Mitt gråa hår och styrkan i att strunta i normer hänger ihop. För mig och de kvinnor jag har pratat grått hår med hänger det väldigt väl ihop. Vad fan (ursäkta!) är det som gör att de grå tinningarnas charm inte gäller oss? Som gör att det kräver mod och att det är ett stort beslut att låta de grå stråna synas?
Det enkla svaret här är: klart att kvinnor också kan vara gråhåriga utan att det är konstigt. Det är ju normalt. Egentligen alltså. Det mindre enkla och mer frustrerande svaret är att normerna i samhället har fått oss att malla in oss. Alla färgar håret. Att upptäcka grå utväxt uppe på huvudet utlöser panik. Grått hår gör att vi ser gamla ut och gammal är inte bra. Vi känner oss ju fortfarande som de där unga kvinnorna vi en gång var. Då. När vårt hår var rött, svart, brunt, blont, cendré eller vilken hårfärg vi än har haft.
Det här med färgat hår är så normaliserat att vi inte tänker på det. Ja, jag vet: enkelt att säga att vi får skylla oss själva, men handen på hjärtat – det är inte helt enkelt att ens komma på att vi ska skylla oss själva när beteendet är så normalt.
Normalt är inte alltid bäst
Det är precis som att det är sanslöst normalt att sitta ner och jobba hela dagen. Den som står upp sticker ut och det kräver medvetenhet vara den som börjar stå upp och jobba. Det är fullständig normalt att ta bilen till affären, gymmet och jobbet. Att välja bussen, cykeln eller löparbenen sticker ut och kan till och med ses som hotfullt. Normalt är enkelt. Medvetenhet och att sticka ut kräver mer av både mod och energi …
Det finns fler aspekter här: vi vill vara normala. Passa in och vara en i gänget. Det är inget annat än ren och skär mänsklighet och ett forntida måste för att överleva.
Vi behöver reflektera
När jag pratar med kunder, vänner och när jag äntligen tog mig tid att själv tänka efter, så … tror jag att reflektion är lösningen på många av de beteenden vi har som inte gör oss gott. När jag tänker efter tycker jag att just de beteendena som får oss att må gott också gör miljön gott. Eller kanske snarare: inte gör miljön ont …
Klicka på bilden ovan om du vill hänga med i mina tankegångar när jag började fundera på mitt gråa hår. Det är fascinerande vad tid för eftertanke gör med oss. Vi behöver mer tid för reflektion. För att förstå att mycket av det vi gör, gör vi inte för att det gör oss gott utan … för att alla andra gör det. Japp, även vi som är medvetna 🙂
Dags för nya normer?
Jag förlåter mig själv för att jag inte lever fullt ut som jag lär, men vem är inte människa liksom? Jag lär ju ut det här med att tycka om sig själv som en är och att vara genuin och våga stå upp för sig själv och ändå … har jag fram till för några månader sedan valt att färga håret. Men nu är det dags för nya normer som gör att vi hinner reflektera. Och mår gott hur grått håret än är. Ska du med?
Förresten, apropå att vara människa: vi är grymt bra på att ändra oss. Och sent är bättre än aldrig, eller hur?
Här kan du läsa om GLAD FRi STARK, medlemsprogrammet där vi diskuterar allt från grå hår och sex till fysisk träning, mat och vänskap? Ja och alla annat som har med hälsan att göra … Vi har plats för dig!
Mitt gråa hår och jag är snart tillbaka!
tills dess: HEJA HEJA DIG!
Kram M
Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.
För ungefär ett och ett halvt år sedan slutade jag färga håret. Jag hade gjort det (inkl slingor emellanåt) sedan 20 årsåldern. Det kändes både sårbart och spännande att göra det. så nu är jag 100% Charlotte också i huvudet. Och har fått praktiskt taget bara positiv feedback på det. <3 HEja dig!
Ja-a! Sårbart. Spännande. Håller med. Så som det är att vara sig själv fullt ut.
Tack för att du delar med dig.
HEJA HEJA!
//M
Och jag har färgat (tonat?) håret endast en gång i mitt liv. Så olika vi är! 🙂
Och KLART de grå tinningarnas charm gäller kvinns också! Basta.
BASTA!
Hear hear på den.
Och ja, så olika vi är! Berikande som sjutton det där 🙂
HEJA DIG!
//M
Jag är glad att ha en relation till mitt hår där varje nytt grått strå välkomnas, som ett kvitto på att jag blir äldre och därmed också upplevt, lärt mig, växt – lever helt enkelt. Diskuterar ibland med mina frisörer (blir alltid någon ny, eftersom jag ad hoc- och spontanklipper mig när behovet blir akut) om jag skulle färga, för att få den där förtjockningseffekten som en färgning ger. Den färg jag skulle välja då är – silvergrå.
Underbart! Precis så som jag tycker att åldrandet ska ses. Och vara!
Härligt med den tryggheten du har i dig 🙂
HEJA HEJA!
//M
Jag är precis likadan, har ingen fast frisör, planerade klipptider, utan slumpar in en klipp när det behövs, där det finns tid.
Förvånansvärt hur många frisörer det är som vill föreslå färg eller toning, när de träffar en råttfärgad kalufs med grå stänk… men det är precis så jag vill se ut, tycker tvärtom att det ser onaturligt ut med vissas toningar. Vem har en och samma kulör på exakt alla hårstrån, liksom… nej!