Vissa dagar, kan jag tänka ibland. Vissa dagar är bara här för att krångla. Ni vet de där dagarna när man inte hinner med något, eller bara lite, av det man egentligen ska göra. För det sker oförutsägbara grejer som behöver fixas direkt och som tar onödigt med tid. Ja, ni vet. Är det inte det ena, så är det det andra …

I går var det bank-id, i dag tangentbordet
Jag har lagt upp mina dagar för att hinna med att skriva massor (mananowrimo, min variant på nanowrimo och drömmen om den där romanen), plugga, läsa och träna. Promenaderna kommer jag inte undan, tack vare (jo, verkligen tack vare) hundarna och stickningen som jag annars lägger en del tid på den gör jag i mellanrummen.

Men igår och idag har jag knappt gjort något annat än att bråka med bank-id och leta efter bokstäverna i telefonen. Jag har en ny telefon och hade lite väl bråttom när jag kasserade den gamla. Glömde visst av bank-id:t. Gör inte om mitt misstag, hörni! Se till att bank-id:t funkar på den nya telefonen innan du tömmer den gamla. Särskilt om du inte har kvar bank-dosa och kort till den. Eller någon slags kod, som man tydligen har fått någon gång. För längesen.
Klarar man sig utan bank-id? Nä. Inte om man pluggar på distans och behöver logga in på skolplattformen … Har jag fixat nytt bank-id? Nä. För jag måste åka till banken och det tar ju också en himla tid.
Och idag? Idag har jag gjort en take over på Umeå universitets instagram (som ni hittar här). Jättekul att få frågan och hänga i stories där hela dagen. Förutom de första två timmarna i morse då jag inte kunde skriva något i instagramappen. Hallå! Hur kan tangentbordet (ni fattar vad jag menar va? Vet inte hur jag ska förklara det annars) försvinna? Så jag fick ägna lååång tid åt att skriva i en app, kopiera, klistra in.
Förutse det oförutsägbara?
Inte världens grej men det tog sannerligen tid (och energi) från mitt skrivande och pluggande. Promenaderna tar jag ju som sagt ändå. Och tränat har jag också gjort. Typisk prioritering från mitt håll, när livet snurrar till sig. Vet inte om det är bra eller dåligt, men litar på att det i slutändan blir som jag skrev om för ett tag sedan: det vi måste blir gjort ändå.
Ja, är det inte det ena, så är det det andra. Och även om det är frustrerande med både det ena och det andra, så är det kanske lika bra att förutse det oförutsägbara? Förresten, vissa av de här grejerna (som t.ex. bank-idgrejen) händer bara när jag har (för) mycket omkring mig. Någon som känner igen sig?
För övrigt är imorgon en helt annan dag, undrar vad för oförutsägbart som händer då?

Vi ses snart igen allihop, tills dess: länge leve oss som fixar det trots alla eventualiteter.
Kram Malin Lundskog
Lämna ett svar