Jag ser mig själv som en vanlig Svensson. Ni vet, villa, volvo, man, 2 barn… Jag har vanliga rutiner. Jag har ibland svårt att kliva upp på morgonen. Lägger mig för sent, för ofta. Tvättar, städar och allt det där. Jag gillar det livet. Rutinerna och det vanliga. Jag ser mig inte alltid som en person som gillar utmaningar, men i lagom dos då tänder jag till. VILL mera. VÅGAR. I dessa lägen blir jag också gärna en UTMANARE.
En UTMANARE för mig är en person som inte bara antar utmaningen själv. Utan som också drar med andra i den energin, energin att våga. För att anta en utmaning är verkligen modigt. Du kan ju misslyckas (om det anses som farligt) och du har ju ingen aning om vad du känner/gör/vill efteråt. Gaaah! Gaah som i härligt, men också gaah som i osäkert. Eller hur. När lockade du med någon i din närhet på en härligt spännande utmaning? Det är gött att utmana tillsammans!
Lämna ett svar