Det är så mycket som stoppar oss från utveckling och förbättring som vi inte ens vet om. Som risken att se ut som en looser, en som inte kan eller vet något och risken att framstå som ful till exempel.
Vi vill utvecklas! Särskilt till det bättre och vad som är bättre är ju olika från person till person. Men det är åt det bättre hållet vi strävar och på vägen dit måste vi göra sådant vi inte har gjort förut (då hade vi ju redan varit där), våga lämna det trygga invanda och våga riskera att tappa ansiktet.
När jag skriver ful menar jag inte ful i ordets kanske vanligaste bemärkelse, utan ful som i en oslipad fasad, våga visa sina svagheter även om vi gärna vill framstå som starka, våga visa att vi vinglar även om vi är ansedda som stabila. Det är inte fult att vara svag, vinglig eller oslipad men det kan kännas så.
Är du ute på förbättringsresa, oavsett om det är för att bli fysiskt starkare (som jag på bilden, som gör höftlyft med tuuung skivstång över höfterna för att min löparkropp ska hålla), mentalt uthålligare eller vill skaffa nya vanor, var beredd: du kommer att vackla, vingla, tappa ansiktet, känna dig svag och kanske till och med ful. Men du: det är en fas och det är i den fasen det händer. Så våga vara ful, du vet hur det var med den fula ankungen…
(kommentera gärna!)
Heja dig!
Ses snart,
Malin
Lämna ett svar