Har ju haft lite mankemang med ena knät. Och tänkt att kroppen inte vill det jag vill. Som om vi inte hänger ihop, min kropp och jag?! Hade vi inte hängt ihop kunde det möjligtvis ha varit så att jag inte vill det kroppen vill… Men: allt hänger ju ihop. Det vet vi, både du och jag. Vi hänger säkert också ihop på nåt sätt. Igår träffade jag Malcolm som löpcoachar både folk och olympier på workshopen "The Art of Running". Ville inte så mycket mer än att han skulle utföra mirakel…
Undra om han inte har det? Med mitt löpsteg. Med andningen. Med kadensen. Med hållningen. Testat 5 korta, lätta km idag (ja, med salt dopp som belöning såklart) och det kändes gôrbra! Visst, 5 km är inte mycket att hurra för jämfört med alla de som springer runt Stockholm idag, 42 km. Men ändå: 5 km är fler än fyra elefanter.
Löparkonst i kombination med morgonens lasershow, som ska snabba på kroppens egen läkning, med Anna på Refräsch – kan vara bästa mirakelkuren ever. (Det bästa av allt kanske ändå var att igår sprang jag tillsammans med mamma för första gången på tyyyp 30 år…)
Malin L hälsar mera med hopp om ett Båstad maraton idag. Hur hälsar du?
Lämna ett svar