Göteborgsvarvet och mitt uppdrag som löpcoach

Göteborgsvarvet och mitt uppdrag som löpcoach började samtidigt som eliten svischade genom Slottsskogen. Och slutade ungefär när de stormade Hisingen. Vad jag gjorde? Värmde upp ett gäng hjältar i hettan i solstaden Göteborg.

Alla som springer Göteborgsvarvet är hjältar

Alltså: Alla som springer längs den där magiska blå linjen som pryder Göteborg under några vårveckor är hjältar. Några för att de springer för välgörenhet, andra för att de har finslipat och toppat formen och slår personligt rekord och de allra flesta är hjältar för att de ger sig själva ett härligt hälsosamt och hållbart liv genom att träna och skaffa sig goda vanor inför Göteborgsvarvet. Ja, det där med hållbarhet hänger ju på om de fortsätter med löpningen även efter varvet förstås.

Och vet ni: Suget i benen när man är en sån som jag och hojar in till Slottskogen en dag som idag är… galet! Varför springer inte jag??? (Fattar faktiskt ingenting! Vad håller jag på med? Det är ju så kul!)

Göteborgsvarvet och mitt uppdrag som löpcoach

Hur som helst: mitt viktiga och gôrroliga uppdrag bestod, för tredje året i rad, i att värma upp de fantastiska löparna från SCA. Sicket gott gäng! Och sicken skön känsla det är att få ta del av deras löparglädje, lagkänsla och engagemang!!! Förutom att de är hjältar i löparspåren, så är hela företagets Göteborgsvarvsupplägg så toppen på många olika plan. Den fysiska hälsan är en sak. Teambuildingen är en annan. Bra gjort SCA!

Vi har tränat tillsammans i ur och skur (mest ur faktiskt. Alltid gott väder när man springer liksom…) hela våren. Och idag sprang de tillsammans med tiotusentals andra genom den här soliga, varma stan. Några av de där andra tiotusentals är också mina adepter och …

Stolt över att sprida löparglädje

Jag är så jäkla stolt! Ja, jag är stolt över Göteborgsvarvet och mitt uppdrag som löpcoach. Men mest av allt är jag stolt över att sprida löparglädje. Stolt över att dela med mig av både kunskap och energi. Och galet stolt över att de gör det här! Oj, så många härliga målfoton, medaljbilder och kexchokladsnaps jag har fått ta del av den här eftermiddagen.

Just nu skulle jag vilja krama dem allihop. I alla fall ge dem en high five. Jag hoppas verkligen att de ser sin superhjältestatus. Jag hoppas verkligen att de firar. Och jag hoppas  verkligen att de gör om bravaden nästa år.

För nästa år, då springer jag också längs den 21 km långa blå. Ska du med? Sprang du i år? Kommentera gärna!

Vi ses,

Malin

Fler inlägg om löpning:
Göteborgsvarvet i Mölndal

Flåsa dig fokuserad

Jag älskar folkfest!