När vi vaknade i morse smattrade regnet mot rutan. Efter att hundarna fått frukost och kisspaus i trädgården (och jag hade lagt några bitar på pusslet) tog jag med morgonkaffet upp i sängen igen. Morgonläsning i sängen var en grej jag kom på när jag spårade ur i skidspåren och pajade knät för snart ett år sedan. Och vilken grej det är, att läsa på morgonen! Jag undrar om inte det är höjden av ledighet. Och den här veckan har gjort mitt allra bästa för att vara ledig. Dessutom vet jag att det är alltid fint väder när söndagsförmiddagen kommer.
Efter regn kommer sol. Och det är alltid fint väder på träningen.
Söndagsförmiddagar brukar jag ju köra utomhusträning här på Knippla och det var tanken idag också. Men en efter en i träningsgänget hörde av sig med besked om att de inte kunde komma. Och det hade inte med vädret att göra, för är det något vi vet så är det att det är alltid fint väder på söndag förmiddag. Det spelar ingen roll om regnet öser ner på morgonen. Vid tiotiden (då träningen börjar) spricker det upp. Regnet avtar och till och med upphör. Trots en regnig morgon är det inte alls sällan som solen kikar fram när vi ses för veckans träningspass.
Eller så är det träningen som lockar fram uppehållsvädret? Eller är det rent av så att vädret är skitsamma när man väl är där ute och tränar? Dumt att chansa på något tänkte jag och i brist på andra träningskompisar drog ut med Jackson och sprang i backe. Jag kan faktiskt inte tänka mig ett bättre sätt att vakna till liv efter en såsig morgon, so i sig är en sanslöst skön start på dagen, än att komma ut i friska luften och svettas och flåsa. Kan ni?
Sista vändan …
(lagt jackan där nere för att inte kunna smita undan sista rundan –
både smart och skitjobbigt, he he)
Om det var söndagsförmiddagen eller träningen som gjorde det, vet jag inte. Men gôtt var det där ute. Det var som alltid fint väder på söndagsförmiddagen. Och jag är fortfarande så himla tacksam över att kunna springa (=lufsa) igen.
Vi ses snart igen allihop. Tills dess: Heja lugna morgnar och ut o njut! Oavsett väder …
Kram Malin Lundskog
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
Lämna ett svar