Därför ska du våga vara uppe i det blå

Därför ska du våga vara uppe i det blå: för att det är där det händer! Uppe i det blå föds de härligt galna tankarna. Du vet de som är så lätt att förkasta eller glömma bort. Ja, om vi inte förverkligar dem alltså! Där uppe i det blå är allt, eller i alla fall det mesta, tillåtet och vi vågar tänka stort och utan begränsningar. Och det är jätteokej att vara där uppe mellan varven. För att utmana dina gränser och se nya möjligheter. Skidäventyret kom till efter en tripp uppe i det blå, det är jag säker på – även om jag inte vet …

Öppna och stänga dörrar

Det är också där uppe i det blå som tankarna på vilka dörrar som ska stängas och vilka som ska öppnas börjar gro. När de har grott ett tag har vi oftast kommit ner på jorden igen. Här är det oftast inte lika lätt att stänga dörrar, vi är ju rädda att missa något av det som finns. Att såra någon eller att inte ha samma trygghet som vi har nu. Nere på jorden kommer oftast en drös självsabotörer fram och pratar ner oss genom att visa att det där nya nog inte är för oss. Eller att vi kanske behöver analysera det hela lite till, vänta till efter semestern eller göra allt det där vi bara ska göra först …

Självsabotörer har jag skrivit om förut, det kan du läsa om här bland annat: Allt eller inget, från sabotage till succé och om du söker efter ordet självsabotörer här på bloggen

Jag har vågat vara uppe i det blå

⁣⁣Som jag skrev högre upp så är jag ganska säger på att skidäventyret som jag nu är ute på kom till efter en tripp uppe i det blå. Jag har glömt alla vändor nu, men jag vet vilka dörrar jag har stängt för att göra det här möjligt. Det finns mycket både roligt och lönsamt bakom de stängda dörrarna, som till exempel mina årliga löparläger på Vrångö.

Inga fler löparläger …

Jag har drivit löparläger på ön där solen alltid skiner i Göteborgs södra skärgård i flera år. Så kul jag har haft! Så många härliga löpare jag har sprungit med. Och så rätt det har känts att köra läger för löpare dit det är enkelt att ta sig på ett miljövänligt sätt. Mina deltagare har tagit tåg från andra delar av Sverige, sedan spårvagn till färjan och väl ute på ön har vi sprungit. Och badat i havet. Såklart! Och njutit av spring i benen, träningsvärk och mängder med härliga skratt. Vi har bott på superfräscha Kajkanten, rekommenderar varmt!

Ingen mer Glad fri stark på Masesgården

Under några säsonger har jag haft kursen Glad fri stark på Masesgården. Galet vackra Masesgården! Med den galet goda vegetariska maten och de fina människorna som bjuder både sig själva och oss andra på sig själva. Härliga deltagare, storslagen natur och Siljan att bada i.

Nej tack till föreläsningar

De senaste månaderna har jag tackat nej till jätteroliga föreläsningsförfrågningar. Efter att jag har föreslagit webb-föreläsning förstås, men den gubben har inte gått hem. Alltså: jag älskar att prata om mindset, goda vanor, myrstegsrevolutioner och hälsa i största allmänhet inför folk. Jag har vacklat. Är det värt det? Ska jag inte stanna hemma och föreläsa? Det är ju både kul och har tidigare varit en viktig del av min omsättning. Varför ska just jag våga vara uppe i det blå? Men … jag vågade stänga den dörren också. Så värt!

Mindre träning på företag

Oj, vad jag har sprungit och tränat med företagsgrupper i Göteborgskrokarna. Inomhus och utomhus. Inför Göteborgsvarvet, vårruset och för den allmänna hälsans skull. Morgon, middag, kväll. I flera år. Jag tror ärligt talat inte att jag någonsin har haft tråkigt på något av de här passen. Jag tror inte heller att deltagarna har haft det. träna tillsammans är gôrkul! Och teambuildande. Men, nu har jag ett fåtal grupper kvar som sköter sig själva under mitt skidäventyr. Det är en chansning – de kanske upptäcker att de klarar sig galant utan mig. Och då är det så det får vara, även om jag inte hoppas det.

Därför vågade jag vara uppe i det blå

⁣⁣Jag vågade stänga även lockande dörrar för att kasta mig ut och öppna upp för det som är jag. Jag är en annan jag nu än jag var när jag startade Hälsa mera. Precis som du är en annan du nu? Jag vågade för att jag brinner för frihet. Både din och min! Jag vågade vara uppe i det blå tillräckligt länge för att komma på att jag verkligen vill ge fler möjligheten att tro på sig själva, njuta av livet och leva sin dröm genom mina onlinetjänster (mer om dem här). 

Jag vågade vara uppe i det blå för att jag var tillräckligt nyfiken. För att jag vill leva som jag lär. Och för att ett liv med såhär mycket ut och njut som jag har just nu var tillräckligt lockande (du vet det där med lockande mål och tydliga varför som du bland annat kan läsa om här: varför). Det här kan vara början på något! Eller bara ett kort äventyr. Det vet jag inte än, men jag vet det här:

Gå inte på snacket om att du inte ska drömma eller vara uppe i det blå! Utan drömmar och vändor där uppe blir nog inte många äventyr genomförda. Eller ens påtänkta?

här står jag bokstavligen uppe i det blå, på 3000 meters höjd med Medelhavet bakom mig och kan se hela vägen till Afrika – så värt modet! Try it, you’ll like it!

Förresten: det vore så himla kul att höra vad du har för dröm som du vill förverkliga eller redan har förverkligat. Berätta gärna i en kommentar. Behöver du en tur upp i det blå? Join the joyride!

Ses snart igen,
heja dig sålänge!
//Malin