Vanans makt

Du har säkert massor med saker du gör varje dag som du inte ens tänker på. Sådana där saker som bara händer och som du gör av gammal vana. Det är precis det som är grejen med gamla vanor: de bara händer och kräver ingen större ansträngning att genomföra. Det gäller både vanor du gillar och vanor du egentligen inte vill ha, men inte vet hur du ska göra dig av med just för att de är vanor och du inte tänker på dem.

Vanans makt är stor
Att skaffa sig en vana kräver tid (i genomsnitt 66 dagar), träning (du har säkert hört talas om tio tusen timmar för att uppnå perfektion) och uppmuntran (belöningar på kort och lång sikt). En vana kommer inte av sig själv även om du ibland inte fattar hur du kan bli strandsatt med vissa av dem. De vanor du känner dig strandsatta med är de som oftast kommer utan allt för mycket ansträngning eftersom du får en rejäl belöning så fort du utför dem. Som att välja att äta godis framför att inte göra det och att ligga kvar i sängen när väckarklockan ringer istället för att gå upp. Godisätandet ger en jättekick och en kortsiktig belöning i form av måbrahormoner som triggas igång och talar om för dig att du blir tillfredsställd. Att ligga kvar i sängen ger också en direkt tillfredsställelse, det är ju sååå skönt… Att kliva upp ur sängen ger inte samma tillfredsställelse. I alla fall inte förrän efter en stund och efter en stund är inte intressant för vår hjärna, som vill ha snabba kickar och direkta belöningar.

Vill du skaffa dig en vana som inte ger de där snabba och starka belöningarna behöver du alltså vara envis och fortsätta även om det inte känns jättelockande för stunden. Härda ut. Och hur kul låter det? Inte ett dugg! Tycker inte jag i alla fall. Hade du frågat mig om det här med att ha morgonlöpning som en vana för 25 år sedan hade jag antagligen bara fnyst och tyckt att du inte var klok. Nu? Hade jag undrat varför inte alla vill springa på morgonen… 

Allt det här tänkte jag på i går morse, när jag var ute och sprang i Berlin. Jag tänkte på hur oerhört tacksam jag är som har jobbat mig till vanan att morgonspringa. Den får mig att vakna till liv. Den ger mig energi. Och idag gav den mig en solig sightseeing i Berlin. Resten av dagen har det ösregnat ett ösregn som gör Göteborgsregn till en viskning i jämförelse… 

Att träna in en vana är oftast ganska jobbigt och motigt, men så värt det. Vanans makt är så stor och beteendet kommer helt naturligt. När vanan väl sitter där och är en helt naturlig del av dig och ditt liv, så är det alldeles… alldeles underbart. Även om du kanske inte tänker på det eftersom vi sällan tänker på vanor. Det tänkte jag också under min morgonlöpning i Berlin. Att träna in en vana ger massor i längden och gör det lättare att njuta av både här:et och nu:et. Av Checkpoint Charlie och Alexanderplatz, av sol och kanaler. Och av att livet är gott att leva, särskilt med goda vanor. 

Mer om vanor och rutiner hittar du till exempel här: Hälsosamma prioriteringar 

Vill du träna på att få in en vana? Häng med i min öppna Facebookgrupp GladFriStark där vi kör 30-dagarsutmaningar med start den förste i varje månad. Du är självklart också välkommen att gå webbkursen med samma namn, webbkursen GladFristark

Men nu drar jag vidare söderut i Europa, med löpardojjorna högst upp i resväskan. Ett perfekt sätt att upptäcka nya ställen på och det där med morgonlöpning är en vana jag verkligen vill plocka med mig in i framtiden. Har du någon sån vana, som du är sådär jätteglad över att du har skaffat dig? Berätta gärna!

PS. är du mer intresserad av att göra dig av med en ovana? Läs mer här: Fira tomrummen!

PPS. Häng med mig på Bloglovin´ – så kommer inläggen hem till dig som ett brev på posten. 

Ses imorrn igen – då kommer juli månads första hälsotips!

//Malin