Bloggen - Sida 57 av 388 - Malin Lundskog

79: Help!

Äntligen är en helt ny säsong med de två författarna Cecilia Andersson och Malin Lundskog igång. Med kortare avsnitt. Varje vecka. Cilla är i princip klar med sin fjärde bok och har gjort succé på sommarmarknader med sina böcker. Båda två väntar på ja från förlag och tror inte alls på att varje nej är ett steg närmare ett ja … Och Malin? Hon har inte skrivit som hon sa att hon skulle, utan ägnat sig åt att vara farmor och sitter nu och skriver på Fårö.

(Intervjun Malin var med i på P4 Gotland som Malin referar till hittar ni här: Intervju (2 h 16 min in).

Ny säsong, nya tag. 79: Help! inleder hela alltet.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Solnedgång vid raukarna är en stund att spara på

Ni vet de där storslagna stunderna som blir fjuttiga när man vill beskriva dem för någon? När man står mitt i stunden och försöker sätta ord på vad det är man upplever, men ljuden som kommer från en är mest ååååhh, aaaah och woooooow. Det är sådana stunder jag sparar på. Som igår kväll. En solnedgång vid raukarna.

solnedgång vid langhammarsraukområde, sol, fårö — vi kom när det fortfarande var ljust

langhammarsgubben, raukar, fårö, solnedgång

solnedgång, fårö, britta sjöström, utsikt

Jag står mitt i de stunderna och tänker att nu skulle Claes, eller barnen, eller mamma och pappa, eller nån av mina vänner varit här. De hade älskat det. Sådana stunder sparar jag på. Inombords. Och som jag gör vad jag kan för att få uppleva dem, för jag vet att man ångrar aldrig en sådan stund.

Egentligen är kanske anledningen till att man vill att ens nära och kära ska få uppleva stunder som en solnedgång vid raukarna att de blir till gammalt bôs när man ska beskriva dem. Ord gör dem fjuttiga, för verkligheten överträffar dikten på alla sätt sådana stunder.

Bilder fjuttifierar också stunder som de här, ändå lägger jag in några av bilderna från igår kväll. När vi såg solnedgången ute vi Langhammars raukområde här på Fårö. Det var både storslaget och vackert och alldeles … alldeles enastående underbart.

solnedgång vid raukarna, fårö, langhammar

Och oavsett vilka stunder ni har haft idag, så hoppas jag att någon av dem var en stund att spara på. Heja de stunderna!
Kram Malin Lundskog

Mer från författarveckan här på Fårö hittar ni bland annat här:
radioprat och morgondopp
Vi sätter färg på varandra. Och Fårö?

Radioprat och morgondopp

Redan före frukost hann jag med både radioprat och morgondopp. Allt började nästan precis som hemma, med ett morgondopp. Det var bara kaffet som saknades. Vattnet var sådär underbart vått och lagom vågigt och jag var återigen alldeles ensam på hela långa stranden. Hej nakendopp!

morgondopp, fårö, annmarie tornmalm — när jag var på väg hem, mötte jag Ami, som var på väg att ta sitt morgondopp

Efter det sköna uppvaknandet gick jag tillbaka till vårt bed and breakfast och mötte några av mina författarkollegor och en reporter på P4 Gotland. Under en kort direktsänd intervju pratade vi skrivande och vikten av att ha varandra (det skrev jag ju här om igår också).

Radioprat i P4 Gotland

2:16 in i programmet som ligger länkat ovan kan ni höra oss.

radioprat och morgondopp, fåröakademien, fårö, Barbara kjellström, sylvia liden nordlund, malin lundskog, britta sjöström, p4 gotland — morgongänget: Barbar Kjellström, Sylvia Liden Nordlund, jag, Britta Sjöström, P4 Gotland

radiporat och morgondopp — Ronnie Lundin och P4 Gotlands reporter

Tänk att Barbara Kjellström, som också blev intervjuad, har skrivit böcker som har sålts i över 100 000 ex. Hur imponerande är inte det? Hennes serie om Stallarholmen är jättehärlig och ett hett tips för dig som gillar feelgood. Mer om Barbara hittar ni här. Och Britta Sjöström då? Med sin underbara Den jävla yogaretreaten, som nu är översatt till mängder med språk. Jag är så himla stolt som fick äran att leda hennes författarsamtal när hon släppte boken, som ni kan läsa mer om här. Britta är också ordförande i Fåröakademien.

Och Sylvia Lidén Nordlund som är igång med sin andra feelgoodserie? Wow. Jag har inte läst hennes böcker än, har ni? Ni hittar mer om Sylvia här. Och Ronnie Lundin , som bor på Fårö, har skrivit ett otal historiska romaner om Fårö. Dem hittar ni mer om här. Jag har läst hans Gården vid Fårö strand och tyckte mycket om den. Tänk att jag får hänga med de här, är inte det coolt?

Det händer grejer i skrivlivet och det härliga med en sån här vecka (eller med hela livet, när jag tänker efter, är att vi inte har någon aning om hur morgondagen ser ut. Det får vi se då.

Vi ses snart igen och tills dess: HEJA livet och allt det för med sig

Kram malin Lundskog

Vi sätter färg på varandra. Och Fårö?

Vilken dag. Alltså, verkligen: vilken dag! Jag vaknade väldigt utvilad strax före sju i morse (efter mer än nio timmars sömn) och snörade på mig joggingskorna. Rehabjogg längs stranden och morgondopp utan en kotte i sikte. Hur mycket jag än älskar människor, så älskar jag att vara själv.

lågsäsong, sudersand, fårö, morgonjogg — Här sprang jag ner på stranden

strand, fårö, hav, himmel — Älskar folktomt!

Färgstarkt och energigivande

Efter frukosten här på restaurang Fårögården har jag suttit och skrivit. Hela. Dagen. Suttit. Still. Och. Skrivit. Ja, förutom de där små härliga pauserna när man börjar prata om något med någon och sedan dyker in i underbara och reflekterande samtal om sådant där som vänskap, livet och skrivandet. Och så dyker någon annan in i samtalet med nya tankar och så fortsätter det, tills man vänder huvudet mot datorn igen och börjar skriva. Påfylld. Det är som att vi sätter färg på varandra i både tystnaden och genom samtal.

vi sätter färg på varandra, Fåröakademien, skriver, Malin Lundskog, Barasbara Kjellström, Ann-Mari Tornmalm, Britta Sjöström, författare — Vi sätter färg på både varandra och Fårö Bed and breakfast

Ni har säkert också känt den någon gång. Energin man får från andra människor även om man inte pratar med varandra. Eller ens ser på varandra. Jag får energi till mitt skrivande av att höra andras fingrar knacka på tangenter, andras djupa andetag när de funderar. Eller hittar en lösning på något i sitt manus. Ja, men ni vet. Vi ger varandra energi genom att bara vara.

Skrivretreat at its best?

Kanske det som är skrivretreat at its best? När man kan komma och gå som man vill, bada när man vill, skriva och samtala när man vill. vara ensam och vara tillsammans. Eller vara ensam till sammans? Och veta att man har massa härliga människor med intresse för skrivande omkring sig och att det inte finns något annat än skrivande att ägna sig åt just nu.

Inte för att jag vet om ni har några intressen, men om ni har det: häng med andra som har samma intresse. Det ger så oändligt mycket att få vara i ett sådant sammanhang och vi har alla så himla mycket att lära av varandra.

Hur som helst har jag skrivit så länge och blivit så påfylld av mina författarkollegor (och rört mig så lite) att jag har glömt att äta. Därför sitter jag just nu på mitt rum på Fårö bed & breakfast och äter middag. Yoghurt i dricksglas. Någon som vill smaka?

vi sätter färg på varandra, fåröakademien, Fårö bed and breakfast — dagens middag

Imorgon blir det nya tag med mitt fjärde romanmanus som fortfarande står och famlar i något diffust mörker. Och nya samtal. Och nya bad. Bland annat. Tacksam är bara förnamnet jag känner just nu, som har det här sammanhanget att vara i.

Men vi, vi ses snart igen. Tills dess: heja energin vi ger varandra.
Kram Malin Lundskog

Mer om årets resa till Får hittar ni här:

Tråkigt att packa

Framme på Fårö

Nu är vi framme på Fårö. Ja, trots att jag tydligen inte hade bokat biljetterna till färjan som jag sa till Sylvia att jag hade fixat. Tur att det är lågsäsong, så att hon kunde lösa allt medan jag satt bakom ratten från Göteborg till Oskarshamn i morse. Skönt att det är ordning på någon av oss. Och att två så olika individer som vi (en med ordning på sig och en som verkar vara utom all kontroll nu för tiden) kan ha så roligt tillsammans.

Författarveckan, Drotten i Oskarshamn — Framme i Oskarshamn, på väg mot Gotland. Och Fårö.

… och så bilfärjan mot Fårö och jag känner mig som hemma på vägverkets gula bilfärja

Låt Författarveckan Fårö börja

Framme på Fårö, författarveckan — Mitt rum på Fårö Bed & Breakfast fram till fredag. Mysigt, eller hur?

Men nu är vi hur som helst framme på Fårö. Här har jag redan träffat både gamla och nya skrivande bekantskaper. Solen strålar och vibbarna är sådär jättehärliga. Veckan på Fårö är verkligen något speciellt, även om jag börjar som jag brukar: med att bada.

framme på fårö, strande, författarveckan — Stranden!

Framme på fårö, malin lundskog, hav, strand

Och nu? Let Fåröakademiens författarvecka börja. Med skrivande, bad, samtal, skratt, högläsning, utflykter, insikter och … allt det där härliga som uppstår när människor möts. Särskilt när vi möts på en plats som den här. Och alla vill skriva. Eller prata om skrivande.

Har ni förresten varit på Fårö? Här är sanslöst vackert och ett lika hett restips som Knippla. Ja, men. Sverige va?

Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: HEJA oss allihop!
Kram Malin Lundskog

Mer om Författarveckan Fårö hittar du här: Tråkigt att packa

Tråkigt att packa

Imorgon är det meningen att jag ska åka till Fårö för en veckas skrivretreat med Fåröakademien. Det är inte så att jag inte ser fram emot veckan. Inte alls faktiskt. Nej, det är snarare så att jag tycker att det är så himla tråkigt att packa att jag har dragit mig hela dagen för det. Men ni vet ju vad man brukar säga: inget ont som inte har något gott med sig.

Min löjliga packprokrastinering har fört med sig att jag har gjort massa annat, som inte heller är särskilt kul. Bara mindre tråkigt. Jag har till exempel städat, tvättat, vattnat blommor, planterat om torra krukväxter, kammat hundarna, klippt bort tovor på dem och dessutom tvättat deras öron. Vikt tvätt har jag också gjort. Och sorterat bland allt mitt garn. Och lagt upp väääldigt många maskor till en kommande babykofta. Förresten, så är kanske de sysslorna inte tråkiga alls när jag tänker efter. Det är till och med mysiga att pyssla med.

tråkigt att packa, malin lundskog, promenad, berg, klippor, knippla, västkusten, utsikt — kunde inte sluta kliva runt i bergen

utsikt, segelfartyget lovis, knippla, västkusten — kunde inte sluta titta på Lovis som seglade förbi ön heller …

Hur som helst, efter en nästan onödigt lång stund ute i bergen på ön med hundarna, där vi njöt av både utsikt och lek tog jag mig till slut in på kattvinden och hämtade fram ryggsäcken. Sen packade jag. Och ja, det gick ganska fort. Dels för att jag såg att det ska vara sol och över 20 grader hela veckan och dels för att jag kom på att jag skulle ta mig in till stan och träffa världens sötaste lilla Stella på vägen till Sylvia som jag ska sova hos.

Packat o klart

färjan ada, höböfärjan, tråkigt att packa — äntligen på väg ..

Nu sitter jag på färjan, på väg mot fastlandet och världens bästa Stella. Och hennes föräldrar.Efter det myset åker jag hem till författarvänenne och -kollegan Sylvia för att sova över. Med tanke på att vi ska åka så tidigt att det hade blivit nästan olidligt från ön, så var detta med översovning en jättebra lösning.

Och jag undrar en sak:
1) Varför tycker jag att det är så himla jobbigt (=tråkigt) att packa, när jag vet att det är fort och lätt gjort? Så onödigt avog inställning, när det egentligen inte spelar så stor roll vad jag packar ner, så länge jag har badkläder, telefon och dator. Skärp mig!

Vi ses snart och tills dess: heja alla som gör även det tråkiga …
Kram Malin Lundskog

Radioprat i P4 Gotland

Färgstarkt och energigivande

Skrivretreat at its best?

Låt Författarveckan Fårö börja

Packat o klart

Footer

Malin Lundskog