Behöver vi en runstreak för att bli löpare?

Behöver vi en runstreak för att bli löpare? Eller börja springa? Ja, kanske. Och nej. Kanske inte …

inlägget innehåller annonslänk till Bokus

Vanor får vi av att upprepa ett beteende. Och av att upprepa det ofta under en längre (eller kortare) period. Inga konstigheter, eller hur? Jag pratar och skriver ofta (kanske har blivit en vana?) om att ta myrsteg. Ja, jag kallar till och med min metod för myrstegrevolutionen.

Myrstegsrevolutionen i runstreak-anda

Det myrstegsrevolutionen går ut på är ungefär i Magnus och Brasses och Evas anda: Fem myrsteg är fler än fyra elefantkliv. Elefantkliv är ofta lockande som sjutton när vi har bestämt oss för att skaffa en ny vana och träna in ett nytt beteende eller sätt att tänka och agera. Men ärligt talat: hur ofta orkar vi ta elefantkliv? Och hur lätt är det inte att ett elefantkliv inte blir taget på grund av att vi har ont om tid, energi eller mod att ta det stora steget. Då är myrstegen magiska. Minimala steg som du aldrig (okej, kanske inte aldrig. Men sällan?) kan säga att du inte orkar, hinner eller vågar ta. Hur smart är inte det?

Streaka stärker

I den aspekten tycker jag att en runstreak för er som vill få in löpning som en vana gör susen. Ni förstår ju att det här funkar på vilken vana som helst. Streaka stärker beteendet! Dels genom att vi upprepar beteendet och breddar vägen i hjärnan för just det här beteendet. Något vi inte är vana vid brukar jag jämföra med en snårig obanad stig ute i bushen och ju mer vi trampar upp den stigen, desto bredare blir den. Desto lättare blir det att gå på den. Är ni med?

Dessutom stärker en streak i myrstegsrevolutionens anda vårt beteende genom att vi lyckas! Vi blir stärkta av att klara av det vi har bestämt oss för att klara av. En streak gör att kan fira och high fiva oss själva varje dag och det stärker. Det gör oss motiverade att fortsätta. Och fortsätta …

En runstreak är mer än att springa

Det som också talar för en runstreak, eller vilken beteendestreak som helst, är att det inte är effekten av varje liten enskild löprunda (eller vad vi nu streakar inom … ) som är grejen.

En runstreak är mer än att springa. Det är en helhet. Något större. Där det inte gör något om vi springer långsamt eller kort, där vi släpper prestation och njuter av att kroppen rör sig, där löpningen blir avkoppling och återhämtning. Ja, jag tror att helhet är mitt bästa ord att beskriva det hela med. Eller livsstil? Utan tvång. En livsstil som gör gott för både kroppen, knoppen och själen!

Behöver vi runstreak för att bli löpare?

Självklart behöver vi inte en runstreak för att bli löpare! Det går utmärkt att springa ändå. Har vi dessutom svårt att hålla igen och tycker att löpning handlar om att kötta på och komma hem efter en runda slutkörda, då är runstreak inget för oss.

För runstreak handlar inte om slitsam träning. Ingen av oss fixar tuffa pass varje dag. Särskilt inte vi som inte är i 20-30års-åldern längre. Vi behöver återhämtning mellan varven.

Runstreak handlar egentligen om konsten att tagga ner. Våga skynda långsamt. Och att se helheten och inte de små detaljerna. Så som jag tycker att vi ska hantera hälsan

Vad tro ni, är någon form av streak något för er? Berätta!

Myrsteg och skamliga mål

Som jag skrev så är min myrstegsrevolution ungefär som en streak. Myrsteg som vi själva bestämmer hur stora de är. Och där vi kan ta hjälp av dagliga mål som är så lågt satta att de är skamliga. Alltså, de är ju inte skamliga. Men … jävligt lågt satta. Så att det bara inte går att misslyckas.

Det kan vara så lågt som att en dag när allt skiter sig, när tiden försvinner, barnen bråkar, chefen är dum, bussen inte kommer, källaren svämmar över … då räcker det att byta om till löparkläder för att ha lyckats. Och lyckas vill vi! Det går att lära sig av det också. Av att behöva ta till ett skammål.

Mer om myrstegsrevolutionen hittar du här:

• i min bok GLAD FRi STARK
• i inlägget Myrstegsrevolutionen och de goda vanorna
• och fler länkar i det här inlägget Få goda vanor genom att sluta när det är som roligast

Och vill du läsa om runstreak finns det till och med en bok om det: Runstreak – att springa varje dag, av Daniel Karlsson

Regler som inte är till för att följas?

När det gäller just runstreak finns det sammanslutningar på både internationell och nationell nivå. Och regler för vad som räknas. Som att sträckan man springer ska vara minst 1,6 kilometer (eller en mile). Det kanske är den enda regeln förresten?

Hur som helst är det en form att förhålla sig till. Det är lika fritt att följa den som att som att sätta sina egna regler. Du kan ju välja att vara ute en viss tid istället, om det passar bättre. Har du aldrig någonsin tagit ett löpsteg är kanske det mer relevant?

Hälsa utan krångel

I vanlig ordning förespråkar jag hälsa utan krångel. En hälsosam livsstil där vi vågar följ våra egna regler och göra oss själva nöjda med det vi gör eller inte gör. Behöver vi ramar och regler för att komma igång, så är det ju himla bra att det finns andra som inspirerar oss till det. Men vi har större möjligheter om vi håller det enkelt.

Förresten, jag har en egen streak på gång som jag mår fantastiskt bra av. Meditation. Är inne på min fyrtionionde dag idag (10 mars 2021) och det tänker jag berätta mer om i kommande inlägg.

Så, vi ses snart igen va?
Tills dess: HEJA HEJA DIG! Och häng gärna med mig över till Instagram, där jag både springer och mediterar och badar och … lever?

Stora varma kramar (på avstånd, med nytvättade händer!)
Malin Lundskog