Vi kunde höra det på P1:s Kropp och själ häromdagen och vi har sett det på SVT:s Vetenskapens värld under våren. Förmodligen har det både hörts och setts på andra håll och kanter också, men strunt samma. Vad är det vi har hört? Eller sett? Jo, det där med att det räcker med 30 sekunders träning. 30 sekunder!
Men, innan du ropar hej!, det gäller inte alla. Och det finns inte så mycket forskning kring det än. Och det handlar om galet hög intensitet under de där 30 seukunderna. Det fixar ju inte vem som helst hur som helst. Men ändå: 30 sekunder, några gånger i veckan. Det går verkligen inte att skylla på att du inte har tid i alla fall.
Det är himla spännande när såna här resultat kommer fram, men det finns nog också en fara i dem. För när mina otränande vänner fick höra om detta ropade de Yihaaaaa! i kör. För 30 sekunder är ju ingenting och då kan man ju lika gärna strunta i det…
Ja, så finns det ju ultrapersonerna också. Som inte svarar på träning förrän efter 4-5 timmars ansträngning. Såatteee…
Oavsett om jag är en 30-sekunderperson eller en ultratyp så är jag himla glad att mitt knä börjar bli sig likt igen. Ibland är underbart kort. Som en kort och långsam löprunda efter ofrivilligt uppehåll och sen en dopp i det blå – så hälsar jag idag. Hur hälsar du?
Malin L
Lämna ett svar