I morse när jag gick rundan runt ön i strålande sol tänkte jag på vad jag tänkte på … Det låter kanske konstigt, men det är nog inte så ofta man tänker på vad man tänker på, om ni fattar vad jag menar? Hur som helst: det jag tänkte på var att jag i början av förra året inte hade en tanke på att jag skulle gå och längta efter att vakna i hängmattan en vinterdag som denna. Den tanken gjorde mig nyfiken på vad jag kommer att vara med om i år som jag ännu inte har någon aning om. Ja, jag är nyfiken på vad jag kommer att tänka i början av nästa år, som jag inte har en tanke på att jag kommer att tänka …
Visst är det spännande? Att planera och sätta mål i all ära, men att lämna utrymme för hjärtats lust och väcka en oanad längtan inombords – undrar om inte det smäller högst. Vad tror ni?
Kommer jag att väcka någon ny längtan till liv i år?
Vi går vidare och visst är det spännande att inte veta vilka nya längtor som väntar oss? Vad kommer vi att väcka till iv i år, som vi inte har någon aning om än? Tacksam för varenda steg!
Och vi ses ju snart igen. Tills dess: heja nyfikenheten!
Kram Malin Lundskog
PS. Min nya lust att vakna utomhus har väckts tack vare Agnetas och mina utenätter, som vi påbörjade i juni. Sex månader hittills och ingen av oss har planer på att sluta! Nätterna kan ni läsa mer om här: En utenatt i månaden.
Lämna ett svar