Schweizisk armékniv och silvertejp

Ni vet det där med att så länge man har silvertejp, så klarar man allt? Jag lägger till en schweizisk armékniv på den listan. Sedan vi flyttade ut till Knippla har jag alltid min kniv i ryggan. Som en riktig gangsta, för man får ju inte gå runt med kniv hur som helst.

I morse var jag glad att jag är en gangsta. Hur skulle vi annars ha kunnat fixa ihop en hundleksak som både går att kasta och kampa med? När en av de två vi hade försvann med en våg ut i Atlanten …

Varför har jag min kniv med mig?

Varför jag går runt med kniv hemma? Jo, så att jag är redo när jag hittar drivved, bojar, flöten eller välen som har drivit i land, men sitter fast i någon lång tamp som inte går att få loss. Varför jag har kniven med mig ut på stranden här i Sagres? Alltså, man vet aldrig när en armékniv kommer till användning. Häromdagen använde vi saxen för att komma in i en förpackning till exempel. Är inte så mycket gangster som man kanske tror.

(Leksaken som spolades bort är den mest hållbara hundleksak vi har haft. Den kommer från från N-gage, men nu när jag googlade verkar de vara slut överallt om någon av er blev sugen på en sådan. Lade in länken så kan ni leta vidare själva om ni behöver en hållbar kamp- och kastleksak till era hundar. Annars kommer jag med ett rep och min kniv, he he)

Vad silvertejpen hade med det hela att göra? Inte så mycket mer än att jag tycker att en fickkniv med några olika blad är minst lika användbar som silvertejp. I alla fall för mig. Hur är det för er? Inte för att vi måste välja. Både och är kanske bäst?

Vi ses snart igen. Tills dess: heja funktionella prylar. Och oss, allihop!
Kram Malin Lundskog

vill ni läsa mer om äventyret här i Sagres? Här lägger jag länkar till alla inlägg