Därför höjer bokklubben läsvärdet

Det är givande på många plan att vara med i en bokklubb. I en diskussion om karaktärer, miljöer, språk och vad sjutton författaren vill förmedla (eller inte) växer boken till något större än om jag läser den i min ensamhet. Samtal om böcker ger en förståelse för hur olika vi tolkar världen och ibland också varför. Dessutom leder samtal om en fiktiv (eller biografisk) berättelse ofta till samtal om det personliga. Om känslor. Och de samtalen är ju så himla intressanta, tycker inte ni också dt? De gör att vi som diskuterar böckerna vi har läst lär känna både oss själva och varandra sådär på riktigt, även om vi inte gjorde det från början. Och därför höjer bokklubben läsvärdet.

Förresten, en bokklubb kan också vara en anledning att släppa allt ansvar för hus och hem och vad det nu är vi ansvarar för. Åtminstone för en kväll. Och vem vet, kanske blir det ett glas vin, fast det är tisdag? Eller en kladdig dessert mitt i veckan? Jag minns att vi pratade om det när vi hade barn hemma allihop i bokklubben jag av olika anledningar precis har lämnat. Bokklubben gav oss en legitim anledning att dra hemifrån. Inte för att vi egentligen behövde en sådan anledning, men ibland är det skönt att ha något att skylla på, eller hur?

Och självklart är ett stort värde också att man får läsa böcker man kanske aldrig någonsin hade valt att läsa annars. En bokklubb höjer inte bara läsvärdet, utan vidgar också deltagarnas vyer på många sätt. Hur härligt är inte det?

Hur funkar en bokklubb

I den bokklubb jag har varit med i över tio år har vi setts var sjätte vecka hemma hos en av oss. Den vi är hos väljer bok som vi läser till nästa gång. Och som vi har läst. Allt från klassiker, till topplista-pocketar, till Augustprisvinnare till memoarer till populärvetenskapliga fackböcker.

Från början hade vi regler för att boken inte fick vara helt nyutkommen på grund av dyrt och svårt att få tag på på biblioteken. Allt eftersom marknaden har förändrats (hej Storytel och andra streamingtjänster) har vi struntat i den regeln. Vi har också släppt de frågor vi utgick ifrån i början.

Om (när?) jag är med i bokklubb igen vill jag nog behålla bokklubbsfrågorna. Jag tycker att diskussionerna om vilka karaktärer jag tycker om (och vilka inte), vad författaren kan mena med det ena eller det andra, hur miljöerna beskrivs och om jag jag känner igen mig ger så mycket.

Den enda regeln jag tror att vi (eller de nu då) fortfarande har kvar är att vi läser en biografi över sommaren. Det är jättekul att komma tillbaka efter sommarlovet och höra de andra berätta om det de har läst. Och det är ofta intressant att läsa biografier.

Det kan också funka så här i en bokklubb

I andra bokklubbar väljer de bok tillsammans. Jag träffade en vän häromdagen som berättade om bokklubben hon är med i. De väljer ofta två böcker, för att de vill diskutera hur två olika författare tar sig an en fråga. Då väljer de bok utifrån ett tema. Det tyckte jag lät spännande.

Vi får väl se hur det blir om/när jag själv blir med i ett sådant sammanhang igen. Just nu stillar jag min bokklubbssaknad genom min egna Mariannes mirakulösa bokklubb. En bokklubb online där vi tillsammans läser min roman Mariannes mirakel under fyra veckor. Jag har frågor/teman jag vill prata om vid varje tillfälle (fyra gånger), som jag snart ska skicka ut till medlemmarna.

Mariannes mirakulösa bokklubb börjar den 6 november och ni är varmt välkomna allihop. The more the merrier tänker jag. Hoppas att jag som författare höjer läsvärdet ännu mer, genom att kunna svara på frågor som hur sjutton jag tänkte … Och andra frågor. Ska ni med?

Här hittar ni mer om Mariannes mirakulösa bokklubb

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA alla!
Kram Malin Lundskog