Vänner i mellangärdet

Ibland gör autocorrect inte livet lättare för en författare. Ha ha ha! Den här skärmdumpen är från en av alla tusentals (kanske något färre, men ni fattar känslan) gånger jag redigerade och korrläste manuset som blir roman våren 2024. Ursäkta fetstilen, men jag är så in i hoppsan glad över det att jag vill skrika ut det ungefär varje dag.

Jo, jag har en vän och företagarkollega som heter Dorotea. Hon kallas för Dorro och rätt som det var hade jag henne i mellangärdet.

Som jag skrattade när jag hittade henne där. Det karaktären Caroline (minns ni henne från debutromanen Mariannes mirakel?) hade i mellangärdet var ju oro. Inte Dorro. Herregud, hon känner ju inte ens Dorro. Kul i alla fall, och jag undrar om det inte är skönare med en så härlig själ som Dorro än oro i mellangärdet. Vad tror ni?

Apropå den där romanen som kommer ut våren 2024. Den är en uppföljare av min debutroman Mariannes mirakel, som jag just nu bjuder på två kapitel av. Har ni inte läst är nu en bättre tid än aldrig. För jag hoppas så innerligt att ni vill vara med och läsa uppföljaren och då tror jag att ni vill ha läst ettan.

Ja, autocorrect kan ställa till det. Och att vara blind för sin egen text, när man liksom vet vad det ska stå. Lätt att missa sånt här då och jag tror inte att det finns en enda bok som inte har någon form av korrfel när den är genomläst av både redaktörer, korrläsare och författare. Vi gör så gott vi kan allihop, vad mer kan vi göra? Och hur som helst är vissa fel roligare än andra …

Ses snart igen, tills dess: HEJA på!
Kram Malin Lundskog