Alla våra ursäkter alltså, som vi skydda oss med för att slippa utvecklas, lära mer, göra om, göra bättre …. De här ursäkterna är nästan omöjliga att avslöja för sig själv. Oftast är de så invanda att vi inte tänker på dem. Och tänker vi på dem tror vi på dem. Och ger upp tankarna på hälsosamma vanor, ett schysst förhållande till mat eller bättre sömn och så vidare.
Ursäkterna är ett resultat av att hjärnan faktiskt inte vill att vi ska ändra på något och skaffa nya vanor. Hjärnan har ju full koll på läget som det är. Jobbigt att ändra på det …
Jag har tränat på att hitta mina och andras ursäkter
Under alla de år som jag har föreläst, workshoppat, tränat och väglett människor till goda vanor har jag stött på den ena ursäkten värre än den andra, både hos mig själv och andra. Och hey! Jag går inte bara på mina egna (för det gör jag!). Ursäkterna är så fiffiga att inte bara lurar den som har och uttalar dem, utan även den som lyssnar på dem.
Jag har gått på att mina pt-kunder inte har tid att träna. Jag har låtit mig luras av deltagare på workshops som måste göra ordentliga omtag och inte kan ta en sak i taget. Och kvinnan som under ett försenat (ett av många försenade) vägledande hälsopepp-samtal ursäktade sig med att hon hela tiden glömde tiden för våra samtal, hon fick min fulla sympati. Men – allt det här var då. Nu är nu och jag har lärt mig att genomskåda ursäkterna. Andras och mina!
Modigt att våga se sina ursäkter
Vilka insikter det väcker och vilket mod det kräver att faktiskt våga se sina ursäkter och också ta tag i dem. Vända dem och se till att de hjälper en istället för stjälper en. Du vet när man drömmer om att starta ett företag, drömmer om att resa, drömmer om att ha mer fri tid, om att skriva den där boken. Man börjar verkställa drömmen och helt plötsligt strular allt till sig. Det går inte alls som man tänkt sig. Självsabotörerna har startar sin kampanj för att hindra dig att göra det du verkligen vill göra! Ett första steg för att bli vän med dem är att se dem. Våga se dem! För det är inte ett dugg bekvämt att inse hur en ställer till det för sig själv …
De här ursäkterna stöter jag ofta på:
Det är tråkigt att träna. Japp, det må hända att du tycker det, men det finns många saker som är tråkigare var så säker… fundera lite så lovar vi att träningen skjuter upp sig högre upp på roligt listan på direkten.
Jag har inte tid… men vem tusan har tid? Eller är det kanske så att tid är det enda vi har, egentligen? TA DIG TID. Basta.
Men, jag känner mig trött just nu. Känn inte efter så himla mycket, bara gör. Och gör det till vad det blir, anpassat efter hur du mår just idag.
Börjar på måndag … Tur att det finns så många måndagar, eller hur? Människor som skjuter upp saker håller ofta på så hela tiden. Hoppsan, livet sprang visst förbi och imorgon/på måndag/nästa vecka skulle du ha gjort det…
Jag ska bara… som Alfons Åberg sa. Tänk om du istället skulle bara det viktiga (och jobbiga) först?
Sticka huvudet i sanden? En av många vanliga ursäkter, som jag har testat. Skön att ta till när modet sviker, he he
Fler vanliga ursäkter:
Det här är bara några av alla ursäkter som pratar strunt med oss. Glömskan, hopplösheten, jante, offerkoftan, strutsen, analysera paralysera är några andra. De kommer med olika anledningar till att du inte ska förändra något men de har olika sätt att säga det på.
Det är otroligt spännande att lära känna dem. Och otroligt jobbigt. Vad ska jag skylla på nu liksom …
Har du några ursäkter som kommer tillbaka hela tiden? Jag är till exempel väldigt glömsk när det kommer till sådant jag inte tycker är ett dugg roligt att göra. Oj, jag glömde … (händer även den bästa, men inte så ofta)
Mer om de här ursäkterna (och annat hälsosamt) hittar du i boken GLAD FRi STARK, som du hittar här: Malins bok GLAD FRi STARK
Boken GLAD FRi STARK, där jag dels skriver om självsabotörer och dels om hur du skaffar dig hållbara hälsosamma vanor.
På min Youtube-kanal hittar du filmer om självsabotörer och ursäkter, häng gärna med dit!
PS. Du som tycker att du inte har tid att träna, här bjuder jag på träningen du hinner med.
Men du: vi ses snart igen, med fler ursäkter och annat som får oss att må bra!
HEJA DIG!
//M
Oh vilken briljant…
Oh vilken briljant reflektion – kring något som är som pyspunka på cykeln; det tar energi (analogin är luft) fast i så liten mängd att man knappt märker det… och ett tu tre så är man helt dränerad liksom!
Vilken härlig liknelse!
Pyspunkan! Grym liknelse – snor den gärna 🙂
Heja heja!
//Malin
Prokrastinerar vi?
Vilken bra ide, att prata om det vi alla gör – ursäkter/vita lögner.
Viktigast är ju att en själv inser vad en gör. För är det ok med en själv är det väl inte så mycket att göra. Men om en egentligen inte vill komma med ursäkter hela tiden. Skapa perspektiv! Och det var väl det du gjorde med workshopen…
Ja, hoppas att …
det var vad jag gjorde med workshopen i alla fall. Att komma till den där insikten är den jobbiga biten, sen är det (som du skriver) upp till en själv att vara okej elle inte med det.
Heja dig!
//Malin