Mitt första kvartal som öbo är ett drömliv

Mitt första kvartal som öbo, hur har det varit. Egentligen alltså. Är det den där dansen på röda rosor, helt utan taggar, som jag visar upp på Instagram eller finns det nackdelar med ö-livet? Häng med, så får du se!

Mitt första kvartal som öbo är ett drömliv

Jo, nu har vi alltså bott på Källö Knippla längst söderut i Bohuslän i exakt tre månader. Och jag vet inte hur många gånger om dagen jag säger till mig själv, eller till Brorsan eller någon av de andra öborna, att jag fasen i mig tror att jag har hamnat i paradiset. På riktigt! Det här är så drömmigt att jag, som tycker att det är viktigt att kunna sätta ord på mina känslor, inte vet vad jag ska säga. Annat än wow! Och ååååhh, vad bra vi har det! Eller herregud, vilket härligt liv vi lever!

Havet!

Havet! Alltså … att ha havet ungefär tio meter utanför dörren är inget annat än en sanndröm. Att höra friska måsar, titta på dykande tärnor, njuta av salta bad, kala klippor, solnedgångar, tystnad, friska vindar och inte ha så många valmöjligheter (affärer, caféer, krogar osv osv) gör livet så himla enkelt. Ger livet så himla mycket liv!

Jag vet, jag vet, jag vet! Jag får höra det ungefär hela tiden: vänta bara tills vintern kommer! Men, efter all min träning på att vara här och nu och njuta av livet medan det pågår så tänker jag inte så mycket på det. På vintern. Mörkret. Stormarna. Kylan. Jag tänker inte på det annat än med känslor av frid. Lugn. Skrivro. Bokläsning. Och långa promenader och löprundor utan att möta (så många) människor. Men nu är nu. Och nu skulle jag ju berätta om mina första tre månader som öbo.

Knippla, den vänliga ön?

Du har säkert redan förstått att jag är helfrälst! Det är vacker som sjutton och kaprifolen doftar så gott så jag gråter. Jag har dörjat makrill som aldrig förr och lärt mig nya ord! Smegevörn till exempel … Gissa vad det betyder! Jag har glidit förbi tumlare, sett säl som leker, hoppar och skuttar i vattnet. Och jag får bagebröd levererat till dörren.

Jag har aldrig någonsin känt mig så välkommen någonstans som jag gör här. Av alla härliga människor här på ön är det bara en enda gubbe som har skickat ut andra signaler. En enda! Det är faktiskt den enda taggen på rosen än så länge. Eller förresten, det och att det är klurigare att leva precis så hållbart som jag önskar. Jag har tagit bilen till stan några gånger mer än jag vill och det beror på att jag inte vill åka buss (corona) och att jag inte kan cykla alla milen med Brorsan i släptåg. Jag kan nog inte ens cykla en enda kilometer med honom i släptåg, herrenaddå vad vi hade trasslat in oss i varandra …

Sådant som jag tidigare har varit med om någon enstaka gång på semestern har blivit vardag. Inte vardag som i att jag är blasé. Inte alls! Det bara ökar tacksamheten över att vi tog steget. Sålde huset och … tappade inte pengarna, men bor i en lägenhet på rivningskontrakt och inte vet vart vi ska ta vägen om den blir uppsagd innan vi hittar ett hus på ön. För det vill vi göra! Hur som helst: tacksamheten är enorm över att vi är så överens om det här, min man och jag.

Jag splitsar tampar och tränar

Just det, vi har köpt en ny båt som vi kan bo i om det kör ihop sig. Jag har återupptäckt den ädla konsten att splitsa och tagla en tamp. Och jag kunde faktiskt inte hålla mig, särskilt inte eftersom jag var ivrigt påhejad av en av the locals, att dra igång träning på ön. Så nu tränar vi tillsammans här tre gånger i veckan och ni vet ju hur kul sådant är! Som en extra krydda på det goa ö-moset! Vill du vara med om du har vägarna förbi? Välkommen! Läs mer här!

• 

• 

Ja, det här var en snabb sammanfattning, för ni är ett gäng som har frågat. Tack för det! Har ni fler frågor om ö-liv eller andra roliga och hälsosamma saker är ni självklart välkomna med dem.

Förresten, egentligen kanske sammanfattningen av mitt första kvartal som öbo kort och gott hade kunnat vara ” jag älskar ö-livet”?

Mina tidigare inlägg om mitt liv som ö-bo hittar du här:
Drömlivet på ön börjar med ett rivningskontrakt
Påminn mig om min förundran när ö-livet blir vardag
Coronamilen och nya upptäckter i närområdet

Dessutom fyller jag på här med senare inlägg om livet på ön:
Halvårsrapport från Malin på Knippla
Mitt liv på Knippla är fyllt av liv och hav och …
På Knippla kommer goda grannar med tång
På Knippla dansar vi tillsammans, på coronaavstånd
Åka skidor på Knippla? Då kommer P4 på besök
Gemenskap, kreativitet och konstfotoutställning

Vi ses snart igen!
Tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram (på avstånd och med nytvättade händer)
//M