• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till innehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
glad fri stark är medlemsprogrammet för dig, Malin Lundskog, hälsa

Malin Lundskog

  • Tjänster
  • Aktuellt
  • Skryt och kul
  • Bloggen
  • Poddar
    • Min perfekta kropp
    • Skriverier med Malin och Cilla
  • Kontakt

Behöver vi en runstreak för att bli löpare?

Behöver vi en runstreak för att bli löpare? Eller börja springa? Ja, kanske. Och nej. Kanske inte …

inlägget innehåller annonslänk till Bokus

behöver vi en runstreak för att bli löpare, springa med hund, Malin Lundskog
kör apporteringsträning med min bästa springkompis när vi är ute i bergen och lufsar

Vanor får vi av att upprepa ett beteende. Och av att upprepa det ofta under en längre (eller kortare) period. Inga konstigheter, eller hur? Jag pratar och skriver ofta (kanske har blivit en vana?) om att ta myrsteg. Ja, jag kallar till och med min metod för myrstegrevolutionen.

Myrstegsrevolutionen i runstreak-anda

Det myrstegsrevolutionen går ut på är ungefär i Magnus och Brasses och Evas anda: Fem myrsteg är fler än fyra elefantkliv. Elefantkliv är ofta lockande som sjutton när vi har bestämt oss för att skaffa en ny vana och träna in ett nytt beteende eller sätt att tänka och agera. Men ärligt talat: hur ofta orkar vi ta elefantkliv? Och hur lätt är det inte att ett elefantkliv inte blir taget på grund av att vi har ont om tid, energi eller mod att ta det stora steget. Då är myrstegen magiska. Minimala steg som du aldrig (okej, kanske inte aldrig. Men sällan?) kan säga att du inte orkar, hinner eller vågar ta. Hur smart är inte det?

Streaka stärker

I den aspekten tycker jag att en runstreak för er som vill få in löpning som en vana gör susen. Ni förstår ju att det här funkar på vilken vana som helst. Streaka stärker beteendet! Dels genom att vi upprepar beteendet och breddar vägen i hjärnan för just det här beteendet. Något vi inte är vana vid brukar jag jämföra med en snårig obanad stig ute i bushen och ju mer vi trampar upp den stigen, desto bredare blir den. Desto lättare blir det att gå på den. Är ni med?

Dessutom stärker en streak i myrstegsrevolutionens anda vårt beteende genom att vi lyckas! Vi blir stärkta av att klara av det vi har bestämt oss för att klara av. En streak gör att kan fira och high fiva oss själva varje dag och det stärker. Det gör oss motiverade att fortsätta. Och fortsätta …

En runstreak är mer än att springa

Det som också talar för en runstreak, eller vilken beteendestreak som helst, är att det inte är effekten av varje liten enskild löprunda (eller vad vi nu streakar inom … ) som är grejen.

En runstreak är mer än att springa. Det är en helhet. Något större. Där det inte gör något om vi springer långsamt eller kort, där vi släpper prestation och njuter av att kroppen rör sig, där löpningen blir avkoppling och återhämtning. Ja, jag tror att helhet är mitt bästa ord att beskriva det hela med. Eller livsstil? Utan tvång. En livsstil som gör gott för både kroppen, knoppen och själen!

Behöver vi runstreak för att bli löpare?

Självklart behöver vi inte en runstreak för att bli löpare! Det går utmärkt att springa ändå. Har vi dessutom svårt att hålla igen och tycker att löpning handlar om att kötta på och komma hem efter en runda slutkörda, då är runstreak inget för oss.

För runstreak handlar inte om slitsam träning. Ingen av oss fixar tuffa pass varje dag. Särskilt inte vi som inte är i 20-30års-åldern längre. Vi behöver återhämtning mellan varven.

Runstreak handlar egentligen om konsten att tagga ner. Våga skynda långsamt. Och att se helheten och inte de små detaljerna. Så som jag tycker att vi ska hantera hälsan

Vad tro ni, är någon form av streak något för er? Berätta!

Myrsteg och skamliga mål

Som jag skrev så är min myrstegsrevolution ungefär som en streak. Myrsteg som vi själva bestämmer hur stora de är. Och där vi kan ta hjälp av dagliga mål som är så lågt satta att de är skamliga. Alltså, de är ju inte skamliga. Men … jävligt lågt satta. Så att det bara inte går att misslyckas.

Det kan vara så lågt som att en dag när allt skiter sig, när tiden försvinner, barnen bråkar, chefen är dum, bussen inte kommer, källaren svämmar över … då räcker det att byta om till löparkläder för att ha lyckats. Och lyckas vill vi! Det går att lära sig av det också. Av att behöva ta till ett skammål.

Mer om myrstegsrevolutionen hittar du här:

  • i min bok GLAD FRi STARK
  • i inlägget Myrstegsrevolutionen och de goda vanorna
  • och fler länkar i det här inlägget Få goda vanor genom att sluta när det är som roligast

Och vill du läsa om runstreak finns det till och med en bok om det: Runstreak – att springa varje dag, av Daniel Karlsson

Regler som inte är till för att följas?

När det gäller just runstreak finns det sammanslutningar på både internationell och nationell nivå. Och regler för vad som räknas. Som att sträckan man springer ska vara minst 1,6 kilometer (eller en mile). Det kanske är den enda regeln förresten?

Hur som helst är det en form att förhålla sig till. Det är lika fritt att följa den som att som att sätta sina egna regler. Du kan ju välja att vara ute en viss tid istället, om det passar bättre. Har du aldrig någonsin tagit ett löpsteg är kanske det mer relevant?

Behöver vi en runstreak, springerspaniel, Malin Lundskog, löpning, Knippla
vi kör inte runstreak, Brorsan och jag. Mer … utonjut-streak!

Hälsa utan krångel

I vanlig ordning förespråkar jag hälsa utan krångel. En hälsosam livsstil där vi vågar följ våra egna regler och göra oss själva nöjda med det vi gör eller inte gör. Behöver vi ramar och regler för att komma igång, så är det ju himla bra att det finns andra som inspirerar oss till det. Men vi har större möjligheter om vi håller det enkelt.

Förresten, jag har en egen streak på gång som jag mår fantastiskt bra av. Meditation. Är inne på min fyrtionionde dag idag (10 mars 2021) och det tänker jag berätta mer om i kommande inlägg.

Så, vi ses snart igen va?
Tills dess: HEJA HEJA DIG! Och häng gärna med mig över till Instagram, där jag både springer och mediterar och badar och … lever?

Stora varma kramar (på avstånd, med nytvättade händer!)
Malin Lundskog

0

10 mars, 2021 av Malin Lundskog 6 kommentarer

Läsarkommentarer

Kommentarer

  1. Annika Andebark säger

    10 mars, 2021 at 21:01

    Ser fram emot att höra mer om din meditation!!!

    Känner att jag mår sååå mkt bättre om jag gör yoga två gånger i veckan och ser morgonpromenaden som en meditation de tre andra vardagarna.

    0
    Svara
    • Malin Lundskog säger

      20 mars, 2021 at 18:00

      Vad kul att du ser fram emot det 🙂

      Håller med dig: meditation kan vara precis så enkelt och basic som en morgonpromenad. Det beror ju på vad vi gör av promenaden liksom ….

      Återkommer snart med mer meditation!
      //M

      0
      Svara
  2. Popprinsessan säger

    13 mars, 2021 at 12:19

    Jag har varit sugen på att börja springa efter att inte ha gjort det på flera år. En hälsporre satte stopp för några år sedan och sedan kom jag inte igång igen – och då ska jag inte påstå att jag var någon löpare innan heller även om jag kunde ta mig runt några km. Kanske ska jag sätta upp en streak som mål. Jag har dock en förmåga att sätta lite för höga krav för mig själv, PÅ mig själv.. Men 1,6km är ju överkomligt tänker jag… Ska fundera lite på det här! Men jag blev faktiskt sugen på en runstreak!

    0
    Svara
    • Malin Lundskog säger

      17 mars, 2021 at 09:50

      Aj aj aj! Haft plantar fasciit själv – asont! Intressant att du inte tycker att du var en löpare. Jag tycker att den som springer, oavsett sträcka och fart, är en löpare.

      Fundera inte för länge 😉 Det är oftast tankarna som sätter stopp, vi behöver göra för att få det gjort liksom … För mig blir en tid mindre stressande än en distans. Typ en kvart istället för en sträcka, för då kan jag lufsa hur lugnt som helst eller spurta hur mycket som helst under den tiden. Hitta sin grej ’r grejen i vanlig ordning …

      HEJA PÅ!

      //M

      0
      Svara
  3. Mina säger

    14 mars, 2021 at 16:36

    Jag har alltid tidigare tyckt att löpning är oerhört tråkigt och därför har det inte varit något för mig. När jag för ett år sedan inte klarade av min ångest och dåliga mående hamnade jag i skogen och innan jag visste ordet av sprang jag. Det var det enda just då som kunde trycka bort det jobbiga och även om jag inte kunde springa några längre sträckor var jag glad.
    Jag ställer alltid höga krav på mig själv, men med löpningen gjorde jag aldrig det. Jag sprang det jag orkade och sedan gick jag. Det blev min terapi i en mycket svår tid och det blev en vana för mig.

    0
    Svara
    • Malin Lundskog säger

      17 mars, 2021 at 09:38

      Wow för att komma igång med löpning sådär utan att veta ordet av det. Underbart! Och förstår befrielsen under jobbig period.

      Och wow igen, för att inte ställa krav! Så många av mina öparklienter som tappar sugen för att de tror att de måste prestera vissa sträckor eller tider.

      Ja, löpning är en himla bra terapi och jag tycker också att det gör att man vågar möta sina tankar. Inte bara trycka undan, utan faktiskt hitta både tid och ork att undersöka dem …

      Hur som: heja dig! Och heja löpningen!
      //M

      0
      Svara

Lämna ett svar Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Primärt sidofält

Bloggen

Senaste inläggen

  • Självkärlek för dummies i podden Min perfekta kropp
  • På Knippla kommer goda grannar med tång
  • Enkla rutiner för meditation
  • Vill ni veta mer om hälsa, liv eller skrivande?
  • Därför mediterar jag varje dag
  • Behöver vi en runstreak för att bli löpare?
  • Intervju om mig och mitt författarskap
  • På Knippla dansar vi tillsammans, på coronaavstånd
  • Två debutanter och en podd syns hos Boktugg
  • Tillsammans med andra är jag bäst

Instagram »
Facebook »
hej@malinlundskog.se

En hemsida från Everday