Bloggen - Sida 61 av 389 - Malin Lundskog

Frukost utanför tältet

I morse vaknade vi i vårt glampingtält och som i vilken saga som helst stod en picknickkorg med frukost utanför dragkedjan. I hörnet där morgonsolen glimtade till stod ett litet cafébord, som gjort för att äta frukost utanför tältet.

frukostkorg, glamping, anfasteröd gårdsvik, — en korg med allt man behöver, inklusive en hälsning

frukost utanför tältet, glamping, ljungskile — dukningen är inte så noga, så länge utsikten är som här

Till mysig utsikt blev vi ordentligt mätta på både yoghurt, müsli, mackor och ägg. Och kaffe, äpplejuice och äpplen. Så mätta att vi har snott med oss ägg, äpple och dubbelmackor som picknick på dagens vandring som vi tror blir några timmar längs Kuststigen. Vi får se …

Hur som helst så är jag glad att vi testade glamping och dessutom fick en go frukost utanför tältet. Och jo, jag tror fortfarande att det är en perfekt kombo för oss. Mer om glampingen på Anfasteröd Gårdsvik i Ljungskile hittar ni här.

Solen spricker upp och jag har precis lagt ett ex av Ett oönskat arv i korgen för pocketböcker som står i receptionen. Hoppas att någon blir glad över det.

ett oönskat arv, ljungskile, anfasteröd gårdsvik

Vi ses snart igen, nu kör vi mot Skalbankarna i Uddevalla. Tills vi ses: heja alla!
Kram Malin Lundskog

Glamping i Ljungskile

I morse åkte vi hemifrån i otta och ösregn. Vi har (typ) semester i några dagar och ska göra en långsam roadtrip mot Stockholm. Där blir det konsert med Bruuuuce på torsdag (hurra!!!). Efter att ha lämnat hundarna på Björnåsens hundpensionat (där var de när vi tågluffade förra året också), mellanlandade vi hos Stella the grandchild för babygos (skulle kunna sitta med henne huuur länge som helst) innan vi körde en bit norrut. För glamping på Anfasteröd gårdsvik i Ljungskile.

Glamping?

Jag är mer för det här med att sova ute än Claes. Just nu är jag ju dessutom besatt av hängmattehäng och hade gärna hängt mig upp till Stockholm. Men. Nu är vi två om det här livet, så vi möttes på typ mitten och valde att testa glamping. Jag ångrar mig icke! Så fint ordnat, bekvämt med allt man (jag) kan önska mig och ändå sova utomhus-feeling.

glamping i ljungskile, tält, altan, utsikt — tält with a view

glamping, tält, anfasteröd — samma utsikt fast inifrån tältet

glamping i ljungskile, toa, dusch, kök — kök och toa/dusch. Utedassfeeling fast med rinnande vatten.

glamping, anfasteröd gårdsvik, kök — allt man behöver i ett kök: vatten, ho, diskmöjlighet, vattenkokare och en kort fylld med glas, tallrikar och porslin

glampingtält, anfasteröd gårdsvik, kväll — glampingtältet by night

utsikt från glampingtält, anfasteröd gårdsvik — Kvällsutsikten, med myslampor. Hur fint?!

nattduksbord, glamping, anfasteröd gårdsvik — nattduksbordet då? Med en lampa oljelampestajl. Genomtänkt!

Nu har vi inte sovit här än, men det här med glamping verkar vara den perfekta kompromissen för oss där jag ju gärna sover ute och Claes är mer av en bekväm hotellkille. Och vem vet, kanske kanske är det här den smarta vägen att locka över honom till sova-utelivet? Ett steg i taget, ni vet …

Vi har inte bara hängt i och vid tältet ikväll. Vi tog en JÄTTE-härligt promenad till Lyckorna och musselbaren, men mer om det imorgon. Nu? Godnatt.

Vi ses snart, den långsamma roadtrippen mot Bruce-konserten fortsätter ju. Tills dess: heja kompromisser. Och Bruce.
Kram Malin Lundskog

Min dag i gruppen Feelgoodfredag

Vilken vecka jag har framför mig. Idag drar Claes och jag iväg på en långsam resa mot Springteenkonsert i Stockholm på torsdag. Först ska vi lämna hundarna på pensionat (och jag intalar mig själv intensivt att de åker på en rolig semester, de också), därefter hälsar vi på Stella (längtar varenda vaken sekund efter denna lilla nya människa). Sen drar vi på glamping (mer om det senare) och på onsdag är det dags för min dag i Facebookgruppen Feelgoodfredag.

Vad vill ni veta om en författare, hennes skrivande och hennes böcker?

Min dag i gruppen innebär att jag får möjlighet att berätta om mitt skrivande, mina böcker och mig själv (i relation till skrivandet). Vad skulle ni vilja veta? Om jag var någon ni aldrig hade hört talas om, vad hade ni frågat då? Om ni kände till mig (det kanske ni gör eftersom ni är här och läser), vad hade ni undrat över då? Vad vill ni veta om mig om författare, om mitt skrivande och mina böcker?

Häng med över till Facebooksidan Feelgoodfredag på onsdag, 17 juli. Då är det min dag och vem vet, jag kanske har något att komma med? Gruppen hittar ni här.

Vi ses snart här igen, tills dess: fråga på!
Kram Malin Lundskog

ett oönskat arv, knippla gästhamn — något av det jag kommer att berätta om …

Nya recensioner på mina romaner

Efter en natt i hängmatta och en morgon med melodikrysset i Knipplas hamnfest-tält hittade jag två nya recensioner på mina romaner. Alltså, vilken lördag! Läslustan (som heter Lena) har läst och recenserat både Ett oönskat arv och Mariannes mirakel. Och jag skojar inte. Jag blev så glad så att tårarna började rinna. Kolla sista meningen i den sista recensionen: Jag kommer hålla utkik efter fler böcker av författaren.

Läslustans omdöme om Mariannes mirakel

nya recensioner, mariannes mirakel, malin lundskog, läslustan

”Boken är både underhållande och får mig reflektera över egna och andras agerande. Jag upplevde även frustration över systrarnas invecklade relation och deras oförmåga att inte lyssna på varandra eller att de inte vågar prata om svåra saker med varandra. Men det finns även mycket annat som berör, gamla familjehemligheter om rasistiska åsikter, skammen över kroppens otillräcklighet, känslan av att inte duga eller räcka till som mamma eller fru. Författaren har lyckats skapa en berättelse som innehåller en fin väv av humor och allvar där familj och vänner har stor betydelse för att spegla vem man är.”

Hur fint?

Ett oönskat arv väver samman olika teman på ett snyggt sätt

nya recensioner, ett oönskat arv, läslustan, Malin Lundskog

Så här skriver Läslustan om Ett oönskat arv: ”Ännu en fin roman om systerskap och familjehemligheter. Jag upplever att denna del mer är en relationsroman som drar åt feelgoodhållet än dess föregångare. Boken tar upp flera aktuella ämnen som ligger mig varmt om hjärtat och som därför berör mig på ett djupare plan. Som bland annat kvinnors hälsa i övergångsåldern, något som länge varit tabu att prata om och hetsen kring den perfekta ytan hos många kvinnor.

Men författaren har även denna gång vävt olika teman som arvssynd, hbtq och kriminella lånehärvor på ett snyggt sätt och gjort det till ett naturligt inslag i vardagen. Att boken utspelar sig i västra Göteborg med omnejd gör att jag enkelt kan se miljöerna framför mig, då jag bott där i många år, författaren skildrar dem dessutom på ett vackert sätt. Även karaktärerna är fint gestaltade. Jag hade mer än gärna besökt Mariannes mirakel för att träffa alla vanliga, vänliga och omtänksamma kvinnor där. Så tacksam för förfrågan att läsa dessa fina skildringar av medelålders kvinnor och deras liv. Jag kommer hålla utkik efter fler böcker av författaren.”

Det här betyder så oerhört mycket. I alla fall för mig och mitt fortsatta skrivande. Undrar om det betyder lika mycket för er som läser … Vad säger ni?

Hur som helst så ses vi snart igen. Till dess: HEJA er som tipsar och tycker om det vi skriver, vi om skriver.
Kram Malin Lundskog

Strandfynd och annat skräp

I morse traskade vi ut i bergen med hundarna och gjorde både strandfynd och hittade annat skräp. När vi stod på en av de högsta klipporna såg vi något, som vi blev väldigt nyfikna på. Något vitt, som inte hade legat i den bergsskrevan förut. Var det en död svan? En förlist båt? En val? Eller … Oh, herregud, tänk om det var en kropp?! Jag kanske spårade lite mer i funderingarna än min man, men jag skyller allt på att jag ser en potentiell story i allt som händer.

strandfynd, knippla, västkusten, öliv — ser ni det vita på den sista udden på Knippla (som vi ju är på)?

På väg mot det där spännande hittade vi massa (jättemycket!) inblåst skräp. Bland annat en handske, som mycket väl skulle kunna vara en del av det där som vi var nyfikna på. För visst är det lätt att låta fantasin skena iväg när man hittar en handske om den här?

springer spaniel, gummihandske, skräp, knippla, västkusten — Jackson nosar

Och mitt i bergen låg en gris och väntade … (eller är det bara jag som er trynet?)

strandfynd, brädor, knippla — i min värld: gristryne.
Skulle också kunna vara en brädhög

Ja, och till slut var jag då framme vid det där odefinerbara och spännande. Vad det var? En fiskelåda. I frigolit. Skräp, tyckte en av oss. Strandfynd en annan för vem vet när man behöver en fiskelåda i frigolit? Förmodligen när man minst anar det …

strandfynd, fiskelda, öliv, knippla — jag bärgar fiskelådan

Dagens rapport från den lilla ön ute i havet. Vi ses snart igen och tills dess: heja fantasin, låtom os låta den skena!
Kram Malin Lundskog

PS. Är det någon mer än jag om undrar om den där handsken kommer från personen som packade fisk i lådan som nu ligger i min trädgård? Och dessutom funderar på var personen i fråga är …

HON ÄR HÄR NU!!!

Hon är här nu!!! Vårt lilla barnbarn. A star is born. Stella. Och det är så ofattbart ofantligt och alldeles underbart att jag inte förstår varför världen inte stannar en stund och bara tar in det här. För det är ju inget annat än ett mirakel. Ett litet barnbarn. En liten Stella. Mitt barns barn. Hon är här nu. Och jag vet inte vad jag ska göra med alla känslor som … svämmar över.

Det började någongång kring midnatt. För vår del alltså, för de nyblivna föräldrarna började det innan dess med vattenavgång och värkar och fram och tillbaka och fram igen till Östra sjukhuset någon gång igår kväll. Men vi fick ett sms runt tolvslaget, som jag såg någon gång strax därefter.

Ja, jag vet: kolla mobilen mitt i natten? Men jo. Jag vaknade till och har ju i väntan på detta lilla barnbarn haft koll på mobilen ungefär stup i kvarten, så jag kollade den och då hade det där meddelandet kommit. ”Vi är på Östra nu, om någon är intresserad.”

Om någon är intresserad??? Herregud. Sen kunde jag inte somna om, mer än korta stunder under natten. Det blev morgon och vi hörde inget mer. Timmarna gick och jo. För första gången under hela denna graviditet blev jag orolig. Glömde liksom av att en förlossning kan ta både 24, 36 och 48 timmar.

Vi går och fiskar …

Ja, så vi drog ut och fiskade, Claes och jag. För inte kunde jag fokusera på att skriva, som jag ju kom igång med igår. Och först när vi hade dragit upp ett gäng makrillar kom nästa meddelande. En bild. På en nybliven mamma och en baby.

Vi hissade upp våra krokar (ganska oroliga för att all vår makrill skulle göra lilla Stella till gaisare ha ha) och sänkte våra axlar och jag skrek där ute till havs. Av glädje. Och jag tycker verkligen att det är obegripligt att världen fortsätter snurra som om ingenting har hänt, när precis allt har förändrats.

utsikten när vi fick veta att vi hade blivit farmor och farfar

bubbel — skål farmor, sa Claes. Skål farfar, sa jag
på Matjes på Knippla

Och jag har en känsla av att allt jag har gjort idag är symboliska handlingar. Fisket, badet, bubblet. Ja, även lastmoppesvängen vi tog runt ön och frågade folket om de inte gick och undrade vem som just hade blivit farmor och farfar kändes symbolisk. Lite drömmande sa jag till Claes att det här vill jag göra varenda år den nionde juli. För att fira att hon är här. Vår stjärna. Lilla Stella.

Livet ändå. Stort är det. Jättestort. Och jag kommer att sova som en baby inatt. Vakna, somna, vakna … pirrigt glad och tacksam över att ha på ett kick (okej, det där håller förmodligen inte de nyblivna föräldrarna med om, men ni fattar) ha blivit ännu rikare.

Och vi ses ju snart igen, allihop. Tills dess: HEJA!
Kram Malin Lundskog

Mer om det stora med att bli farmor hittar ni här

Glamping?

Vad vill ni veta om en författare, hennes skrivande och hennes böcker?

Läslustans omdöme om Mariannes mirakel

Ett oönskat arv väver samman olika teman på ett snyggt sätt

Vi går och fiskar …

Footer

Malin Lundskog