Skryt och kul

Min andra roman kommer ut våren 2024

Uppföljaren till Mariannes mirakel kommer ut våren 2024. Hurraaa! Den svåra tvåan, som många i författarbranschen talar om, har fått förlag. Alltså, jag är så glad och stolt och tacksam för att få till ett förlagsavtal att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Annat än bakom tangenterna igen, för nu börjar det tuffa jobbet med redigering. Jag har skrivit alldeles för många ord och trodde eventuellt ett tag att jag gjorde en turistbroschyr för Bohuslän, he he.

min andra roman, Malin Lundskog författare, den svåra tvåan, förlagsavtal — signerade förlagsavtal för min andra roman till frukostgröten

Förutom några dagar med Brucefeber, sedan jag signerade avtalet med Lava förlag (traditionellt avtal, för dig som är nyfiken på det) så är det friskt rensande av onödiga ord och alltför floskelartade beskrivningar av Knippla dit mina karaktärer är på väg som gäller. Heja mig?

Jag har inte fått svar från alla förlag jag skickade ut mitt manus till än, men bestämde mig efter konsulterande med magkänslan att jag kör. Det är ju så himla skönt att fatta beslut, eller hur? Även om jag inte har fått svar från alla jag skickade till än har jag fått flera standard-refuseringar på mitt manus. Dessutom en jättetrevlig och peppig refus och alltså också ett ja. Ett ja med ord om att jag har ett mycket bra språk. Alltså, va? Min spretiga röda tråd till manus hittade in i nålsögat. Hoppas att ni vill hänga med på resan på mot ny bok. Min andra roman.

Ses snart igen, tills dess: HEJA ALLA!
Kram Malin Lundskog

Mer om romanen Ett oönskat arv hittar ni här (min ambition är att spara alla inlägg om min västkustfeelgood här):

Här börjar Ett oönskat arv

Så här ser min nya roman ut

Vill du vara med i Team Arvstwisten?

Kolla baksidan på min roman Ett oönskat arv

Jag pratade brand och författarskap i radion

Jag pratade brand och författarskap när jag träffade Teddy Paunkoski på P4 Göteborg idag. Jag är inte den mest svårflirtade när det gäller att ställa upp i intervjuer. Hade jag varit det hade jag kanske inte drivit två poddar, he he. När Madeleine, producent, frågade om jag ville vara med svarade jag alltså ja utan att tveka. Och vet ni, det är inte bara det att jag tycker att det kul att prata. Det är också så otroligt coolt att se proffsen jobba. Radioproffsen.

Inte bara att se dem i action förresten, utan att få vara med om det. När de rattar runt bland spakar och knappar, håller exakta tider och ändå är jätteavslappnade när de intervjuar gäster som mig.

Idag träffades vi på Hönö, Teddy, Madeleine och jag och jag pratade så inlevelsefullt om branden här på Knippla sommaren 2022 att tårarna kikade fram. Efter en stunds prat om vår restaurang Den Glade Knoden, som ju brann ner, fick jag också berättat att jag skriver och att manuset jag just nu skriver på utspelar sig här på Knippla. Hoppas att de vill träffa mig igen, när (om?) berättelsen blir bok.

Här kan ni lyssna på avsnittet av Fömiddag i P4 Göteborg där jag pratade brand och författarskap.
Om jag inte har lyckats att få in länken där klippet börjar, ska ni till klockan 11.10 för att få höra vårt snack.

Varsågoda, bjuder även på en old style-selfie med producent, reporter och mig (ja, annars hade det kanske inte varit en selfie).

Jag har pratat brand, författarskap och dessutom kalla bad, löpning och skidåkning i P4 Göteborg förut. Ni hittar länkar till det under fliken Skryt och Kul.

Hörs vi inte i etern (skojar), så ses vi här snart igen. Tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin

Jag gick i mål på nanowrimo 2022!

jag gick i mål, nanowrimo 2022, författare, skrivliv — se här vad man fick för fin bild!

Jag gick i mål på nanowrimo 2022, både enligt mina egna regler och de officiella nanowrimo-reglerna. Hurra!!! Inför årets nanowrimo sänkte jag resultatkraven, läs mer om mitt nanowrimo 2022 här, och gick in för att få till vanan av att skriva en stund varje dag. Jäklar i min lilla låda, vilken effekt det hade. Mina fyra tjugofem-minuterspass varje dag, helt enligt pomodorometoden, gjorde att jag skrev mer än femtiotusen ord under november.

Mitt tredje romanmanus

Femtiotusen ord är ungefär en halv roman och det här innebär att jag alltså har skrivit mer än hälften på mitt tredje romanmanus. Tänk va, tack vare att jag gav mig själv friheten att släppa resultatmålet och bara gå in för målet att skriva en viss tid varje dag. Med pauser mellan varven. Oavsett om den stunden ledde till ett ord, ettusen ord eller massa tusen ord. Jag är stolt som sjutton. Både över att jag gjorde det och över inställningen till spektaklet. Det jag har lärt ut till mina kunder om träningsmål och mål för hälsan, det har jag nu applicerat på mitt skrivande och jajamensan fattas bara vad det har funkat bra. Hurra!

Jag gick i mål, nanowrimo 2022, Malin Lundskog, författare — kolla här då, jag fick diplom när jag gick i mål.
Ett diplom som jag inte har skrivit in titel osv på pga hemligt arbetsnamn. Vi kan kalla den manus tre. Sådärkul va?

Myrstegsrevolutionen ger ökad motivation

Det är precis precis så här motivation växer, genom myrstegsrevolutionen som jag skriver om i min bok GLAD FRi STARK. Alltså, genom att vi gör, i små steg och utan krav. Myrstegsrevolutionen i kombination med pomodorometoden för att få till pauserna gör att jag känner mig fri och avslappnad i mitt skrivande. Det här ger mig utrymme att vara jag och att acceptera både mina energirika och mina trötta dagar.

Ja, jag tror tamejtusan att kombon mellan små steg, fokus och pauser är fenomenal. Extra fenomenalt för oss som tror att vi måste ta stora kliv för att lyckas och som kanske skippar pauserna i tron att vi kan krama fler skrivna ord eller sprungna kilometrar ur oss själva om vi pressar oss hårdare.

Vad jag gör i pauserna? Rör mig. Antingen genom pausjumpa framför datorn eller genom utonjut när det handlar om längre pauser. För den friska luften är svår att vara utan tycker jag. Vad tycker ni?

ö-liv, västkusten, Knippla, vinter, författare, paus, utonjut — rörelseglädje med det här som utsikt gör susen för kreativiteten!

För er som vill veta mer om pomodoro-metoden, klicka här. Återkommer snart med fler matiga inlägg om fokus och pauser.

För er som vill veta mer om mitt utonjut, häng med till instagram

Vi ses snart igen allihop! Tills dess: HEJA ER!
Kramar Malin Lundskog

Mina bästa tips för dig som vill lyssna på ljudböcker

Mina bästa tips för dig som vill komma igång med att lyssna på ljudböcker är att gå på de tips som dyker upp i din ljudboksapp, sök på genrer i appen och använd sömntimern.

Gå på tipsen

I din ljudboksapp kommer det upp tips på nya böcker eller på fler böcker som liknar dem du redan har lyssnat på. Dessutom dyker det upp tips inom olika genrer. Är du ny ljudbokslyssnare är ett av mina bästa tips att gå på tipsen …

Efterhand märker du om du har hamnat snett och vill ha något helt annat. Tipsen anpassas efter dig och det är sjävklart bekvämt, även om det också gör att man missar tips utanför sin box. Kort och gott: gå på tipsen, men våga testa nytt. Är ni med?

Sök på genre

Mina bästa tips för dig som vill lyssna på ljudböcker går in i varandra, men är du som jag och är periodare när det gäller genre så är detta ett riktigt bra tips. Efter en period i feelgoodträsket (ursäkta uttrycket!) vill jag ha spänning och då letar jag i den genren. Likadant när det handlar om genrer som jag aldrig läser, men kanske vill pröva att läsa för att ge mig själv möjligheten att upptäcka nytt. Eller när jag ska göra min bokklubbs sommarläxa: läsa biografier. Då söker jag på genre i min ljudboksapp.

Använd timern

Jag vet att vi är många som använder ljudbok som godnattsaga och för oss är sömntimern ovärderlig. Ja, annars vaknar man på morgonen och har lyssnat klart på boken utan att ha hört mer än de första minutrarna. Med sömntimern är det lättare att leta sig tillbaka till var man kan tänkas ha somnat någonstans …

Min sömntimer brukar jag ställa in på femton minuter, men det är ju individuellt hur länge man kan, eller vill, hålla sig vaken såklart.

Jag lyssnar på ljudböcker

Jo, jag lyssnar massor på ljudböcker och det hela började när jag var sjukskriven för utmattningsdepression för ganska länge sedan. Jag ville så gärna fortsätta äta,men kunde helt enkelt inte koncentrera mig på att läsa en text. Då fanns inte våra strömningstjänster för ljudböcker, utan jag lånade cd-skivor på biblioteket och det blev min litterära räddning. Skivorna laddade vi ned till min mp3-spelare (kommer ni ihåg dem?) och sedan kunde jag ta mina långsamma promenader med framförallt Håkan Nesser i lurarna.

mina bästa tips för dig som vill lyssna på ljudböcker, Malin Lundskog, Aftonbladet, Knippla — Jo, jag fick med mig fotografen från Aftonbladet till Knipplas utsiktsplats

Det här berättade jag för Aftonbladets läsare, här är länk till artikeln för er som är prenumeranter: Författaren ger sina bästa ljudbokstips. Hoppas att någon av er också har glädje av tipsen. Ni kanske har andra tips som passar dem som vill komma igång med att lyssna på ljudböcker?

Ps. Visste ni att jag har två ljudböcker som det vore hur kul som hest om ni vill lyssna på? Den ena är min roman Mariannes mirakel och den andra är novellsamlingen SYND, de sju dödssynderna tolkade av Malin Lundskog. Båda mina ljudböcker utspelar sig i Göteborg, framför allt i de sydvästra delarna och det kan hända att jag har lånat med mig lite från novellerna till romanen. Lyssna, så får ni se. Eller höra, he he …

Det brinner på Knippla

”Det brinner här nere”, sa Oscar, en av delägarna, när han ringde mig från vår restaurang igår. Jag hojade ner till Den Glade Knoden utan någon större oro. Har ju inte fått något officiellt larm (kommer ni ihåg att jag är stolt medlem av Knipplas räddningsvärn?), så hur allvarligt kunde det vara?

När jag kom ner (efter ungefär en minut, eftersom allt här på ön är så nära) rök det hysteriskt ur restaurangens skorsten. Bara det fick pulsen att stiga. Sedan såg jag bortom Knoden. Mot lägenheterna de renoverar. Som ingen har flyttat in i än. Tack. Och. Lov.

Mellan vår krog och lägenheterna ligger Sveriges minsta och bästa Coop. Det brann. Där också. I butiken som är navet här. Inte bara för mathandlingen, utan för det sociala livet.

När det brann hann jag ju inte fota, men så här ser det ut nu där det var lägenheter på gång igår.

Jävlar vad det brann!

Det brinner

Och någongång i den här vevan kom larmet på min telefon. ”Stor brand på osv.” Jag behövde inte läsa mer. Jag visste redan. Slängde mig in på vår brandstation tillsammans med mina kollegor och sedan vet jag inte hur det gick till, men hux flux stod jag där i full brandmundering och skickade bort människor som stod i vägen, körde fram vagnar med slangar som drar upp vatten till vattenslangarna och gjorde mitt bästa tillsammans med mina värnet-kollegor och andra öbor.

Vattenslangarna! Stora. Astunga. Med tryck från helvetet. Jag ångrade inte ett enda träningspass när jag stod där tillsammans med de andra och sprutade vatten. Och mera vatten. Och ännu mera vatten. Men branden fortsatte.

Jag har på riktigt aldrig någonsin varit så slut. Inte ens efter mitt värsta träningspass evvvvvvver. Även om fina öbor kom med vatten har jag haft kramp i vaderna i natt …

Efter något som kändes som en evighet, men var ungefär femton-tjugo minuter kom räddningstjänsten från Öckerö. De som kan. På riktigt. Och sen kom de från Lindome, Mölndal, Lerum och Stor-Göteborg. Med stegbilar. Och branden fortsatte. Och jag kan ha fel på brandstationsorter, men jag har för mig att det var så. Kanske att Torslanda ska till också? Ber om ursäkt till er som kan detaljerna. Till er andra: det var många gäng involverade i släckningsarbetet. Tillsammans är så jädra bra!

Nej, vi möblerar inte om på Den Glade Knoden. Det gjorde räddningstjänsten åt oss …

TV, tidningar och radio

Här kan ni höra vad jag säger i P4 Göteborg om natten. Och branden.

Och här pratar jag i GPTV om branden och den fina feelingen på Knippla, när det känns för jävligt.

Här pratar Anna, min fina vän och Knoden-kollega om förödelsen.

Tillsammans är vi starka

Ni vet det där med att vi orkar mer än vi tror? Jädrar vad starka vi var. Särskilt tillsammans. Men när jag såg lågorna slå upp inne på min restaurang, då brast det för mig. Tårarna kom på insidan masken. Och jag gav upp. Det får man när man är värnare. Och även om jag just i den stunden kände mig riktigt svag och som en svikare, så tror jag att det var bästa beslutet. För både mig och de andra. Inte hade jag gjort någon nytta utan kraft i arm och mod i barm?

Så jag gick hem. Ensam. I natten. Ute i trädgården slängde jag av mig utrustningen. Ledsen och ändå så in i hoppsan tacksam över det vi åstadkom. Tillsammans.

igår en blomsterspaljé, idag upphängningsanordning för rökkontaminerade kläder …

Att det brinner på Knippla är inget hinder för att känna hopp. Idag är det dagen efter och vi gråter tillsammans här på ön. Ger varandra värme, omtanke och sprider ett riktigt gôtt jävlaranamma omkring oss. Vi bryter ihop. Och kommer igen. Tillsammans!

Ljudboksrelease med redaktörer och författarkollega

Ljudboksrelease med redaktörer från Word Audio Publishing. Och dessutom med min alldeles egen författar- och poddkollega Cilla. Alltså wowowow! Vilken fest det blev. Det där som jag har glömt av att fira. Kanske inte riktigt förstått hur stort det är? Eller inte vågat tro på att det är stort?

Mariannes mirakel, ljudbok, Malin Lundskog — Så här ser den ju ut, ljudboksversionen av Mariannes mirakel.

Hur som helst: Nu är ljudboken Mariannes mirakel också ordentligt firad och jag är verkligen hedrad över att Alexandra och Josefine, redaktörer på förlaget, ville vara med och skåla in boken. Och över att Cilla ville! Det är stort.

Vi hade releasen genom en livesändning på Instagram och förutom oss fyra, var det många fler med. Så himla kul att sitta hemma i köket en torsdagsmorgon med vatten i champagneglaset och få cyberhjärtan från både när och fjärran skickade till mig. Tack för det!

Här kan du som inte hängde med på min ljudboksrelease med redaktörerna och författar-Cilla se/lyssna i efterhand

Varför har jag inte förstått det stora?

Varför har jag inte förstått att det är stort och värt att firas? Jag tror att det har att göra med det fysiska en tryckt bok innebär. Något jag kan ta på. Känna. För att inte tala om signera. Jäklar vad kul det är att signera böcker!

Som om det inte är blir lika värdefullt när jag inte kan ta på det? Jag vet inte och jag behöver väl inte heller analysera ihjäl mig över det? Bara fatta att det tamejtusan är lika stort att komma ut med en ljudbok som med en tryckt bok. Komma igenom nålsögat, som redaktörerna pratade om på releasen. Ja, det kan faktiskt ha varit när de pratade om det som jag insåg att jag faktiskt har skapat något riktigt bra.

ljudboksrelease med redaktörer, Malin Lundskog, författare, Mariannes mirakel, skål — När jag väl förstod storheten är jag inte nödbedd när det gäller att fira.
Claes fick vara med och skåla han också. Senare på dagen. Inte i vatten …

Ja, ska jag ta i långt bortom jante, så har jag ju gjort det två gånger. Första gången blev mitt manus antagen som tryckt bok. Det förlaget ville inte ge ut den i ljudformat. Och se på fan, då tog sig Mariannes mirakel genom nästa nålsöga. Hur bra är inte det? Ni behöver inte svara på den frågan, det är bara jag som peppar ryggen riktigt stolt uppsträckt.

Jag lyssnar på ljudböcker och köper pappersböcker

Jag lyssnar själv på ljudböcker i massor och älskar samtidigt pappersböcker. Gillar att lyssna samtidigt som jag grejar med annat, men tycker om att hålla i en bok. Och älskar den större avkopplingen med att göra en sak i taget, som det blir med en fysisk bok.

Vet ni, jag kan till och med lyssna på en bok och tycka att den är så himla bra. Då köper jag den i tryckt format sedan. Allra helst signerad. Och det säger jag inte bara för att att tipsa dig om att göra detsamma, utan helt enkelt för att … jag gör så. Någon mer?

… med vässad signeringspenna

Oavsett format hoppas jag självklart att ni vill ha er dos av Mariannes mirakel och om det är så att ni väljer pappersboken så är min signeringspenna ständigt vässad och redo att skriva en rad eller två.

Tills vi ses igen tar jag mig an uppföljaren av min debutroman Mariannes mirakel. Jag har precis fått tillbaka manuset från lektör och snacka att jag behöver kavla upp ärmarna och jobba, jobba, jobba med det för att det ska ta sig igenom de där berömda nålsögonen. För det ska det!

Gärna i alla möjliga format, så att jag får ha releasefest på olika sätt igen! Välkomna allihop!

Varma kramar Malin Lundskog