Häromdagen plockade jag fram ett manus som har legat och vilat till sig ett tag. Jag läste igenom det sista jag hade skrivit i det för att friska upp minnet. Det hjälpte inte … Jag kom inte ihåg vad jag ville med berättelsen och inte heller vilka karaktärerna är. Så jag testade AI. Inte för att få hjälp med att skriva, utan för att få fram bilder på mina två huvudkaraktärer och skriva deras bakgrundshistoria ordentligt. Men AI har ju ingen koll. Eller vad säger ni om de här kvinnorna. 58 år och utan rynkor. Och då ska ni veta att la till rynkor i min sökning.
Ja, jag sökte på medelålders, 58 år, rynkor, svensk. En av kvinnorna vill jag ha snäll, med vintagestil. Den andra som elak och karriärist. Så här blev det. Gissa vem som är vem, he he.
Inte helt som jag tror att jag vill ha dem, men en början. Och kanske handlar det om att jag inte förstår hur jag ska prata med den där AI? Men ärligt talat, hade ni gett mig de här släthyade kvinnorna om jag bad om en kvinna som är 58 år och poängterar att hon ska ha rynkor?
Bilder som hjälper mig att skriva
Hur som helst hjälper bilderna mig att skriva karaktärernas bakgrundshistoria, ge dem gester, hobbies, familj och vad man nu vill veta om en person för att kunna skriva en rikigt bra historia om henne. Och herregud vad kul det är att fantisera och vem vet – de här två kvinnorna kan bli huvudkaraktärer i detsomjaghoppasblirminfjärderoman.
Men, Ai behöver skärpa till sig och inte försöka dölja sådant som åldrande. Ja, eller så behöver jag skärpa till mig och bli bättre på att dirigera AI. Programmet jag använde heter Firefly, ett gratisprogram från adobe. Jag har ingen aning om det är bättre eller sämre än andra. Vet ni?
Vi ses snart igen och tills dess: heja människor, med rynkor och allt!
Kram Malin Lundskog
[…] ände?) och god mat. Och jobb. Det gillar vi också, att jobba. Jag hoppas skriva massor på ett nytt manus och Claes vill hänga med på vad som händer på Two Fat Pigs, krogen han är med och […]