Röda mattan var utrullad, signeringsbordet framställt och jag hängde i skyltfönstret och stoltserade. Det kändes stort att komma till Akademibokhandeln på Frölunda torg idag och jag hoppas innerligt att jag får komma tillbaka. Med nya böcker. För oj oj oj så kul jag har haft på min första signering med Ett oönskat arv.
Under de nittio minuter som jag stod på bästa platsen i butiken hade jag tråkigt i exakt noll sekunder. Alla fantastiska människor som köpte böcker, som ville ha min signatur, som själva skrev, som ville ge bort till mamma (mors dag i morgon), som tror att min signatur kommer att bli värdefull och som tyckte jag var snäll som tog mig tiden att skriva några ord i boken. Snäll? Det är ju ni som är snälla. Som kommer och pratar. Som vill läsa. Min. Bok.
Tio? Både hon och hennes mamma ska läsa mina berättelser.
Som en bonus kom också min yngste son med sambo och valp förbi. Och min svärdotter med ett barnbarn i magen. De kanske var oroliga att jag skulle känna mig ensam eller ha tråkigt? Det hade jag inte. Men det blev ju ännu mindre tråkigt när de kom. Ja, men ni vet. De är ju det bästa som finns.
Nittio korta minuter på Akademibokhandeln
Efter den korta nittiominuters-sekunden rullade jag ihop min roll up och åkte ut till Knippla igen, ön där stora delar av Ett oönskat arv utspelar sig. Det är stort det också och jag är så himla tacksam över allt härligt jag är med om i skrivlivet. Och resten av livet.
Ja, min första signering i Akademibokhandeln alltså. En strålande sommarhet dag i maj och om inte annat fortsätter jag att skriva för att få vara med om det här igen.
Ses snart igen, tills dess: HEJA alla er som kommer fram och pratar med författare.
Kram Malin Lundskog
Vill ni läsa mer om mitt skrivliv? Klicka här
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.