Vad vore livet utan bokstaven L

Vad vore livet utan bokstaven L? Ja, om vi ska börja med livet så hade det ju varit ivet och inte betytt särskilt mycket för mig. Tänk er själva kärlek, Claes, Albin, springer spaniel, fjällen, kallbad och löpning. Och Malin Lundskog utan bokstaven L. Kärek, Caes, Abin, springer spanie och så vidare. Ni fattar ju. Ivet hade varit het meningsöst.

Kanske inte, men nu har det alltså hänt, eller är i alla fall på väg att hända. Bokstaven L på mitt tangentbord håller på att balla ur och vill inte vara med. Jag får trycka ungefär femtioelva ånger på l-tangenten för att det ska bli ett l. Det här kan vara enda gången någonsin som jag är glad över autocorrect som annars är en funktion som mest ställer till det för mig.

våra vanligaste bokstäver

Jag har aldrig tänkt på att bokstaven l är särskilt vanlig, a och e däremot. Och r och s. Kommer ni ihåg när man hängde gubben (vilken benämning på en lek egentligen), då var l en svår bokstav har jag för mig. Men hör och häpna: L är svenskans åttonde vanligaste bokstav. Kanske inte är så konstigt att den börjar bråka med mig?

Med tre pågående manus, bloggen, nyhetsbrev och planering av bokklubb (många l det blev här va?) så behöver jag alla mina bokstäver. Utan l hade jag till exempel inte kunnat ha titeln Mariannes mirakel på min roman. Man undrar ju, vad vore livet utan bokstaven l?

Nej, ni kanske inte undrar, men jag gör och jag undrar också vad jag gör åt det här. Nån som har nåt bra tips?

Hur som helst så ses vi snart igen, tills dess: HEJA HEJA!
Kan ni inte hålla er? Häng gärna med mig på Instagram
Kram Main undskog