Idag är mitt barnbarn tydligen i storlek med en vattenmelon, där i sin mammas mage. De följer ju sin graviditet i appar nu för tiden (annat var det förr osv.) och jag fick nyss en bild från appen av min svärdotter. Vecka 40. Stor som en vattenmelon. Och jag förbereder mig just nu på bästa sätt för min roll som farmor. Hur då? Jo, genom att gå runt och bära en vattenmelon ömt i min famn. Hade inte ni också gjort det?

Inte konstigt att jag tycker att den gravida magen är stor, eller hur? Inte för att den är onormalt stor, utan det gäller väl alla gravida magar i vecka 40. De är stora Jättestora. Inte undra på, om det ska få plats en vattenmelon i dem?
Och hur som helst är det här med att bli farmor egentligen det enda jag vill prata om just nu. Men jag förstår ju också. Hur kul är det? Man kommer ju ihåg killarna när de låg i lumpen och b a r a ville prata lumpen. Eller småbarnsföräldrar när man själv var förbi den fasen. Herregud, kunde de inte prata om något annat någon gång? Så jag ska försöka hålla mig. Men om jag är disträ, så vet ni vad jag håller på med. Jag förbereder mig för min nya roll …
Vi ses (kanske då, med tanke på mitt fokus, he he) snart igen. Tills dess: HEJA livet och alla dess faser.
Kram Malin Lundskog
Vill ni läsa mer om mina tankar kring att bli farmor, finns det ett inlägg här: Snart är jag farmor och Suuurprise
[…] Mer om mitt blivande farmorskap hittar ni här: Snart är jag farmor och här: Jag förbereder mig för min nya roll […]