Bloggen - Sida 62 av 388 - Malin Lundskog

Jag älskar oväder och väder

Funderar förresten på varför det heter o-väder? O som i inte väder? Eller bara en negativ variant av väder? Och vem bestämmer vad som är negativt väder? Jag älskar oväder. Och väder. Och även om en klarblå himmel och strålande sol är underbart, så är himlen (som skulle kunna vara en förvarning om något slags väder) från hundrundan i eftermiddags inte alls ounderbart. Eller vad säger ni?

kummel, knippla, moln, bleke, segelbåt, västkusten — färgerna på himlen och ljuset

badtrappa, knippla, mörka moln, himmel, hav, jag älskar oväder — inte ett dugg ovackert, eller hur?

utsikt från knippla, västkusten, himmel, hav — utsikt som funkar i alla väder

jag älskar oväder, sjöbodar, knippla, mörka moln, västkusten, småbåtshamn — kolla, säger jag bara!

sjöbodar, knippla, speglingar på vattnet. mörk himmel, jag älskar oväder — himmel o pannkaka …

knippla gästhamn, himmel, moln, jag älskar oväder — mer himmel och hav och båtar …

När vi ändå har väder på tapeten, är det inte något väldigt avslappnat över osoligt sommarväder? Och förresten är det ingen idé att göra något annat än att älska vädret som är, för det går inte att göra något åt det. Ja, sånt gick jag och funderade över på rundan runt ön i eftermiddags.

Ses snart allihop! Tills dess: HEJA vädret och vår acceptans av det.
Kram Malin Lundskog

Så här skrev jag om vädret när jag skulle ut och kitesurfa: därför älskar jag alla väder. Läs om ni vill 🙂

Jag säger ja och jag älskar det.

Jag är kanske besatt av att göra sånt som ger livet ännu mer liv. Om det är det så är det okej. För om jag inte var det. Om jag inte var en sådan som säger ja till sådant som ger livet liv. Tänk vad mycket jag hade missat då. Som natten till idag. Och kvällen igår. Och i morse. Jamen, jag säger ja till sådant som känns gôtt, som är liv och som gör min värld stor och härlig.

Jag säger ja till en utenatt i månaden

Igår fick jag ett meddelande från min kompis Agneta. ”Är det denna natt det ska sovas i hängmatta?” Vem kan svara annat än ja den frågan, jag bara undrar? Dessutom börjar ju juni lida mot sitt slut och vi har pratat om att köra en utenatt i månaden. Juni är väl en alldeles ypperlig månad att påbörja ett sådant stolleprov i?

hammock hängmatta, tallar, knippla — jag fick låna Agnetas dotters hammock

jag säger ja, knippla, malin lundskog, i hängmatta — godkänner vår upphängning

Det här är förresten en av anledningarna till att jag gillar att inte vara uppbokad: att jag kan säga ja till det som jag har lust med. Som vår första en utenatt i månaden-natt. Jag gillar ju att vara en sån som säger ja.

Igår eftermiddag rekade jag runt på ön efter träd att hänga hängmattor i och hittade en perfekt plats, där tallarna inte var för greniga och dessutom ganska höga. Ja, men ni fattar ju hur de ser ut på den vindpinade västsidan av ön. Grannarna jag mötte trodde att jag skulle ut på vandring. Inte så konstigt med tanke på min packning, ha ha. Värsta vandringsryggan för en kort promenad på sådär ungefär trehundra meter och en enda natt i hängmatta. Men har man med sig sovsäck, lava, glas, högtalare och en himla massa tjocktröjor, så. För övrigt var det ganska mysigt att känna sig som ett barn som ska ut och tälta i trädgården. Så mycket mer behövs ju inte för att livet ska vara liiite mer äventyr, eller hur?

fina utsikt, frihet och härliga samtal

sjöräddningen, knippla, utsikt — utsikten från vårt camp var som den är här på ön (skryt skryt!) var som den brukar: alldeles underbar!

Fin fin utsikt, en känsla av frihet och fina samtal. Och sen sa vi god natt. Så himla mysigt att krypa ner i sovsäcken under ett tak av tallegrenar och med vinden som både ljudkuliss och den som höll igång en go gungning i hängmattan. Jag somnade till Agnetas näsflöjtsspelande (jo hon fick en av mig under kvällen och det där är ju också något som är skitkul: att spela näsflöjt.)

Efter några timmar vaknade jag. Både för att jag var kissnödig och för att jag frös. Så glad att jag hade med mig en hel vandringsryggsäck full med tröjor. Men de räckte inte riktigt. Ändå har jag en sovsäck som ska hålla för ner mot fem grader eller något sådant (minns inte, men den är tjock och varm och go). Vad jag lärde mig av det här? Att det förmodligen är vettigt att ha något slags underlag/filt/fäll under sig, även om man inte ligger på marken utan gungar gôtt i en hängmatta. Tur att vi ska ut igen, så att jag får testa det. Någon som har tips så tar jag tacksam emot dem såklart!

Jamen, jag somnade ju om igen. Och sov. Länge!

En sak jag är glad att jag hade med mig och på mig: buffen! Och hoodies. Ja, så att jag kunde dra de över huvudet. Så mysigt!

morgonstund har guld i mund …

jag säger ja, malin lundskog, hängmatta, knippla

jag säger ja, hängmatta, malin lundskog, knippla

morgonsol, knippla, tall, — låg på vår camp och kollade ut på både morgonsol och joggare …

När jag vaknade låg jag och kikade på solen en stund. Och på de som joggade förbi på sina morgonrundor. Agneta sov vidare (tills jag väckte henne med näsflöjtsspel, he he) och jag tog en stros ut i solen. Njöt av äventyret och livet i livet. Så nära hemma det egentligen går att komma. Och ändå vara ute på äventyr. Är det inte härligt?!

jag säger ja, malin lundskog, sol, morgon, knippla — sa godmorgon till världen i verkligheten (jo, men känslan av att vi inte var en del av den var rätt stor) och fick upp värmen ute i solen.

malin lundskog, agneta bergman, hängmatta, knippla — morgonstund osv …

Ja, vi har alltså en plan på en utenatt i månaden. För att det är kul, lite spännande, en utmaning, stärkande, lärorikt och så himla livgivande. Jag menar, när jag låg där och frös i natt fanns liksom inga tankar på att avbryta. Kom inte på förrän nu hur enkelt det hade varit för oss att gå hem.

För er som är nyfikna finns det en Facebookgrupp som heter just (det enkla och korta namnet) En utenatt i månaden under ett år för tjejer som gillar äventyr. Ni hittar gruppen här. NU går jag mest och funderar på var vi ska sova i juni? På en av de andra öarna här omkring kanske? Vi får se …

Vi ses snart igen allihop, antingen här, eller ute någon natt? Hur som helst: heja naturen och att säga ja till livet.
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om det här med mer liv i livet har jag bland annat skrivit om det här: Hummerpremiär och mer liv i livet och Livet kommer emellan. Eller?

Fler En utenatt i månaden-inlägg:

En ny äventyrsnatt i hängmattan (mars 2026)
Kallaste natten i hängmattan hittills (februari 2026)
Jag sover så gott ute i hängmattan (januari 2026)
Utenatten är ett äventyr i all enkelhet (september 2025)
Vakna i hängmattan (augusti 2025)
Utenätterna i augusti blir fler och fler (augusti 2025)
I hängmattanförvandlas jag till en riktig sjusovare (juni 2025)
12 månader i hängmattan (maj 2025)
En ny natt i hängmattan (mars 2025)
Nionde månaden i hängmattan (februari 2025)
Att sova ute i december, vilket äventyr (december 2024)
Vilken utenatt vi fick i november (november 2024)
Detta med att sova ute är livsviktigt (inför premiär med portabel eldstad, november 2024)
VI sov ute i oktober också (oktober 2024)
Jag tog hemmaledigt i hängmattan (augusti 2024)
En utenatt i månaden för tredje gången (augusti 2024)
Min nya hängmatta är världens coolaste tält (juli 2024)

Fyra kaffekoppar av fem i ny recension

innehåller sponsrad länk till Bokus

Jag har fått en recension på Ett oönskat arv igen. Ett utlåtande som säger såhär: En riktigt bra fortsättning på Mariannes mirakel. Boken var både rolig och sorgsen. Med fina karaktärer och miljöer. En riktigt läsvärd bok nu i sommartider för lata tider. Betyg: fyra kaffekoppar av fem (för mycket kaffe är ju ändå inte bra?)

Bookstagrammaren som har läst heter Maria och ni hittar hennes inlägg på Instagram här. För några veckor sedan recenserade hon även Mariannes mirakel och då skrev hon såhär: En riktig ögonöppnare som gav mig till eftertanke. Händelsen i boken flöt på med ett fint budskap. Även den fick betyg fyra av fem.

Jag som går runt på min ö och inte tro att jag är någon jäkla ängslig konstnärssjäl, jag blir ofattbart glad över utlåtanden som de här. Egentligen över alla utlåtanden. Alla kommunikation. Med alla som läser det jag skriver. Det är stort. Jättestort! Jag menar fyra kaffekoppar av fem.

Blir ni lässugna, så vet ni att ni hittar mina böcker här hos mig och förutom på Akademibokhandeln, Frölunda torg, på Sigges på Hönö, Kristinas shop & Galleri på Knippla så finns de i nätbokhandeln. Här på Bokus till exempel.

ett oönskat arv, roman, malin lundskog, framsida, feelgood — tycker fortfarande väldigt mycket om omslaget, så stoltserar med det en gång till. Förmodligen inte den sista …

Ses snart igen och tills dess. heja alla som läser och berättar vad de tycker om mina och andra författares böcker. Ni är våra peppiga (eller inte) medskapare.
Kram Malin Lundskog

Svettig inspelning i podden Skrivradion

Ja, oj vilken svettig inspelning det blev idag, när Jeanette Niemi bjöd in mig som gäst i podden Skrivradion. Och kul förstås. Som det ju ska vara. Men som sagt: svettigt värre var det. Inte bara för att det har varit runt trettio grader ute idag.

Det svettiga började när jag tio minuter innan vi skulle ses (online) kom på att vi skulle spela in det hela på video. Herregud, då duger det inte att bara dra en t-shirt över bikinin. Eller? (Det fick duga.) Dessutom insåg jag att jag hade glömt förbereda mig för att läsa ett stycke ur romanen Ett oönskat arv. När vi spelar in Skriverier med Malin och Cilla och Mitt perfekta liv förbereder jag ingenting annat än att se till att ha varit på toa. Tur att jag hade högläsning på releaserna och att komihåg-lapparna på de sidor jag läste då satt kvar i mitt blädderex av boken.

Så här långt var det bara lite varmt …

Vi gjorde om och vi gjorde (förhoppningsvis) rätt

När jag loggade in mig på den länk Jeanette hade skickat till mig i god tid, upptäckte jag att mina AirPods (nya) inte connectade med datorn. Det var inga större problem, jag bytte bara dator (ja, har två. En stationär med stor skärm och en laptop.).

Efter tio minuters inspelning läste jag fel stycke ur boken och blev genomsvettig. Vad ska folk som lyssnar tro om min roman, som faktiskt har en del humor sig när de får höra det där tråkiga? Men, se det kommer folk inte att få höra! För minuten senare dog Jeanettes dator. Den gick inte igång igen, så då blev det hennes tur att byta dator. När det var gjort funkade inte mina lurar. Med gamla (trasiga, men ändå fungerande) lurar började vi om. I värmen.

svettig inspelning, skrivradion, Jeanette Niemi, Malin Lundskog — stunden innan datorn la av. Vissa av oss frös med ett leende, andra … not so much.

Och allt blev mycket bättre! Vi gjorde om och vi gjorde rätt och hade massa tur i oturen. Jag läste ett roligare avsnitt och som för att visa hur det känns i verkligheten fick Jeanette vallningar samtidigt som jag läste om vallningen från helvetet i romanen. Ja, så vi halkade in på klimakteriet, eftersom det är ett tema i min bok och både Jeanette och jag är någonstans mitt i det. (Vallningar är kanske det enda symtomet jag inte har …)

Jag tror på riktigt att det blev ett toppen-avsnitt som kan vara kul att lyssna på för er som skriver. Och för er som läser och vill veta mer om vad vi som skriver egentligen håller på med. Vi pratade marknadsföring (mitt nyhetsbrev och mina bokklubbar till exempel), att skriva uppföljare och att utvecklas som författare. Förutom klimakteriet då.

Skrivradion, podcast, författare, Jeanette Niemi, Malin Lundskog — som sagt: vi gjorde om och vi gjorde (mer) rätt!

Stolt och glad i Skrivradion

Jag är verkligen jätteglad (och stolt) över att få vara med i Skrivradion. Jeanette är en riktigt duktig samtalsledare, skrivpedagog och hon har drivit sin podd länge och fyllt den med mängder av celebra gäster. Och mig då. Avsnittet kommer någon gång till hösten, men vill ni lyssna in er på podden redan nu, hittar ni den här: Skrivradion.

Sen gick jag och badade …

Vi ses snart igen allihop, tills dess: heja det fina med att göra och och göra rätt.
Kram Malin Lundskog

Jag förbereder mig för min nya roll

Idag är mitt barnbarn tydligen i storlek med en vattenmelon, där i sin mammas mage. De följer ju sin graviditet i appar nu för tiden (annat var det förr osv.) och jag fick nyss en bild från appen av min svärdotter. Vecka 40. Stor som en vattenmelon. Och jag förbereder mig just nu på bästa sätt för min roll som farmor. Hur då? Jo, genom att gå runt och bära en vattenmelon ömt i min famn. Hade inte ni också gjort det?

jag förbereder mig, farmor malin lundskog, barnbarn, vattenmelon — i hårdträning för att bli farmor …

Inte konstigt att jag tycker att den gravida magen är stor, eller hur? Inte för att den är onormalt stor, utan det gäller väl alla gravida magar i vecka 40. De är stora Jättestora. Inte undra på, om det ska få plats en vattenmelon i dem?

Och hur som helst är det här med att bli farmor egentligen det enda jag vill prata om just nu. Men jag förstår ju också. Hur kul är det? Man kommer ju ihåg killarna när de låg i lumpen och b a r a ville prata lumpen. Eller småbarnsföräldrar när man själv var förbi den fasen. Herregud, kunde de inte prata om något annat någon gång? Så jag ska försöka hålla mig. Men om jag är disträ, så vet ni vad jag håller på med. Jag förbereder mig för min nya roll …

Vi ses (kanske då, med tanke på mitt fokus, he he) snart igen. Tills dess: HEJA livet och alla dess faser.
Kram Malin Lundskog

Vill ni läsa mer om mina tankar kring att bli farmor, finns det ett inlägg här: Snart är jag farmor och Suuurprise

Högsta betyg för Ett oönskat arv

Jag är ärligt talat överväldigad över mottagandet min roman Ett oönskat arv får. Som det här utlåtandet från Theresboktips på Instagram: Malin lyckas hålla mig fången med konsten att lägga ut små pusselbitar som sätts ihop ju närmare slutet man kommer. Då man sitter och tänker men jaha, åååå, men va? Skickligt 🤩 Får 5 🌼 av 5 möjliga. Ser ni? Högsta betyg för Ett oönskat arv.

Hon skriver också att hon inte har läst Mariannes mirakel och ändå kommer in snabbt i berättelsen. Precis som jag vill att det ska vara!

högsta betyg, Ett oönskat arv, recension feelgood, västkusten, göteborg.

Ja, när jag inte är författaren som ligger högst upp på topplistor eller säljer bäst så betyder ord som Theres så oändligt mycket. Alltså, det gör de säkert ändå, även för de författare vars böcker toppar listor och säljer bäst. Men jag har ju liksom inget annat att mäta mina framgångar (eller vad vi nu ska kalla det) med än de kvalitativa. De som kommer från er som läser. Från bokstagrammare och bokbloggare. Läsare betyder mest, ingen protest?

Och hur som helst är jag så himla glad för att Ett oönskat arv, del två i Göteborgssystrarna, har fått högsta betyg. Som jag skrev i inledningen: jag är till och med överväldigad. Det är stort det här. Tänk att orden jag har suttit på min ö och knåpat ihop ger er som läser något. Ja, det är ju inte förrän ni läser som boken blir till egentligen. Tänker ni på det, ni som läser? Att ni är med och skapar genom ert läsande?

Tack och hej, vi ses snart igen. Tills dess: heja alla som läser. Och Ett oönskat arv som får toppbetyg.
Kram Malin Lundskog

PS. Vill ni läsa Ett oönskat arv? Hör av er för signerat ex, besök Akademibokhandeln på Frölunda torg eller nätbokhandeln annars.