Egentid och egen tid. Därför är det skillnad

Egentid och egen tid, därför är det skillnad

Egentid och egen tid. Idag skriver jag om min uppfattning om och upplevelse av de två begreppen och vad de har med vårt mående att göra. Det ihopsatta ordet egentid handlar om tid då en inte behöver ha eller ta ansvar för någon annan (än sig själv alltså) och brukar vara ett poppis ord och en efterlängtad tid bland småbarnsföräldrar. Egen tid däremot innebär tid för att vara med sig själv, lära känna sig själv utan att vara på väg bort från något.

Egentid – en paus från något

Livet före barn minns jag knappt (över 22 år sedan). Det enda jag minns är att jag led av det som senare kom att kallas för FOMO – fear of missing out (sådana coola uttryck fanns inte). Jag ville vara med överallt. Alltid. Tänk om jag missade något kul? Jag vet att jag tyckte att det var onödigt att slösa tid på att sova, så oavsett hur sena kvällarna (nätterna?) blev gick jag ändå upp tidigt på morgonen för att inte missa något. Men, så kom barnen …

Jag tror inte att ordet egentid var sammansatt då, men visst kände jag stundtals ett behov av att inte vara behövd hela tiden, inte bli avbruten, få prata till punkt, inte en massa andra saker som jag inte har någon aning om idag varför jag tyckte att de var så viktiga då. Mitt behov av egentid hade väldigt lite av att vara med mig själv att göra, det hade snarare med att slippa ta ansvar för någon annan att göra. Egentid för mig innebar inte att vara ensam, bara att slippa undan en stund. Gärna med någon annan. Som min man. Mina vänner. För att göra något. 

När jag läser det småbarnsmammor (ja, det är mest mammor som uttrycker en önskan om egentid verkar det som?) skriver om egentid verkar det som att de känner det som jag också kände: det handlar om en paus från något, som inte nödvändigtvis leder till något. Bara en klassisk time out? 

Egen tid – leder till något

Nu är mina barn så stora (22 och 20 – en utflyttad och en på väg ut), så jag längtar snarare efter tillsammanstid med dem även om jag allt mer uppskattar egen tid. Men, vad är då egen tid enligt mig? Egen tid är den tid jag har för mig själv och för min egen skull. Då jag reflekterar och umgås med mig själv. Lär känna mig själv och utvecklas. Jag kan tillbringa egen tid i naturen (finns inget bättre ställe för reflektion och självkännedom), jag kan ha egen tid när jag läser och springer. När jag kollar klipp på nätet. Egen tid leder till ett bättre jag. Ett accepterat jag. Ett jag som är tillfreds med sig själv och sitt liv tack vare reflektion och modet att fortsätta drömma. Och planera. Egen tid tar mig till ett bättre jag. 

Skillnaden är kanske gott och gott att jag är på väg till, snarare än från. Är du med på hur jag menar?

Var sak har sin tid

Olika saker är olika viktiga i olika skeenden i livet. Under småbarnsåren är det viktigaste barnens trygghet och är det något jag skulle vilja tala om för mitt småbarnsmamme-jag är det att min tid kommer! De åren går jävligt snabbt över, även om det inte känns så när en är där. Snart längtar jag efter tillsammanstid snarare än egentid (även om jag fortfarande är osäker på om ordet fanns när det begav sig). Något sådant skulle jag vilja säga, även om jag vet att jag inte hade lyssnat. Jag skulle också vilja säga till mitt småbarnsmamme-jag att jag inte måste ha egentid för att det är något många säger att en bör ha. Jag skulle tala om för mig själv att lita på magkänslan och vet jag inte vad den säger, så skulle jag tala om fr mig själv att satsa på egen tid för att lära känna mig själv bättre. Veta vad jag vill och behöver. Men, som sagt: jag skulle förmodligen inte lyssna på vad mitt snart 50-åriga jag hade att att säga. Jag skulle förmodligen tycka att jag inte fattar någonting eftersom jag inte har någon aning om hur det är att ha småbarn idag. Och det hade jag ju haft rätt i. Det har jag ingen aning om. Jag har bara en aning om att småbarnsåren går skitfort, att egentid och egen tid är värdefullt om en kör på det för sin egen skull. Inte för att en borde. 

Och jag är helt övertygad om att att varken egentid eller egen tid är särskilt gynnsamt för någon om en tar sig den tiden med dåligt samvete!

Var kommer hälsan in?

Det är där någonstans hälsan kommer in bilden av både egentid och egen tid. Vi behöver både pausa och reflektera. Det är löjligt hälsosamt vila när det är stressigt omkring en. Inom en. Ja, löjligt hälsosamt om det inte samtidigt innebär att en får dåligt samvete, för det dåliga samvetet är å andra sidan ganska ohälsosamt.

Att ta tid för sig själv, oavsett om det är egentid eller egen tid, får oss att må bra. Kanske till och med kan vara det som behövs för att en ska få rört på kroppen ordentligt? Och det vet vi ju allihop, hur hälsosamt det är. Behöver du egentid för träning? Ta det! Behöver du egen tid? Ta det. Men gör det med gott samvete! 

Jag behöver egen tid. Och tillsammanstid. Äh – jag behöver tid! Och du?

Ikväll pratar jag om egentid och egen tid tillsammans med Madeleine på Life at Core i vår vecko-liga livepodd på Facebook. Mer info om det hittar du på min Facebooksida Då reder vi nog ut begreppen ännu mer, för jag känner hur jag skulle kunna traska in mig i det här i tid och evighet. 

Men innan dess: du som vill ha gott samvete, egentid och egen tid: kolla in Tjejgänget 2.0 – nu snackar vi goa grejer för oss som är redo att hälsoutvecklas!

Ses snart, hur som helst!

//Malin