Hösttecken, hundar och hopp om framtiden

Hösttecken, hundar och hopp om framtiden har den här veckan bjudit på. Ja, hundar och hopp finns med mig i princip hela tiden. Hösttecken är inte något jag lägger märke till stup i kvarten, men det har ju sina naturliga skäl. Men vi kan väl börja där? Bland hösttecknen.

Hösttecken

I fredags drog vi till stan, min man, våra hundar och jag, för att gå på examensceremoni för vår svärdotter (ja, men ni fattar ju! Jag är mamma till en gift son. Kärleksfesten kan ni läsa mer om här.) Hundarna var visserligen inte med på ceremonin och det är egentligen inte den jag vill berätta om här utan min insikt om hösttecken. Men när jag ändå håller på?

Vilken grej! Dels den fina aulan på Göteborgs Universitet och dels talen från både lärare och studenter. Så högtidligt. Och hoppingivande, det också. Rubrikens hopp om framtiden återkommer jag till strax. Den ljusnande framtid är både vår och de nyutexaminerade studenterna. Den är allas! Och som ni vet, ni som känner mig från förr och har läst min bok GLAD FRi STARK: fira är bra för hälsan. Fira sina framgångar och fira tillsammans. Ja, och fira både stort och smått och uppmärksamma sina och andras framsteg. Det ger oss kraft både i nuet och in i framtiden.

Förresten, när jag själv blev fil.mag i medie- och kommunikationsvetenskap tror jag inte att någon uppmärksammade det. Inte jag själv heller. Jag vet inte om det handlar om nya tider eller om det bara var jag som inte hade insett vikten av att fira?

Strunt samma, det är väl på sin plats att jag kommer till saken? Jo, När jag traskade runt i Slottskogen med hundarna insåg jag att det faktiskt är höst. På riktigt. Gula och bruna löv låg strösslade på marken, ekollon och kastanjer likaså. Solen strilade genom vinröda blad på några av träden och det doftade höst. Egentligen kanske det luktade fuktig jord, men ändå. Höst.

Hösttecknen jag inte har tänkt på tidigare

Jag gillar hösten, så jag strosade runt och reflekterade över det mystiska att vi inte har det så höstlikt ute på ön. Men så plötsligt. Bam! Slog det mig. Det är klart att vi har höst på Knippla. Det är ju bara hösttecknen som är olika. Men jag som har bott på fastlandet i drygt femtio av mina femtiotre år har inte insett att humrar, hummertinor och flytoveraller sannerligen är tecken på att hösten är här. Intressant, eller hur? Blir också nyfiken på vad ni tycker är hösttecken? För jag antar att det skiljer sig, inte enbart beroende på var vi bor utan också beroende på intressen? Och kanske andra variabler också. Berätta gärna!

Hundar

Nej det är inte alls så att jag egentligen har något nytt och spännande att berätta om hundarna. Men de är ju med mig hela tiden (ni som hänger med på mina Instagram stories har ju till och med sett när vi knôr ihop oss på toaletten, hundarna och ja)g. De är med. Hela tiden. Och visst är de ungefär sötast i världen, mina springer spaniel-killar Brorsan och Jackson?

Hopp om framtiden

Hopp om framtiden är rubriken i artikeln i senaste Torslanda-Öckerötidningen efter intervju med mig om vår restaurang Den Glade Knoden. Den brann ju ner tillsammans med både Coop och nybyggda lägenheter i mitten av augusti och ja. Vi har just det: gott om framtiden. Känns fint att se det på pränt, då måste det ju vara sant?

Mer om branden kan ni läsa här.

Ungefär så och väldigt mycket skrivande har den här veckan innehållit. Jag skriver och skriver och har ju avslutat uppföljaren till Mariannes mirakel för nu. Det blir säkert en hel del redigering innan den, om den, blir en bok. Men nu har jag tagit tag i nästa manus och wow för energin jag känner för det. Det är ju sanslöst kul att lägga tid på sånt som är kul och ger energi, eller hur? Vad gör ni när ni gör sådant som är kul?

Over and out för idag. Med all säkerhet ses vi om en vecka igen, men jag skulle tro innan dess. Jag har mer om mitt författarskap att berätta, jag har podd-nyheter på gång och jag har boktips. Bland annat.

Ni vet väl att jag gör en Veckans gott&blandat varje söndag här på bloggen? Tidigare veckors gott&blandat hittar ni här.

Tills nästa gång: varma kramar
Malin Lundskog