Utnyttja tiden?

I flera dagar gick vi runt här och beundrade utsikten, kollade in surfarna, gjorde några längre hajkar och … inte så mycket mer. Än att jobba alltså. Vi har ju precis kommit, sa vi till varandra. Men helt plötsligt är vi mitt i vår vistelse. På pricken mitt i. Och jag börjar snarare känna lite stress över att vi snart ska åka hem. Borde vi inte utnyttja tiden bättre?

Som om det inte är precis det vi gör? Vi ser oss om omkring, även om vi inte ger oss ut på de stora äventyren. Jag är uppslukad av att vi faktiskt är här. Att vi har möjligheten (och tar den) att dra iväg några veckor hemifrån. Vi njuter av natur och långa promenader/hajker (vad är skillnaden egentligen?) tillsammans. Vi umgås med varandra mer än vi har gjort sedan vi var nykära tror jag. Vilken livslyx!

Varför har jag hittat på att det där med att utnyttja tiden är detsamma som att göra något. När det kan vara precis tvärtom. Och allt där emellan …

Skärp mig, säger jag till mig. Att utnyttja tiden (varför vi nu måste det, förresten?) är att vara tillfreds i den. Inte att görasåmycketvikanpåsåkorttidsommöjligt. Eller?

Idag har jag inte gjort mycket alls (fortfarande gôrtrött efter magdebaclet). Men jag har varit. Med min man. Med våra hundar. I livet. Ja, jag skulle vilja säga att det i allra högsta grad är att utnyttja tiden. Vad säger ni?

Ses snart igen, allihop. Tills dess: HEJA tiden, utnyttja den inte genom att fylla den med skit.
Kram Malin Lundskog

Mer om vår långworkation här i Sagres, hittar ni här: Vi åker till världens ände