Inte trodde jag att jag var så laddad för just det här datumet. Den andre juli 2024. För jag vet ju, vi vet allihop, att ett datum för beräknad förlossning inte är detsamma som att det är dagen då ett litet barn kommer till världen. Och ändå … här går jag i väntans tider. Och är pirrig. Tror att varje gång det piper eller ringer från telefonen, så är det min son som hör av sig och säger att nu. Nu är det dags.
Men vet ni vad. Även om jag längtar så intensivt så njuter av väntan. Längtan. Jag myser i både tanke och känsla. Försöker minnas hur det var när jag själv var gravid. Och gick över tiden, vilket jag gjorde med båda våra pojkar. Det enda jag minns är alla irriterande samtal. ”Jaså, du är hemma fortfarande?” eller ”Så det har inte hänt något då?”.

Och den irriterande personen vill jag inte vara, så jag går här i min egen längtan och njuter. Tvättar några av de små babykläder och leksaker som den lille babyn som nu ska bli pappa en gång har haft. Och till och med några saker som jag själv hade när jag var en liten baby. Det är fint att vara mitt i den här väntan och längtan. Också. Men herrenaddå vad jag ser fram emot det där samtalet.

(Tvättlappen i bakgrunden är från 1969)
Vi ses snart igen, allihop. Tills dess: HEJA njutet av att ha något att längta efter.
Kram Malin Lundskog
Mer om mitt blivande farmorskap hittar ni här: Snart är jag farmor och här: Jag förbereder mig för min nya roll
Lämna ett svar