Malin Lundskog

författarskap och livsglädje

Fyra kaffekoppar av fem i ny recension

innehåller sponsrad länk till Bokus

Jag har fått en recension på Ett oönskat arv igen. Ett utlåtande som säger såhär: En riktigt bra fortsättning på Mariannes mirakel. Boken var både rolig och sorgsen. Med fina karaktärer och miljöer.  En riktigt läsvärd bok nu i sommartider för lata tider. Betyg: fyra kaffekoppar av fem (för mycket kaffe är ju ändå inte bra?)

Bookstagrammaren som har läst heter Maria och ni hittar hennes inlägg på Instagram här. För några veckor sedan recenserade hon även Mariannes mirakel och då skrev hon såhär: En riktig ögonöppnare som gav mig till eftertanke. Händelsen i boken flöt på med ett fint budskap. Även den fick betyg fyra av fem.

Jag som går runt på min ö och inte tro att jag är någon jäkla ängslig konstnärssjäl, jag blir ofattbart glad över utlåtanden som de här. Egentligen över alla utlåtanden. Alla kommunikation. Med alla som läser det jag skriver. Det är stort. Jättestort! Jag menar fyra kaffekoppar av fem.

Blir ni lässugna, så vet ni att ni hittar mina böcker här hos mig och förutom på Akademibokhandeln, Frölunda torg, på Sigges på Hönö, Kristinas shop & Galleri på Knippla så finns de i nätbokhandeln. Här på Bokus till exempel.

ett oönskat arv, roman, malin lundskog, framsida, feelgood
tycker fortfarande väldigt mycket om omslaget, så stoltserar med det en gång till. Förmodligen inte den sista …

Ses snart igen och tills dess. heja alla som läser och berättar vad de tycker om mina och andra författares böcker. Ni är våra peppiga (eller inte) medskapare.
Kram Malin Lundskog

Svettig inspelning i podden Skrivradion

Ja, oj vilken svettig inspelning det blev idag, när Jeanette Niemi bjöd in mig som gäst i podden Skrivradion. Och kul förstås. Som det ju ska vara. Men som sagt: svettigt värre var det. Inte bara för att det har varit runt trettio grader ute idag.

Det svettiga började när jag tio minuter innan vi skulle ses (online) kom på att vi skulle spela in det hela på video. Herregud, då duger det inte att bara dra en t-shirt över bikinin. Eller? (Det fick duga.) Dessutom insåg jag att jag hade glömt förbereda mig för att läsa ett stycke ur romanen Ett oönskat arv. När vi spelar in Skriverier med Malin och Cilla och Mitt perfekta liv förbereder jag ingenting annat än att se till att ha varit på toa. Tur att jag hade högläsning på releaserna och att komihåg-lapparna på de sidor jag läste då satt kvar i mitt blädderex av boken.

Så här långt var det bara lite varmt …

Vi gjorde om och vi gjorde (förhoppningsvis) rätt

När jag loggade in mig på den länk Jeanette hade skickat till mig i god tid, upptäckte jag att mina AirPods (nya) inte connectade med datorn. Det var inga större problem, jag bytte bara dator (ja, har två. En stationär med stor skärm och en laptop.).

Efter tio minuters inspelning läste jag fel stycke ur boken och blev genomsvettig. Vad ska folk som lyssnar tro om min roman, som faktiskt har en del humor sig när de får höra det där tråkiga? Men, se det kommer folk inte att få höra! För minuten senare dog Jeanettes dator. Den gick inte igång igen, så då blev det hennes tur att byta dator. När det var gjort funkade inte mina lurar. Med gamla (trasiga, men ändå fungerande) lurar började vi om. I värmen.

svettig inspelning, skrivradion, Jeanette Niemi, Malin Lundskog
stunden innan datorn la av. Vissa av oss frös med ett leende, andra … not so much.

Och allt blev mycket bättre! Vi gjorde om och vi gjorde rätt och hade massa tur i oturen. Jag läste ett roligare avsnitt och som för att visa hur det känns i verkligheten fick Jeanette vallningar samtidigt som jag läste om vallningen från helvetet i romanen. Ja, så vi halkade in på klimakteriet, eftersom det är ett tema i min bok och både Jeanette och jag är någonstans mitt i det. (Vallningar är kanske det enda symtomet jag inte har …)

Jag tror på riktigt att det blev ett toppen-avsnitt som kan vara kul att lyssna på för er som skriver. Och för er som läser och vill veta mer om vad vi som skriver egentligen håller på med. Vi pratade marknadsföring (mitt nyhetsbrev och mina bokklubbar till exempel), att skriva uppföljare och att utvecklas som författare. Förutom klimakteriet då.

Skrivradion, podcast, författare, Jeanette Niemi, Malin Lundskog
som sagt: vi gjorde om och vi gjorde (mer) rätt!

Stolt och glad i Skrivradion

Jag är verkligen jätteglad (och stolt) över att få vara med i Skrivradion. Jeanette är en riktigt duktig samtalsledare, skrivpedagog och hon har drivit sin podd länge och fyllt den med mängder av celebra gäster. Och mig då. Avsnittet kommer någon gång till hösten, men vill ni lyssna in er på podden redan nu, hittar ni den här: Skrivradion.

Sen gick jag och badade …

Vi ses snart igen allihop, tills dess: heja det fina med att göra och och göra rätt.
Kram Malin Lundskog

Jag förbereder mig för min nya roll

Idag är mitt barnbarn tydligen i storlek med en vattenmelon, där i sin mammas mage. De följer ju sin graviditet i appar nu för tiden (annat var det förr osv.) och jag fick nyss en bild från appen av min svärdotter. Vecka 40. Stor som en vattenmelon. Och jag förbereder mig just nu på bästa sätt för min roll som farmor. Hur då? Jo, genom att gå runt och bära en vattenmelon ömt i min famn. Hade inte ni också gjort det?

jag förbereder mig, farmor malin lundskog, barnbarn, vattenmelon
i hårdträning för att bli farmor …

Inte konstigt att jag tycker att den gravida magen är stor, eller hur? Inte för att den är onormalt stor, utan det gäller väl alla gravida magar i vecka 40. De är stora Jättestora. Inte undra på, om det ska få plats en vattenmelon i dem?

Och hur som helst är det här med att bli farmor egentligen det enda jag vill prata om just nu. Men jag förstår ju också. Hur kul är det? Man kommer ju ihåg killarna när de låg i lumpen och b a r a ville prata lumpen. Eller småbarnsföräldrar när man själv var förbi den fasen. Herregud, kunde de inte prata om något annat någon gång? Så jag ska försöka hålla mig. Men om jag är disträ, så vet ni vad jag håller på med. Jag förbereder mig för min nya roll …

Vi ses (kanske då, med tanke på mitt fokus, he he) snart igen. Tills dess: HEJA livet och alla dess faser.
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om mina tankar kring att bli farmor, finns det ett inlägg här: Snart är jag farmor och Suuurprise

Högsta betyg för Ett oönskat arv

Jag är ärligt talat överväldigad över mottagandet min roman Ett oönskat arv får. Som det här utlåtandet från Theresboktips på Instagram: Malin lyckas hålla mig fången med konsten att lägga ut små pusselbitar som sätts ihop ju närmare slutet man kommer. Då man sitter och tänker men jaha, åååå, men va? Skickligt 🤩 Får 5 🌼 av 5 möjliga. Ser ni? Högsta betyg för Ett oönskat arv.

Hon skriver också att hon inte har läst Mariannes mirakel och ändå kommer in snabbt i berättelsen. Precis som jag vill att det ska vara!

högsta betyg, Ett oönskat arv, recension feelgood, västkusten, göteborg.

Ja, när jag inte är författaren som ligger högst upp på topplistor eller säljer bäst så betyder ord som Theres så oändligt mycket. Alltså, det gör de säkert ändå, även för de författare vars böcker toppar listor och säljer bäst. Men jag har ju liksom inget annat att mäta mina framgångar (eller vad vi nu ska kalla det) med än de kvalitativa. De som kommer från er som läser. Från bokstagrammare och bokbloggare. Läsare betyder mest, ingen protest?

Och hur som helst är jag så himla glad för att Ett oönskat arv, del två i Göteborgssystrarna, har fått högsta betyg. Som jag skrev i inledningen: jag är till och med överväldigad. Det är stort det här. Tänk att orden jag har suttit på min ö och knåpat ihop ger er som läser något. Ja, det är ju inte förrän ni läser som boken blir till egentligen. Tänker ni på det, ni som läser? Att ni är med och skapar genom ert läsande?

Tack och hej, vi ses snart igen. Tills dess: heja alla som läser. Och Ett oönskat arv som får toppbetyg.
Kram Malin Lundskog

PS. Vill ni läsa Ett oönskat arv? Hör av er för signerat ex, besök Akademibokhandeln på Frölunda torg eller nätbokhandeln annars.

Goa platser och tappad naturbegåvning

Idag, på självaste midsommarafton, släppte vi säsongens sista avsnitt av podden Mitt perfekta liv. Vickans självbild om att vara en naturbegåvning ställs på ända och vi pratar om vikten av goa platser. Ni vet sådana där platser man inte vill lämna. Vickans goa plats är en koja under ett träd och min är på en klippa, där ingen annan är. Förutom hundarna då.

I denna avslutning blickar vi tillbaka på tidigare avsnitt och reflekterar över de äventyr och insikter vi har fått under resans gång. Och som en present till alla trogna lyssnare bjuder jag på en näsflöjtskonsert.

Nu tar vi en paus från podden, men vi hörs igen när Viktoria har tröttnat på sin koja och jag inte orkar sitta på min klippa längre. Lyssna här nedan, i er vanliga poddapp eller här. Bara ni lyssnar, he he …

goa platser och en tappad naturbegåvning, mitt perfekta liv, podcast, poddtips

Podden eller ej, vi ses här på bloggen igen. Snart. Tills dess: heja goa platser!
Kram Malin Lundskog

Köpa sill och sälja böcker

I morse tog jag först färjan för att sedan ta bussen till Hönö. Där skulle jag köpa sill och hämta min cykel, som har fått en ny växelwire, och sedan cykla hem. Det blev nästan som jag hade tänkt mig …

köpa sill, färja, knippla, öliv
På färjan från Knippla

På färjan över träffade jag en öbo som jag (faktiskt!) aldrig har pratat med förut, annat än sagt hej. Vi pratade sådär som man gör när färjan är knökfull med bilar. Kommer de att få plats när de ska hem sen, alla de som åker nu? Och så pratade vi om september, när trängseln är över och att alla säsonger har sitt fina. Och sen frågade hon om jag ville ha skjuts till Hönö, för hon hade bilen parkerad på andra sidan och en stund över.

Jag hoppade in i hennes bil och vips började vi prata böcker. Inte på mitt initiativ utan för att hennes ljudbok gick igång och ingen av oss kunde stänga av den. Ja, men ni vet. Hyrbil. Man har ju ingen aning om hur allt funkar i en bil man inte är van vid. Och hur som helst: vi pratade böcker. Jag nämnde något om podden Skriverier med Malin och Cilla. Och det var då det hände:

Är du författare?????

Ja, hon skrek nästan ut orden. Är du författare??? Jag erkände direkt (herregud, det är ju lika roligt att prata om sitt författarskap och böcker som nyblivna föräldrar tycker att det är att prata om sina barn) och sen fortsatte vi att prata böcker. Mina böcker. Vi var nog lika till oss båda två. Hon över att köra runt med en författare i bilen (= helt vanlig människa som skriver böcker) och jag över att hon blev så till sig. Och över att hon ville köpa mina två böcker, Mariannes mirakel och Ett oönskat arv.

Väl framme på Hönö fick jag en härlig stund i solen med min stickning och kaffet jag hade med mig innan jag fick köpt midsommarsillen. Cykeln? Den står kvar på Hönö, för cykelfixaren hade visst stängt idag …

köpa sill, sticka, malin lundskog
på en plats i solen, med kaffe och stickning gör det ingenting att jag får vänta på att fiskaffären ska öppna

Slumpen är ingen tillfällighet

Slumpen är ingen tillfällighet, det var väl någon mening med att just vi två skulle välja just den färjan, just den här dagen? Visst är det härligt med sådan här möten, som blir så himla fina och som man inte har någon aning om att man ska få vara med om?

Vi ses snart igen. Tills dess: HEJA oväntade möten. Nu går jag och levererar böcker.
Kram Malin Lundskog

En hemsida från Everday