Kan snöflingemetoden vara något för mig?

Det finns en metod att skriva synopsis på som kallas snöflingemetoden. Det här är inte vilken metod som helst och inte heller så enkel som när jag läste om den första gången. Då såg jag något om att skriva ett synopsis i tio steg. Jag menar: tio steg. Hur svårt kan det vara? Med den inställningen och fyra och ett halvt romanmanus i bagaget frågar jag mig alltså nu: kan snöflingemetoden vara något för mig?

Snöflingemetoden

Snöflingemetoden är utvecklad av författaren Randy Ingemarson och består i korta drag som sagt av tio steg. Det första steget är att sammanfatta romanen i en enda mening på max femton ord. Därefter bygger man ut den meningen till ett stycke på sådär ungefär fem meningar. När sammanfattningen är gjord skriver man en sida om var och en av huvudkaraktärerna för att sedan utveckla varje mening av de där fem till ett eget stycke. När den sammanfattningen av i princip hela berättelsen är gjord grottar man ner sig i karaktärerna igen och skriver berättelsen ur varje karaktärs perspektiv. En sida för huvudkaraktärerna och en halv bifigurerna (skönt ändå, med bara en halv, he he).

Sammanfattningen man skrev där de fem ursprngsmeningarna blev ett stycke utvecklas nu till att skriva en hel sida utifrån varje stycke. Jo, jag höll på att få dåndimpen när jag läste det här, men vad fan?

Som ett sjunde steg i det här arbetet skriver man därefter allt, allt, allt om huvudkaraktärerna. Allt. Ur varje karaktärs perspektiv. Steget därefter höll på att få mig att ge upp innan jag ens hade påbörjat arbetet. Då säger beskrivningen av synopsismetoden att man ska göra excelark där varenda scen i boken finns med. Excel? Hellre dör jag … Eller, kanske inte, men så fort jag hör (eller läser) ordet excel börjar jag gäspa. Oh well, vi får se hur jag löser detta.

Till sist

Hur som helst, när alla scener finns med, ska man skriva en sammanfattning av dem. Och först därefter är man framme vid snöflingemetodens tionde och sista steg: Skriv ett första utkast till romanen!

Jag vet inte om jag mäktar med det här, men för första gången i i min världshistoria tänker jag alltså nu ge mig in i synopsisträsket. Ja, det vill säga att skriva en sammanfattning av min berättelse innan jag skriver själva berättelsen. Kanske kan det här göra att jag slipper redigera så galet mycket som jag hittills har gjort, efter att ha skrivit mig vilse bland alla irrande tankar, infall och idéer. Ja, vi får väl se om det här är min grej. Men om jag inte testar får jag ju aldrig veta. Heja mig?

Och heja er såklart!
Kram Malin Lundskog