrivandet. När det blir motigt och jag märker att jag baras sitter och glor på den där blinkande markören då reser jag på mig. Dansar. Promenerar. Går och badar. Tränar. Jag gör kort och gott något helt annat än att skriva och för mig brukar det hjälpa att blanda in kroppen när knoppen går i stå.

Ibland räcker en kort paus, ibland behöver jag en lite längre, men jag har full tillit till att pausen ger mer kraft än den tar. Ett tillägg om jag inte fick med i podden, men kom på nu är att veta om jag behöver en paus eller om jag prokrastinerar …

Vill ni läsa mer om vad jag menar med att vi behöver jobba för att nå flow:et kan ni läsa om flowcykeln här.

Hur håller vi den röda tråden?

Herregud, när jag började skriva på Mariannes mirakel hade jag nollkoll! Jag bara skrev. Och trodde att jag skulle kunna hålla en hel roman i huvudet. Det kunde jag icke! Det blev väldigt tydligt efter ett tag att det där med planering inte är så dumt, även om jag trodde att det skulle förstöra min konstnärliga frihet. Tänk va, man lär så länge man lever.

Cilla och jag är överens om att planering är en bra grej. Hur detaljerat eller ruff ens planering är beror på hur man själv är. Vissa författare skriver ett superdetaljerat synopsis med full koll på allt redan innan de börjar skriva, andra använder en mer grov plan. Vi är båda (jag numera då) någonstans mitt emellan. Även här gäller alltså don efter person och något som jag tycker mig höra från kanske inte alla, men de allra flesta är att planen enbart är en plan. Det kan ju dyka upp grejer (idéer) som gör att planen behöver ändras. Himla tur vi inte hugger våra planer i sten ändå.

Hur som helst, så är det gemensamma och korta svaret på frågorna om tempus och perspektiv: skriv, gå på känsla och lita på att det alltid går att ändra sig. Men vi har ju den sista frågan för det här avsnittet av vår podcast kvar:

Var ser vi oss själva som författare om fem år?

Cilla skriver på sin åttonde bok och är en etablerad författare som de flesta spänningsläsare känner till. Dessutom blir hennes böcker tipsade om i Go kväll och någon av hennes berättelser är med som följetong i en dagstidning. Den idén snodde jag direkt.

Jag då? Ja, jag har blivit utgiven med sex romaner, några har blivit översatta och en av romanerna har blivit tv-serie eller film. Dessutom har jag ett förlag i ryggen och läsare som väntar på mina böcker och är ute och pratar vitt och brett om mitt författarskap och mina böcker.

Visst är det okej att drömma stort?

Våra boktips:

I vanlig ordning avslutar vi med boktips. Jag tipsar om Anne Liljeroths senaste roman Hela mitt hjärta. En författare som jag har följt sedan hennes första roman, tack vare en gemensam vän. En hjärtskärande roman om en kvinna som inte har kontakt med sina vuxna barn, om varför det har blivit så och … mer berättar jag inte. Men ett hett tips är romanen Hela mitt hjärta i alla fall. Läs den!

Cilla tipsade om en helt gäng böcker, nämligen Harlequin-romaner. Kommer ni ihåg dem? Jag trodde inte att de fanns längre, men visst gör de det. På Harper Collins kan ni läsa mer och till och med prenumerera på romanerna.

Lyssna här nedan eller i er vanliga podd-app:

Vår podd blev film i veckan när Cilla och jag körde Instagram live samtidigt som vi spelade in. Vad kul vi hade och vilken grej att få direktrespons på det vi säger av de (er?) som hängde med live. Det här fortsätter vi med och nästa inspelningsdags är 28 februari kl 14 för er som vill hänga med live på min Instagram.

Vill du läsa mer om vad vi har pratat om i podden hittar du fler inlägg om Skriverier med Malin och Cilla här.

Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog