Författare

123: Love is All Around …

Direktrapport från bokmässan. De två författarna går och går och kommer aldrig fram till dörren Malin hade planerat att kliva in genom, eftersom de träffar roliga människor hela tiden. Som man gör på bokmässan … Cilla jagar Anton Berg (ej chokladen), som hittar henne först. Vad innebär det att vara starstruck? Vem har blurbat på Cilla Ingeborgs kommande omslag? Och händer det egentligen något bakom skrivarkulisserna? Lyssna på diskussioner om författarskap, stjärnförfattare och anledningar att besöka bokmässan. Enjoy!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

122: Red Headed Woman …

Tänk OM? Hur stort skav i bröstet hade Malin gått runt med om hon slutade skriva nu (vilket hon inte kommer att göra!)? Hon frågar sig när (om!) det är det läge att ge upp en dröm? Cilla från sin flank berättar om att polisen är anledningen till att hennes skrivande går trögt just nu. De diskuterar också vikten av att vara nyfiken på sina karaktärer och sin berättelse och att det kan ta lång tid innan karaktärerna är trygga med en som författare. Makes sense? Lyssna för svar på den frågan och en hel del annat.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Det brådskar i slussen för de gamla skrivarna

Jodå, det handlar om det nya avsnittet av podden Ordet är mitt. Sa jag inte det sist (här alltså), att ser du en underlig rubrik här på bloggen, så är det garanterat ett inlägg om nytt avsnitt. Som det här. Avsnitt 25: Det brådskar i slussen för de gamla skrivarna. Jag blir själv glad av våra avsnitt, hoppas att ni också blir det. Ni kanske har ord ni vill att vi prata om? Säg till!

Så här skriver vi i texten till avsnittet: Stressen göre sig icke besvär i denna episod av podden där de två författarna diskuterar ord. Här får ni först följa med Jessika genom nedseglade slussar och Stephen Kings maskrosor innan Malin utbrister: Je suis Jessika! och eventuellt inleder en ny miniserie i podden. Ett minibråk tar fart och frågan är vilka gamla protogermaner som bestämde vilka ord som är maskulinum och femininum???

Njut! Eders fender mot kajen är här.

Det brådskar i slussen för de gamla skrivarna. Podcast, malin lundskog, jessika devert

Ses snart igen, kompisar! Till dess: heja er! Och alla ord.
Kram Malin Lundskog

Det är mycket lättare att ge upp än att fortsätta

För någon vecka sedan pratade jag med Cilla i podden Skriverier med Malin och Cilla. Jag undrade om det finns någon gräns på hur länge man kan skriva utan att bli utgiven (om det är vad man vill alltså)? Kommer jag att sitta och prata i podden när jag är 80 och fortfarande drömma om ett annat förlagsavtal än de jag har? Hur länge orkar man hålla fast vid en dröm egentligen? Vi pratade inte vidare om det i podden, men jag har reflekterat över det själv. Och kommit fram till att det är mycket lättare att ge upp än att fortsätta.

Ja, att fortsätta är ett mycket mer krävande och ett mer aktiv val, än att sluta. Jag hade kunnat sluta skriva för längesedan, om jag hade valt den lätta vägen. Jag hade inte gett mig ut i löparspåren varje dag om jag inte medvetet tänkt tanken på hur gôtt det är, hur bra jag mår, hur nöjd jag är. Alltså, jag hade inte stickat som jag gör heller om jag inte aktivt väljer utmaning och omak för att jag vet att det utvecklar, stärker och om inte leder till några storslagna resultat, så ger det mig ohemult med glädje längs vägen.

sticka tröja, mönsterstickning, det är lättare att ge upp än att fortsätta, shetlandströja — shetlandströjan jag har stickat på i flera år, detta är tredje försöket och nu jäklar!

Resans betydelse för att hålla liv i drömmar

Ja, det kanske är det där som är kärnan till att fortsätta: att ha kul på resan? Och att inte ge upp de gånger man inte hittar njutet, utan minnas de njutiga stunderna, ha tillit till att de kommer igen och också: påminna sig själv om hur skittråkigt det skulle vara utan (i mitt fall) skrivandet, löpningen, stickandet. Ja, det finns mer jag tycker är kul, men det här är nog mina tre viktigaste fortsätt! Även om du behöver redigera, springa långsammare, repa upp. Fortsätt. För, ärligt talat: det bästa kanske inte har hänt än? Och vad gör det egentligen om jag sitter där i 80-årsåldern och poddar om mitt hopp om att få drömmiga förlagsavtal? Något hopp ska man väl ha kvar så länge man kan, om nu hoppet är det allra sista som överger en?

Lyssnar på Håkan, skriver, springer och stickar vidare. För även om det skulle vara mycket lättare att ge upp, så fortsätter jag att låta resan vara mödan värd.

löparglädje, runstreak, malin lundskog, lättare att ge upp än att fortsätta — springet! Mina löpturer fastnar oftare på bild än mina skrivstunder.

Ses snart, tills dess: Heja drömmar som hålls vid liv
Kram Malin Lundskog

PS. Jag har inte kollat med Cilla om hon är redo att podd med mig i 20-25 år till, men … som sagt: lever på hoppet!

121: Huvud, axlar, knä o tår

Avsnitt 121: Huvud, axlar, knä o tår och med den rörelseglada låten river Cilla igång avsnittet.

Malin väntar fortfarande på det där mejlet … och har hittat ytterligare en anledning att bli publicerad. I väntans tider skriver hon, går i skolan och frågar Cilla om hon har varit på författarhäng. Och Cilla då (hon med alla namn ni vet)? Jo, hon korrläser sin kommande bok Klenvirke, som snart ska gå på tryck. Boken är så bra att hon inte hittar ett enda fel … Klenvirke är att annat än klent. Och så är det ju allt det där med bokmässor, marknader och att träffa läsare. Det gillar de, de här två författarna. Häng med!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Litteratursociologisk läsrapport?

Herrenaddå! Det är så roligt att plugga och jag älskar att lära nytt. Se samband och uppfyllas av insikter och ”ja just det ja!”. Som när jag under några dagar har läst boken Litteraturen i samhället av Ann Steiner. En bok där författaren redogör för böckernas och litteraturens villkor och roll i samhället och vice versa. Jag menar, det är ju JÄTTE-intressant! Utan litteraturen inget samhälle om ni frågar mig. Å andra sidan skulle litteraturen inte finnas utan ett samhälle att existera i (vem skulle det?). Men från det till att skriva en litteratursociologisk läsrapport på ett begränsat antal tecken för att lämna in på Linnéuniversitetet, ett av de två universitet jag pluggar vid just nu? Det är en lång resa, visar det sig.

Något har jag lämnat in i alla fall …

Jag har lämnat in något som skulle kunna vara en litteratursociologisk läsrapport idag, men jag är inte säker på om det är det … Det kan vara något helt annat. Men efter att ha slitit mig i håret och pratat med några (lika undrande) kursare skrev jag det som kanske är en rapport. Och skickade in. För det är ju inte direkt som att världen går under eller jag blir utslängd från skolan, för att jag inte har löst en uppgift.

Jag har gjort ett tappert försök och jag vet att det finns något som heter gör om, gör (mer) rätt. Ja, även om det är något som jag tycker är lättare att säga till andra än att anamma själv. Behöver verkligen påminna mig om att jag ju pluggar för att lära mig något. För att utvecklas som författare. Inte för att skaffa mig prestationsångest över inlämningsuppgifter. Också en lärdom, eller hur?

litteratursociologisk läsrapport, malin lundskog — håret sitter kvar, jag pustar ut och ser fram emot fler chanser …

Ja, man lär sig heeela tiden, det behöver man inte plugga för. Vi ses snart igen, tills dess: HEJA nya lärdomar och tappra försök.
Kram Malin Lundskog

Författare

Resans betydelse för att hålla liv i drömmar

Något har jag lämnat in i alla fall …

Footer

Malin Lundskog