Bohuslän

Även det som blir fel blir rätt

Det är inte bara jag som försöker ta det goda med det onda, eller se ljuset i mörkret. Nej, allt började med att jag skulle ta med mig Claes vantar in från bilen igår (vi hade varit och tränat tillsammans, kors i taket!!!). Där stod jag i mina vantar, som jag stickade för att ge till pappa i julklapp men de blev för små. I handen hade jag Claes vantar. De som jag stickade till mig, fast de blev förstora. Som att det var någon meningen med alla fel, eftersom de var så fina ihop. Ja ni fattar : även det som blir fel blir rätt. Hade det inte blivit fel hade Claes kanske aldrig fått ett par stickade vantar av mig. Och jag hade kanske inte fått ett par fina Bohusvantar, jag heller. Pappa hade definitivt inte fått ett par hönsestrikk-vantar med krabba på.

Värdet av en andra chans

även det som blir fel blir rätt, hemmastickade ullvantar, bohusvantar

Visst är de fina? Oavsett färgställning (och felet med mina tummar, som jag inte hittade förrän nu, men det behöver vi inte orda om, ha ha ha). Mönstret till Bohusvantarna är designat av Anna Karin Waller-Samuelsson från Hunnebostrand och mina vantar har jag stickat i tretrådigt ullgarn från Järbo. Garnet till Claes vantar har jag ingen aning om, det var några år sedan jag gjorde dem. Så, här kan vi gå hand i hand med våra vantar. Vi som aldrig skulle bli sådana där som klär oss likadant …

Visst finns det mycket som vi tror att vi gör fel, har otur med eller fattar bra beslut om som i slutändan visar sig vara bästa grejen. Synd att det där första intrycket har fått sådan inverkan på oss att vi tror att vi eller någon annan inte är värd en andra chans. Men det är vi. Det är de. Och det är mina stickade vantar …

Ses snart igen och tills dess: heja andra chansen!
Kram Malin Lundskog

Bohusläns bokmässa med både böcker och podd

Just nu sitter jag med fötterna så högt jag bara kan. Jädrar vad trött i benen jag blir av att stå (ganska) still en hel dag. Och svullen. Det där med stödstrumpor kanske är en bra grej när man ska stå på bokmässa? Hur som helst är Bohusläns bokmässa värd både trötta och svullna ben. Särskilt nu, när jag sitter här med ett glas champagne i handen. Och mår. Efter en heldag tillsammans med Cilla, mängder med läsare, författarkollegor, intervjuer till podden (kommer i nästa avsnitt, så stay tuned) och bra försäljning.

Oj, vad kul vi har haft! Samtal med läsare, bokintresserade och författarkollegor ger massor. Och jag hoppas att alla som stannade till vid Cilla och mig idag verkligen förstår att de gör skillnad i våra skrivarliv. När de frågar om vårt skrivande, våra böcker och om podden. Och nej, även om det självklart är roligt att sälja och i alla fall inte gå back på att delta på en bokmässa, så är det samtalen och inte säljet jag bär med mig.

Bohusläns bokmässa, signering, malin lundskog, anna rattigan — om jag gillar att signera mina böcker? gissa, he he …
här till min författarkollega Anna Sevenius Rattigan

Och de som var på Bohusläns bokmässa när jag var där sist och nu dök på mig för att köpa Ett oönskat arv efter att ha köpt Mariannes mirakel vid förra tillfället. Även om jag just sa att det inte är säljet som är det viktiga, så … är det inte det heller. Men detta med de som har läst en del och nu vill läsa alla. Det är … stort! Ganska oerhört till och med. Ja, herregud vad jag är tacksam över det. Över dem. Er.

Och podden?

Podden ja. Cilla och jag hade med oss poddmicken och har spelat in nästa veckas avsnitt. Hoppas jag alltså, för är lite osäker på hur ljudet blev. Men om det blev okej så har ni fyra spännande intervjuer att vänta i kommande avsnitt av Skriverier med Malin och Cilla. Jag ser själv fram emot att höra det, eftersom jag inte har koll på intervjuerna Cilla genomförde. Samtalen jag hade med några av våra författarkollegor var toppen, det tror jag att ni som lyssnar på podden också kommer att tycka.

Nu laddar jag om för nästa veckas äventyr med både bokklubbstisdag by Malin Lundskog och Lokalproducerad litteraturfest på Frölunda torg. Wow för författarlivet ändå, event som de här gör mig ännu mer sugen på att skriva mer. Och släppa fler böcker.

Töser ville jag inte ha

Töser ville jag inte ha är titeln på en bok om bohuskustens fruntimmer. Om deras tuffa liv genom åren. Om att de kunde få tio barn varav några dog och var de överlevande barnen flickor blev de pigor. Alldeles för tidigt. Jag träffade Ingalill Andreasson förra sommaren och köpte boken av henne. Har läst delar av den och förundrats. Förfasats. Och blivit än mer tacksam över att jag lever här just nu. Vilket jävla slitliv rent ut sagt!

Författarsamtal och ostbricka

Hur som helst, så kom Ingalill till knippla idag och pratade om sin bok. Jag tog med mig mamma till Börjes bo, en sjöbod ute på piren. Där käkade vi ostbricka, tog en öl och lyssnade på Ingalills inlevelsefulla berättelse om hur det var. Förr. Och att man inte ville ha töser, för de skickades iväg i pigtjänst alltför tidigt. Ja, och så sjöng Ingalill tillsammans med sin moster, sin kusin (min granne Ingrid) och Börje, vars boa vi var i, själv.

ostbricka, börjes bo, författarsamtal, töser ville jag inte ha — söndagsmys, som vi väl kallar det?

Så himla mysigt att sitta i boa (jo, men jag kan väl få låtsas att jag är öbo på riktigt och uttala bod som de infödda gör …) och lyssna på hur det var förr längs kusten. Och att sitta bland dem som både minns och är släkt med de som var med då. När det var slitsamt på riktigt.

Ingalill signerar (och den uppmärksamma förstår att detta är boa där man gillar bra musik …)

töser ville jag inte ha, knippla, sjöbod, börjes bo

Och jamenvisst, ni som hänger med i podden Skriverier med Malin och Cilla kanske minns att jag har sagt att jag vill skriva en historisk roman. Nu är jag ännu mer sugen. Och jag vet inte om det är åldern eller ön, men så kul jag tycker att det är att lära mig om hur det var förr.
Förstå samband. Och inse hur jäkla bra jag har det.

Vi ses snart igen och tills dess: heja alla som har gått före och gjort vårt liv i dag så bekvämt.

Kram Malin Lundskog

November gjorde entré med glans

November gjorde verkligen entré med glans.

november gjorde entré, soluppgång, knippla, sjöbodar, västkusten, bohuslän — soluppgången på hundrundan i morse

Och på den vägen fortsatte det. Claes och jag passade på att plocka upp nästan alla hummertinor i förmiddags. Vädret kan ju vara som det kan här och vem vet när vi kan tajma en vindfri dag igen? Inte vi. Och varför spara på njutet till en annan dag ..

november gjorde entre, utsikt, oset, knippla, fyr, himmel, hav, västkusten — Ser ni månen där uppe? Fortfarande kvar när vi kom ut i morse.

november gjorde entré, västkusten, måsar, hav, hummertinor — Enda djuren i sikte var måsarna, för hummern såg vi inte röken av.

sälar, västkusten, november, sol, himmel, hav — en kobbe full av sälar

Vi och måsarna var inte de enda som var ute och solade sig. Vi gjorde en sväng om ut till sälarna också, som såg ut att ha det gôtt. Det hade vi också. Det är värt allt kvällsarbete i världen att kunna passa på att ut o njuta i det här vackra på förmiddagen.

Hur har er november börjat?

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA November.
Kram Malin Lundskog

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen

Nämen, alltså på riktigt. Tänk att jag bor här. På en liten ö ute i havet med utsikt lika vacker som en dag plus natten och gryningen och skymningen och allt sånt. Den där känslan av att tänkattjagborhär finns med mig. Varje dag. Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen då, eller hur?

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen, utsikt från Knippla, färja, segelbåt, västkusten, bohuslän — ön, från en annan ö

Städa, tvätta, fixa iordning trädgården, rensa garderoben och packa upp flyttkartonger (ja, men sååå längesen var det inte som vi flyttade hem efter renoveringen ändå) kan vänta. Jag menar, det här är vad jag har runt knuten.

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen, spinnaker, segelbåt, knippla, västkusten, bohuslän — jamen, utsikten va?

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen, röddeviga, knippla, västkusten, badplats, bohuslän — Röddeviga, en finfin badplats på ön

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen, kummel på knippla solsken, sommar, västkusten, bohuslän — ser ni måsen på kumlet?

springer spaniels badar på knippla, västkusten, öliv, bohuslän, sommar — jo, våra hundar gillar också ö-livet

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen, fiske, knippla, småbåtar

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen, springer spaniel, knippla, malin Lundskog — här kan man va, tycker jackson o ja

Malin Lundskog, reg, vind, knippla, öliv, boshuslän — här kan man va, tycker jackson o ja

Kommer jag alltid att vara lika fascinerad över vackret i ölivet? Det har jag ingen aning om. Men efter snart tre och ett halvt år här på Knippla så går det inte en enda dag utan att storheten i att jag bor här är närvarande. Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen då. Inte alls. Eller?

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen, knippla från båten, bohuslän, sommar — och ibland lämnar vi ön …

knippla by night, öliv, bohuslän — … och kommer inte hem förrän framåt kvällen. För hem kommer vi. Alltid.

Förresten spelar det kanske ingen roll var jag bor. Jag skjuter nog upp städningen oavsett, he he.

Vi ses snart igen allihop. Och juli månad, tack. Det gjorde vi tamejtusan bra! HEJA OSS!
Kram Malin Lundskog

Min andra roman kommer ut våren 2024

Uppföljaren till Mariannes mirakel kommer ut våren 2024. Hurraaa! Den svåra tvåan, som många i författarbranschen talar om, har fått förlag. Alltså, jag är så glad och stolt och tacksam för att få till ett förlagsavtal att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Annat än bakom tangenterna igen, för nu börjar det tuffa jobbet med redigering. Jag har skrivit alldeles för många ord och trodde eventuellt ett tag att jag gjorde en turistbroschyr för Bohuslän, he he.

min andra roman, Malin Lundskog författare, den svåra tvåan, förlagsavtal — signerade förlagsavtal för min andra roman till frukostgröten

Förutom några dagar med Brucefeber, sedan jag signerade avtalet med Lava förlag (traditionellt avtal, för dig som är nyfiken på det) så är det friskt rensande av onödiga ord och alltför floskelartade beskrivningar av Knippla dit mina karaktärer är på väg som gäller. Heja mig?

Jag har inte fått svar från alla förlag jag skickade ut mitt manus till än, men bestämde mig efter konsulterande med magkänslan att jag kör. Det är ju så himla skönt att fatta beslut, eller hur? Även om jag inte har fått svar från alla jag skickade till än har jag fått flera standard-refuseringar på mitt manus. Dessutom en jättetrevlig och peppig refus och alltså också ett ja. Ett ja med ord om att jag har ett mycket bra språk. Alltså, va? Min spretiga röda tråd till manus hittade in i nålsögat. Hoppas att ni vill hänga med på resan på mot ny bok. Min andra roman.

Ses snart igen, tills dess: HEJA ALLA!
Kram Malin Lundskog

Mer om romanen Ett oönskat arv hittar ni här (min ambition är att spara alla inlägg om min västkustfeelgood här):

Här börjar Ett oönskat arv

Så här ser min nya roman ut

Vill du vara med i Team Arvstwisten?

Kolla baksidan på min roman Ett oönskat arv

Bohuslän

Värdet av en andra chans

Och podden?

Författarsamtal och ostbricka

Footer

Malin Lundskog