Till slut vågade jag öppna mailet från redaktören

Det kanske inte tog så värst många dagar innan jag till slut vågade öppna mailet från redaktören, men jag gjorde det inte direkt. Vågade inte. Blev helt paralyserad av tankar på att jag skulle få förslag på att göra om hela redigeringen och ta tillbaka allt jag hade strukit.

Herregud vad det är skönt att sticka huvudet i sanden i bland. Eller inte. För när man står där med näsan full av sand och hostar och fräser, så finns ju vetskapen om mailet kvar. Och oron kan växa hur mycket och snabbt som helst. Dålig strategi, det där med strutsbeteende. Jag vet ju det, men jag ville känna mig stadig och stabil när jag skulle öppna det hemska mailet. Vara i rätt mood liksom, är ni med?

Och jag har gjort ett fantastiskt arbete!

Tänk att jag gick runt här på min ö i flera dagar med en gnagande oro över allt jobb som låg framför mig med manuset. Helt i onödan! För gissa vad, gissa vad, gissa vad? Jag har tydligen gjort ett fantastiskt arbete. Va? Jag? Fantastiskt? OMG (om det uttrycket ens används längre?).

Jag är så in i hoppsan stolt över jobbet jag har lagt ner. Och så glad över att jag inte är ute och cyklar med mitt författarskap och hantverket skönlitterärt skrivande. Åh vad jag längtar till våren då ni ska få läsa romanen. Enligt redaktören är det en karaktärsdriven feelgoodstory som både underhåller och berör läsaren och ger hopp. Precis som jag vill att det ska vara.

Så här skrev redaktören bland annat om mitt manus och arbetet med redigeringen, efter förslaget om att förbättra genom att fokusera på spännande handling: ”I detta avseende har författaren gjort ett fantastiskt arbete.”

Är det vår snart?

Med det i min stärkta rygg ska jag nu finslipa några detaljer i min kommande roman och sen … rullar det på mot korrekturläsning, sättning, omslag och allt annat i cirkusen bok. Är det inte vår snart?

Vi ses snart här igen, tills dess: HEJA PÅ och våga vara stolt, det är så himla gôtt!
Kram Malin Lundskog

Och att vara författare är som att vara människa, det går upp och det går ner, precis som man själv när det gäller mod och styrka. Det spelar ingen roll att jag har varit medförfattare till boken skapa ditt drömliv och jobbat i flera år med att vända mina och andras självsabotörer till självhjälpare. Eller det kanske spelar roll, men ni fattar. Man är inte mer än människa till syvende och sist. Och det är gott nog, eller hur?

PS. Romanen är en uppföljare på min Mariannes mirakel, passa på att läsa den nu om ni inte redan har gjort det. Jag signerar så gärna ett ex (eller fler). Maila mig beställningen här.