Bohuslän

Bohusläns bokmässa med både böcker och podd

Just nu sitter jag med fötterna så högt jag bara kan. Jädrar vad trött i benen jag blir av att stå (ganska) still en hel dag. Och svullen. Det där med stödstrumpor kanske är en bra grej när man ska stå på bokmässa? Hur som helst är Bohusläns bokmässa värd både trötta och svullna ben. Särskilt nu, när jag sitter här med ett glas champagne i handen. Och mår. Efter en heldag tillsammans med Cilla, mängder med läsare, författarkollegor, intervjuer till podden (kommer i nästa avsnitt, så stay tuned) och bra försäljning.

Oj, vad kul vi har haft! Samtal med läsare, bokintresserade och författarkollegor ger massor. Och jag hoppas att alla som stannade till vid Cilla och mig idag verkligen förstår att de gör skillnad i våra skrivarliv. När de frågar om vårt skrivande, våra böcker och om podden. Och nej, även om det självklart är roligt att sälja och i alla fall inte gå back på att delta på en bokmässa, så är det samtalen och inte säljet jag bär med mig.

Bohusläns bokmässa, signering, malin lundskog, anna rattigan — om jag gillar att signera mina böcker? gissa, he he …
här till min författarkollega Anna Sevenius Rattigan

Och de som var på Bohusläns bokmässa när jag var där sist och nu dök på mig för att köpa Ett oönskat arv efter att ha köpt Mariannes mirakel vid förra tillfället. Även om jag just sa att det inte är säljet som är det viktiga, så … är det inte det heller. Men detta med de som har läst en del och nu vill läsa alla. Det är … stort! Ganska oerhört till och med. Ja, herregud vad jag är tacksam över det. Över dem. Er.

Och podden?

Podden ja. Cilla och jag hade med oss poddmicken och har spelat in nästa veckas avsnitt. Hoppas jag alltså, för är lite osäker på hur ljudet blev. Men om det blev okej så har ni fyra spännande intervjuer att vänta i kommande avsnitt av Skriverier med Malin och Cilla. Jag ser själv fram emot att höra det, eftersom jag inte har koll på intervjuerna Cilla genomförde. Samtalen jag hade med några av våra författarkollegor var toppen, det tror jag att ni som lyssnar på podden också kommer att tycka.

Nu laddar jag om för nästa veckas äventyr med både bokklubbstisdag by Malin Lundskog och Lokalproducerad litteraturfest på Frölunda torg. Wow för författarlivet ändå, event som de här gör mig ännu mer sugen på att skriva mer. Och släppa fler böcker.

Töser ville jag inte ha

Töser ville jag inte ha är titeln på en bok om bohuskustens fruntimmer. Om deras tuffa liv genom åren. Om att de kunde få tio barn varav några dog och var de överlevande barnen flickor blev de pigor. Alldeles för tidigt. Jag träffade Ingalill Andreasson förra sommaren och köpte boken av henne. Har läst delar av den och förundrats. Förfasats. Och blivit än mer tacksam över att jag lever här just nu. Vilket jävla slitliv rent ut sagt!

Författarsamtal och ostbricka

Hur som helst, så kom Ingalill till knippla idag och pratade om sin bok. Jag tog med mig mamma till Börjes bo, en sjöbod ute på piren. Där käkade vi ostbricka, tog en öl och lyssnade på Ingalills inlevelsefulla berättelse om hur det var. Förr. Och att man inte ville ha töser, för de skickades iväg i pigtjänst alltför tidigt. Ja, och så sjöng Ingalill tillsammans med sin moster, sin kusin (min granne Ingrid) och Börje, vars boa vi var i, själv.

ostbricka, börjes bo, författarsamtal, töser ville jag inte ha — söndagsmys, som vi väl kallar det?

Så himla mysigt att sitta i boa (jo, men jag kan väl få låtsas att jag är öbo på riktigt och uttala bod som de infödda gör …) och lyssna på hur det var förr längs kusten. Och att sitta bland dem som både minns och är släkt med de som var med då. När det var slitsamt på riktigt.

Ingalill signerar (och den uppmärksamma förstår att detta är boa där man gillar bra musik …)

töser ville jag inte ha, knippla, sjöbod, börjes bo

Och jamenvisst, ni som hänger med i podden Skriverier med Malin och Cilla kanske minns att jag har sagt att jag vill skriva en historisk roman. Nu är jag ännu mer sugen. Och jag vet inte om det är åldern eller ön, men så kul jag tycker att det är att lära mig om hur det var förr.
Förstå samband. Och inse hur jäkla bra jag har det.

Vi ses snart igen och tills dess: heja alla som har gått före och gjort vårt liv i dag så bekvämt.

Kram Malin Lundskog

November gjorde entré med glans

November gjorde verkligen entré med glans.

november gjorde entré, soluppgång, knippla, sjöbodar, västkusten, bohuslän — soluppgången på hundrundan i morse

Och på den vägen fortsatte det. Claes och jag passade på att plocka upp nästan alla hummertinor i förmiddags. Vädret kan ju vara som det kan här och vem vet när vi kan tajma en vindfri dag igen? Inte vi. Och varför spara på njutet till en annan dag ..

november gjorde entre, utsikt, oset, knippla, fyr, himmel, hav, västkusten — Ser ni månen där uppe? Fortfarande kvar när vi kom ut i morse.

november gjorde entré, västkusten, måsar, hav, hummertinor — Enda djuren i sikte var måsarna, för hummern såg vi inte röken av.

sälar, västkusten, november, sol, himmel, hav — en kobbe full av sälar

Vi och måsarna var inte de enda som var ute och solade sig. Vi gjorde en sväng om ut till sälarna också, som såg ut att ha det gôtt. Det hade vi också. Det är värt allt kvällsarbete i världen att kunna passa på att ut o njuta i det här vackra på förmiddagen.

Hur har er november börjat?

Vi ses snart igen, tills dess: HEJA November.
Kram Malin Lundskog

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen

Nämen, alltså på riktigt. Tänk att jag bor här. På en liten ö ute i havet med utsikt lika vacker som en dag plus natten och gryningen och skymningen och allt sånt. Den där känslan av att tänkattjagborhär finns med mig. Varje dag. Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen då, eller hur?

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen, utsikt från Knippla, färja, segelbåt, västkusten, bohuslän — ön, från en annan ö

Städa, tvätta, fixa iordning trädgården, rensa garderoben och packa upp flyttkartonger (ja, men sååå längesen var det inte som vi flyttade hem efter renoveringen ändå) kan vänta. Jag menar, det här är vad jag har runt knuten.

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen, spinnaker, segelbåt, knippla, västkusten, bohuslän — jamen, utsikten va?

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen, röddeviga, knippla, västkusten, badplats, bohuslän — Röddeviga, en finfin badplats på ön

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen, kummel på knippla solsken, sommar, västkusten, bohuslän — ser ni måsen på kumlet?

springer spaniels badar på knippla, västkusten, öliv, bohuslän, sommar — jo, våra hundar gillar också ö-livet

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen, fiske, knippla, småbåtar

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen, springer spaniel, knippla, malin Lundskog — här kan man va, tycker jackson o ja

Malin Lundskog, reg, vind, knippla, öliv, boshuslän — här kan man va, tycker jackson o ja

Kommer jag alltid att vara lika fascinerad över vackret i ölivet? Det har jag ingen aning om. Men efter snart tre och ett halvt år här på Knippla så går det inte en enda dag utan att storheten i att jag bor här är närvarande. Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen då. Inte alls. Eller?

Det är inte konstigt att jag skjuter upp städningen, knippla från båten, bohuslän, sommar — och ibland lämnar vi ön …

knippla by night, öliv, bohuslän — … och kommer inte hem förrän framåt kvällen. För hem kommer vi. Alltid.

Förresten spelar det kanske ingen roll var jag bor. Jag skjuter nog upp städningen oavsett, he he.

Vi ses snart igen allihop. Och juli månad, tack. Det gjorde vi tamejtusan bra! HEJA OSS!
Kram Malin Lundskog

Min andra roman kommer ut våren 2024

Uppföljaren till Mariannes mirakel kommer ut våren 2024. Hurraaa! Den svåra tvåan, som många i författarbranschen talar om, har fått förlag. Alltså, jag är så glad och stolt och tacksam för att få till ett förlagsavtal att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Annat än bakom tangenterna igen, för nu börjar det tuffa jobbet med redigering. Jag har skrivit alldeles för många ord och trodde eventuellt ett tag att jag gjorde en turistbroschyr för Bohuslän, he he.

min andra roman, Malin Lundskog författare, den svåra tvåan, förlagsavtal — signerade förlagsavtal för min andra roman till frukostgröten

Förutom några dagar med Brucefeber, sedan jag signerade avtalet med Lava förlag (traditionellt avtal, för dig som är nyfiken på det) så är det friskt rensande av onödiga ord och alltför floskelartade beskrivningar av Knippla dit mina karaktärer är på väg som gäller. Heja mig?

Jag har inte fått svar från alla förlag jag skickade ut mitt manus till än, men bestämde mig efter konsulterande med magkänslan att jag kör. Det är ju så himla skönt att fatta beslut, eller hur? Även om jag inte har fått svar från alla jag skickade till än har jag fått flera standard-refuseringar på mitt manus. Dessutom en jättetrevlig och peppig refus och alltså också ett ja. Ett ja med ord om att jag har ett mycket bra språk. Alltså, va? Min spretiga röda tråd till manus hittade in i nålsögat. Hoppas att ni vill hänga med på resan på mot ny bok. Min andra roman.

Ses snart igen, tills dess: HEJA ALLA!
Kram Malin Lundskog

Mer om romanen Ett oönskat arv hittar ni här (min ambition är att spara alla inlägg om min västkustfeelgood här):

Här börjar Ett oönskat arv

Så här ser min nya roman ut

Vill du vara med i Team Arvstwisten?

Kolla baksidan på min roman Ett oönskat arv

Här i glesbygden är matbutiken inte bara en matbutik

Här i glesbygden är det mycket som inte är som det är i stan. Mataffären är ett praktexempel på skillnad mellan livet på ön och livet i Göteborg. På Knippla gick luften ur oss när Sveriges minsta Coop-butik brann upp. Ni vet, när vår restaurang och lägenheterna som var under renovering också brann. Branden kan ni läsa mer om här.

Men sedan en månad har vi en ny mataffär! HURRA!

här i glesbygden, sjöbodar, Knippla, Bohuslän, mataffär — det gör inte ont att gå förbi den här längan varje gång jag ska gå och handla …

Visserligen var Den Glade Knoden, vår krog, en plats dit öborna gick för att umgås. Men: det var ändå mataffären som var det stora sociala navet här. Här ute storhandlar vi inte. Nej vi går inte ens och handlar bara en gång om dagen. Många handlar fyra-fem gånger per dag. Inte för att vi är extra glömska eller inte vet hur man skriver handlingslistor. Vi handlar lite och ofta för att den korta turen till affären ger en stor möjlighet att träffa sina fellow öbor. Tjôta lite, skvallra, få veta viktigheter eller kanske bara säga hej. Se att det finns folk här och att det folket har det bra.

Här i glesbygden är mataffären viktig på fler sätt

Hos oss på ön är mataffären inte bara en mataffär. Här hämtar och lämnar vi paket, här finns utlämning från Systembolaget och apoteket och, som sagt, här träffas vi.

Efter branden i somras stod vi utan vår butik. Utan en naturlig samlingsplats och en sådan är tamejtusan så mycket viktigare här än jag någonsin har upplevt att den är i stan. I stan finns det ju folk överallt och affärer runt kvarteret.

Att vi som är unga och friska behöver ta oss till en annan ö eller till fastlandet för att handla är en petitess i sammanhanget. Att vi kunde hjälpas åt att handla för dem som inte förflyttar sig lika lätt är också en bagatell i jämförelse med just det där med att träffa andra människor.

Jublet över en provisorisk mataffär!

Vi behöver varandra! Så ni fattar applåderna och jubelropen när landets minsta coop-butik återuppstod i modulformat på provisorisk plats. Nu kan vi inte bara handla här ut på Knippla igen. Nu kan vi ses utan att det krävs någon planering eller överenskommelse.

Här i glesbygden, som en ö utan fast förbindelse till fastlandet räknas som, är matbutiken oändligt värdefull. Det är rena rama hälsoinsatsen för oss öbor att den finns. Tänk er själva att komma in i er lilla butik och det alltid är någon som säger hej och som vet vem man är. Och som dessutom ligger så vackert att det är en fröjd att gå och handla flera gånger om dagen. Det är grejer till båten det!

Knippla, färjeläge, coop, ö-liv — Färjeläget och Björköfjorden, *här är utsikten från baksidan av butiken*

En rapport från livet på ön, som också är ett helt vanligt liv. Bara annorlunda från livet i stan. Hoppas att ni har det fint allihop.
Ses snart igen och tills dess: HEJA HEJA!
Kram Malin Lundskog

Bohuslän

Och podden?

Författarsamtal och ostbricka

Här i glesbygden är mataffären viktig på fler sätt

Jublet över en provisorisk mataffär!

Footer

Malin Lundskog