Livet kommer emellan. Eller? Min man och jag pratade om hur enkelt det är att skylla på livet när drömmar om att tillbringa massa tid i snön inte blir förverkligade. Som en bekväm ursäkt liksom, det finns ju ingen som inte förstår den. Men: det som kommer emellan är ju livet, precis som drömmen och det som är vi.
Är det inte en ynnest att leva, inte något att skylla på? Eller? För det som kom emellan oss och snön är det liv som har skapat de möjligheter vi har idag. Och som är och har varit ett enormt rikt liv. Med barn. Hund. Vänner. Utveckling. Jobb. Utbildning. Företagande. Och så vidare …
Var sak har både sin plats och sin tid, för att citera min kloka mormor. Och nu är precis rätt tid för oss. Att dra iväg till snön. Och fortsätta leva.
Med livet som ursäkt
Under alla mina år som pt och även nu, då jag coachar mina kunder till att skaffa goda vanor inte enbart genom fysisk träning utan även med hjälp av att tänka och prata på ett hälsosamt sätt med sig själva kommer livet upp som en ursäkt att inte ta tag i saker eller sig själv. ”Jag har inte tränat. Livet, du vet. Det kommer emellan … ” ”Jag har inte gjort det jag lovade mig själv. Livet stod i vägen.”
Det bästa alla vi som drömmer om något kan göra är att förverkliga drömmarna när det är dags och njuta av livet under tiden. Uppmärksamma allt fint det innehåller och all utveckling vi gör. Kanske ändras drömmarna under livets gång och då är det precis som det ska vara. De drömmar som ska levas, de kommer att finnas kvar.
Mitt hetaste tips är att leva livet medan det pågår, leva det drömliv du vill leva när det är dags för det och sluta använda livet som ursäkt.
Vi har massa liv kvar, men inget som står emellan oss och det där säsongandet längre. Jag har digitaliserat min verksamhet rätt rejält och kan jobba var jag vill. Min man håller på att skola in våra söner till att rådda hans företag när vi drar. Livet går vidare och står inte i vägen. Herrenaddå – det är ju livet som är vägen.
Den nionde mars drar vi till Sierra Nevada i Spanien. Mer om det kan du läsa här: 50-årskris? Nä, bara perfekt timing! Och via taggen skibum – hoppas att du vill hänga med på äventyr!
Ses snart,
heja heja dig sålänge!
//Malin
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
Jag vet att jag alltid skriver detta som kommentar till dina inlägg men det tål att upprepas: Du inspirerar mig så himla mycket! Tack för att du sätter ord på saker som jag redan vet innerst inne, men som jag behöver påminna mig om i en omvärld som stressar iväg och där vi ofta glömmer att leva. Stor kram till dig bästa Malin!
Wow! Tack för det – inspirerar mig att fortsätta!
Och ja, precis: lätt glömma att leva mitt i allt …
Kram tillbaka!
Vilken underbar reflektion! Det handlar om att njuta av livet, omfamna varje dag och använda varje motgång till en fördel. Kram och tack för inspiration!
Vassego! Kul att du blir inspirerad. Och javisst: motgång till fördel – bra strategi!
Heja dig!
//M
Alltså, så på kornet. Det här andetaget är livet. Var med i det nu. Upptäck all magi just nu. Ta vara på livet. Skyll inte på livet. Tids nog är vi alla döda och begravna och då går det varken att vara skibum i Spanien eller tantraälskare i Stockholm.