Kommer ni ihåg snöflingemetoden jag berättade om i det här inlägget? Det var elva dagar sedan och (hör ni trumvirveln?): jag är färdig! Mitt livs första synopsis är klart. Ja, förutom den sista punkten då som innebär att skriva ett råmanus. Men ändå: Hurra!

Mot slutet kändes det som att jag faktiskt har skrivit klart. Berättelsen finns ju där, bland alla sidor med sammanfattningar om det viktigaste i berättelsen och all bakgrundsinformation om de olika karaktärerna. Ja, jag har ju till och med skrivit några rader om (nästan) varje kapitel. Dock inte i excel, som det står i instruktionerna till snöflingemetoden. Jag använder ett verktyg som heter plottr, som är mycket mer Malin-vänligt än excel. Plottr (läs mer om det här, om du vill) har jag använt tidigare, men då för mycket grövre indelning av mina manus och några ord om varje karaktär och så vidare. Men nu har jag utnyttjat fler funktioner än tidigare i programmet.
Jag är inte som jag trodde
Tänk att man alltid kan lära sig något? Jag har inte bara lärt mig mer om plottr utan också om mig själv. En nyhet om mig är att jag tycker att det är skitkul att skriva synopsis. Kul och jobbigt. Jag som har varit livrädd för det som i mina öron har låtit så okreativt och tråkigt. Det har alltså varit kul. Och kreativt! Det betyder inte att jag inte hoppas att jag får igen de där elva dagarna jobb. Helst med råge. Men som det känns nu tror jag verkligen att jag kommer att ha glädje av mitt detaljerade synopsis. Nu är det ju liksom bara resten kvar och jag vet redan nu att jag tycker väldigt mycket om berättelsen.
Jag berättar mer om hur det går här framöver. Tills vi ses igen: heja glädjen i att våga testa nytt!
Kram Malin Lundskog
Lämna ett svar